DEBATT: ”Legalisera hederlig svart arbetskraft”
DEBATT – av Madeleine Käärik, jurist som jobbar med straffrätt, arbetsrätt och migrationsrätt.
Hur många människor finns i Sverige som arbetar, betalar skatt men saknar lagligt rätt att vistas här? Vad skulle ni säga om befolkningen i en så stor stad som Malmö bestod enbart av illegala arbetskraftsinvandrare?
Vilka vägar finns det för en tredjelandsmedborgare för att arbeta i Sverige?
Den legala vägen är att man har ett personnummer och det förutsätter uppehålls- och arbetstillstånd redan beviljat från Migrationsverket. Man kan också arbeta om man får ett samordningsnummer och här krävs det inte ett uppehållstillstånd. Man kan arbeta svart och låta bli att legalisera sin vistelse. Man kan skaffa falska handlingar att man är en EU medborgare och arbeta.
Första gruppen av intresse är de som har fått avslag på sin ansökan om förlängning av uppehållstillstånd till exempel vid brusten familjeanknytning, vid förlängning av ett arbetstillstånd eller vid omprövning av ett skyddsbehov det vill säga de som fick tidsbegränsat uppehållstillstånd i avvaktan på hur situationen utvecklar sig i deras hemland.
Sveriges Radio Ekot uppmärksammade ett sensationellt fall där tre kvinnor från Uzbekistan hade vistats och arbetat i landet i femton år utan uppehålls- och arbetstillstånd. En av dem hade en anställning på ett säkerhetsklassat fängelse och dåvarande migrationsminister Morgan Johansson gav kvinnan dispens från kravet på svenskt medborgarskap. Detta blev möjligt på grund av att kvinnorna fick ett personnummer när de beviljades tidsbegränsat uppehållstillstånd och efter att de fick avslag på förlängning hade de kvar sina personnummer. Personnummer får man en gång och det gäller livet ut.
Enligt migrationsverkets statistik har det mellan år 2009-2018 inte förlängts uppehållstillstånd som grundar sig på en anknytning av olika skäl för 8 451 personer. Arbetstillstånd under samma period fick man inte förlängd av olika skäl för 20 361 personer. Förlängning av uppehållstillstånd i asylärenden har så länge gett ganska lågt antal avslag då lagen enbart gällt i drygt tre år, men med tanke på att denna reglering fortsätter – kommer denna kategori generera betydande och beaktansvärt antal avslag.
Alla dessa ovan uppräknade grupper behåller sitt personnummer efter avslag på ansökan om uppehållstillstånd och kan fortsätta leva bekymmerfritt i landet.
Nästa kategori blir de vars ärenden överlämnats av Migrationsverket till polisen för verkställighet efter avslutat asylprocess. Statistiken från polisens webbsida visar att det finns dryg artontusen öppna ärenden från migrationsverket varav dryg tolvtusen personer efterlysta. Dessa personer får inte längre sin dagsersättning från Migrationsverket men de lever gömda och måste tjäna sitt levebröd. De flesta arbetar svart i fyra år i avvaktan på preskription av sitt avvisningsbeslut. Därefter söker de asyl på nytt.
Tredje kategorin är tredjelandsmedborgare som kan bege sig till Skatteverket och få ett samordningsnummer. Det är ganska enkelt förfarande och man utfärdade cirka 70 000 samordningsnummer mellan år 2009-2018 för personer som är födda utanför Europa – av arbetsskäl, för att de ska kunna betala skatt, enligt SCB.
Fjärde kategori är tredjelandsmedborgare med beviljat arbets-och uppehållstillstånd i en annan Schengenstat. Min erfarenhet visar att de arbetar i god tro att deras arbetstillstånd ger en laglig rätt att arbeta i det EU-land de själva önskar. Denna grupp söker sig aldrig till Migrationsverket utan vänder sig direkt till Skatteverket.
Det finns även personer som haft vanlig turistvisering som gått ut eller utlänningar som rest hit från länder utan viseringskrav så som Ukraina och Georgien – vilka väljer att inte legalisera sin vistelse, och arbetar utan tillstånd.
Sista kategori är tredjelandsmedborgare som köpte falska ID handlingar av något EU-land och har ”rätt” att arbeta här i Sverige – under falskt identitet. Ganska utbrett beteende och antalet är svårt att fastställa. Skatteverket har svagt intresse att kontrollera handlingarnas äkthet vid ansökan. Robert Aschberg uppmärksammade denna utbredda företeelse – hur lätt och billigt det är att skaffa sig ett EU medborgares pass – i sitt program ”200 sekunder” från 2019.
Utan att använda miniräknare får vi grovt uppskattat 100 000 -120 000 personer som arbetar utan att ha rätt till detta. Det är toppen av isberg – av det okända samhället som vi har i landet – och som ökar med varje dag.
Flera europeiska länder har utlyst amnesti för att invandrare skulle kunna legalisera sin vistelse. Är det inte dags att fundera på amnesti för de som kan komma till Migrationsverket med ett anställningserbjudande – och låta dem få arbetstillstånd utan att nödgas lämna Sverige? Man behöver sluta blunda för denna problematik eftersom de människorna är här bland oss, arbetar illegalt – och de flesta betalar skatt. En amnesti skulle dessutom spara resurser som idag går åt omfattande inre utlänningskontroller. De medlen skulle kunna gå till mer aktuella och nödvändiga ändamål.
