Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Kod mot korruption i näringslivet”

Debatt
Publicerad: 2020-10-02 11:28

DEBATT – av Claes Sandgren, seniorprofessor vid Stockholm Centre for Commercial Law, f.d. ordförande för Institutet Mot Mutor

Institutet Mot Mutor (IMM) har under årens lopp utarbetat riktlinjer för bekämpningen av otillbörliga förmåner i näringslivet och sedan 2012 är den så kallade Näringslivskoden det viktigaste dokumentet vilket nu lagts fram i en reviderad version, benämnd Kod mot korruption i näringslivet. Översynen var väl motiverad och det kan sägas redan här att koden kommer att ge god vägledning för arbetet att bekämpa korruption såväl i Sverige som i företagens verksamhet utomlands.

I sitt förord till den nya versionen påpekar IMM:s ordförande Fredrik Wersäll att tolkningen av straffbestämmelserna förändras av samhällsutvecklingen och att koden ”ger en samlad bild av ett etiskt försvarbart handlingssätt i olika situationer.” Hans påpekande lägger grunden för ett flexibelt synsätt vid kodens tillämpning och gör klart att koden inte handlar bara om korruption utan även oetiska förfaranden i en vidare mening.

Den nya versionen, som framhäver vikten av förebyggande åtgärder, har koncisa riktlinjer om dessa åtgärder. Den har också ett avsnitt om mellanhändernas roll vilket även det är utmärkt, om än väl omfångsrikt. Dessa båda avsnitt är en värdefull utveckling av koden.

Denna har två kategorier av mottagare av förmåner: offentligt och privat anställda och uppdragstagare. Civilsamhällets existens nämns i denna version av koden lika litet som tidigare, trots den sektorns centrala roll i samhället.

Hit hör politiska partier, folkrörelser, intresseorganisationer, humanitära organisationer (Rädda Barnen, Röda Korset osv.), internationella enskilda organisationer (Amnesty, FIFA, Internationella Olympiska Kommittén osv.), kulturutövare, idrottsutövare, ideella föreningar, allmännyttiga stiftelser, religiösa samfund, medierna, lobbyorganisationer samt, inte minst, vetenskapen vars frihet och oberoende är lagfäst.

Förmåner som lämnas anställda eller uppdragstagare inom civilsamhället kan inte utan vidare bedömas på samma sätt som förmåner som lämnas andra anställda eller uppdragstagare i det privata. Hur ska man exempelvis se på förmåner som lämnas anställda i Röda Korset i syfte att påverka deras medelsanvändning? Ska alla journalister bedömas lika eller ska man se strängare på mottagare, som arbetar inom Public Service, därför att de arbetar i allmänhetens tjänst och finansieras av skattemedel? Och ska en partisekreterare som mutas av ett företag för att påverka sitt partis uppfattning bedömas som en privatanställd? Här är plats för en försiktig analog tillämpning av koden.

I denna sägs att en arbetsgivare och en uppdragsgivare inte kan muta sin arbetstagare respektive uppdragstagare. Det är en vanlig uppfattning vars motivering är att arbetstagaren och uppdragstagaren har sin lojalitet mot sin huvudman. Men det följer redan av en dom av Högsta domstolen (NJA 2009 s. 751, ”Vinkylen”) att det här synsättet inte håller streck.

Målet gällde en advokat som tagit emot en vinkyl i gåva av en klient trots att advokaten var förordnad som offentlig försvarare för klienten. HD menade att utrymmet för ett mutbrott i den relationen var begränsat men inte obefintligt. Gåvan kunde leda till att den offentlige försvararen prioriterade uppdraget för klientens räkning ”genom att lägga ned särskilda ansträngningar på just det uppdraget”, menade HD, som kom till slutsatsen att klienten kunde muta sin uppdragstagare trots att det är svårt att tänka sig någon kategori av uppdragstagare som har en starkare lojalitetsplikt mot sin huvudman än en advokat.

Det är alltså skäl att betrakta arbetstagare och uppdragstagare som mutbara i de fall som de också har ett allmänintresse att tillgodose. Ett annat exempel än en offentlig försvarare är ett skyddsombud som får en förmån av sin arbetsgivare mot löfte att inte slå larm om arbetsgivarens miljöfarliga verksamhet. En personlig assistent kan också vara ett exempel eftersom assistenten har sin lojalitet även mot det allmänna såsom finansiär.

Detta för över till kodens avsnitt om de skyddsintressen som anställda och uppdragstagare inom den privata sektorn ska värna. Det påpekas i koden att vissa aktörer inom den privata sektorn förvaltar ”ett särskilt förtroende från allmänheten som behöver skyddas. Det gäller t.ex. banker, finans- och försäkringsföretag, skiljemän, offentligt utsedda rättsliga biträden och ombud, journalister, revisorer samt företag inom certifiering och kontroll.” Detta är rätt och riktigt men skrivningen kunde ha utvecklats och skärpts med tanke på det ökande ansvar som samhällsutvecklingen inneburit för näringslivet. Denna utveckling betyder att en mångfald företag som fyller vitala samhällsfunktioner numera bör omfattas av strikta krav på integritet, exempelvis företag inom läkemedelsindustrin, energiförsörjning, kommunikationer, extraktiv industri, datornät osv. Inte minst övergången till ett uthålligt och fossilfritt samhälle kräver ett ”etiskt försvarbart handlingssätt” av företagen.

Koden skiljer som framgått mellan privat och offentlig sektor. Till den offentliga sektorn hänförs dels offentligt finansierad verksamhet, dels företag som ägs av staten, kommuner och regioner. Finansieringen och ägandet kan dock inte vara allena avgörande. Andra kriterier kan påverka i skärpande riktning såsom om ett företag har monopol, har ett samhällsuppdrag eller fyller en vital samhällsfunktion. I förmildrande riktning pekar det förhållandet att ett bolag verkar på en konkurrensutsatt marknad eller är börsnoterat liksom om ett kommunalt ägt bolag bedriver en verksamhet som inte är obligatorisk, exempelvis fastighetsförvaltning.

Statligt ägda företag räknas i koden till den offentliga sektorn. Det är inte den gängse uppfattningen. LKAB och Vattenfall är helägda av staten men bör inte bedömas annorlunda än Boliden och Lundin Mining respektive E.ON och Fortum. På motsvarande sätt bör inte Telia bedömas på annat sätt än andra teleoperatörer trots att staten är huvudägare av Telia. Särskilt strikta krav på integritet bör dock ställas på statligt helägda företag som har ett samhällsuppdrag såsom Postnord, Samhall, Swedavia Airports, Svenska Spel, Systembolaget m.fl.

Sammanfattningsvis kan sägas att koden bygger på väl avvägda bedömningar och rekommendationer. De synpunkter som framförts här ska ses som anteckningar i marginalen. Särskilt om koden hanteras som ett levande dokument vars tillämpning anpassas till samhällsutvecklingen kan den ge god ledning för näringslivets arbete med att motverka korruption. Men även det allmänna och civilsamhället omfattas av koden och kan inspireras av denna.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se