DEBATT: ”Glöm inte bort konkursrätten”

DEBATT – av Johan Linder, Advokat och konkursförvaltare, partner vid Advokatfirman Schjødt och tidigare ordförande för Rekonstruktör- och konkursförvaltarkollegiet (REKON) i Stockholm.
När vi nu enligt samstämmiga prognoser står inför en lågkonjunktur och antalet konkurser stadigt ökat under det senaste halvåret finns det anledning att än en gång (se min debattartikel i Dagens Juridik den 3 september 2021) framhålla behovet av att reformera konkursrätten.
I slutet av 2019 presenterade Justitiedepartementet en promemoria (Ds 2019:31) i vilken lämnades förslag på omfattande ändringar i konkurslagen. Bakgrunden till förslagen var en allmän önskan att renodla domstolarnas verksamhet, men i samband med detta hade man tagit tillfället i akt att göra en allmän översyn och genomgång av konkursförfarandet i stort. Promemorian innehåller ett stort antal ändringsförslag, vissa mycket genomgripande och andra på detaljnivå.
Från praktikerhåll var det mycket efterlängtat att lagstiftaren äntligen tycktes ta ett samlat grepp för att få till stånd en modernisering och effektivisering av konkursförfarandet. Förslag till sådana förändringar har framförts inom ramen för flera utredningar alltsedan tidigt 1990-tal, men i stort sett ingenting har genomförts. Nu såg det dock alltså äntligen ut att vara dags, och även förslagen som sådana togs i allt väsentligt emot positivt från praktikerhåll.
Det enda som hittills hänt med alla dessa förslag är dock ett antal ändringar som trädde i kraft den 1 juli 2021 och som i huvudsak handlade om utökade möjligheter till digitalt ingivande och digital kommunikation inom ramen för konkursförfarandet samt om en förändrad ordning för gäldenärens bekräftelse av konkursbouppteckningens uppgifter. Den sistnämnda ändringen innebar att ett antal uppgifter som tidigare legat på domstolarna helt eller delvis övertogs av konkursförvaltarna.
I det avseendet är det ägnat att förvåna att lagstiftaren inte ansåg det motiverat att göra någon som helst översyn av den taxa som tillämpas i mindre avskrivningskonkurser, vilka utgjort en betydande andel av konkurserna under senare år. Vi konkursförvaltare förväntas alltså i dessa konkurser utföra fler arbetsuppgifter än tidigare för samma ersättning. I reala tal har ersättningen t o m minskat, inflationen under 2022 översteg 10 % medan konkursförvaltartaxan bara justerades med drygt 2 %. En översyn av taxan framstår således som av flera skäl ytterst välmotiverad.
För att återgå till promemorians förslag är det några som framstår som särskilt angelägna att realisera. Det gäller framför allt förslagen att reformera den omständliga och stelbenta ordning som idag gäller för bevakningsförfarandet. I denna del innebar promemorians förslag att förfarandet nästan helt och hållet skulle tas över av förvaltaren. Vidare lämnades förslag till förenklingar och rationaliseringar av förfarandet. Om man menar allvar med ambitionen att effektivisera konkursförfarandet framstår dessa förändringar som högprioriterade och de borde kunna bli föremål för en separat reform, oberoende av de mer genomgripande förändringar av domstolarnas hantering av konkursärendena som föreslås i promemorian.
Ett annat förslag i promemorian som borde genomföras i närtid, dock mer av rättssäkerhetsskäl än effektivitetsskäl, är att avskaffa den märkliga ordningen att en anställd som vill klaga på ett beslut om lönegaranti måste väcka talan mot staten. I promemorian föreslås i stället en ordning med traditionellt överklagande där förvaltaren, i egenskap av beslutsfattare, blir klagandens motpart.
Jag är givetvis väl medveten om att i dessa tider, när vi nästintill dagligen får höra talas om nya skjutningar eller sprängningar, står kampen mot gängkriminalitet och annan brottslighet högst på dagordningen och att det under dessa förutsättningar kan vara svårt att mobilisera ett intresse för att reformera konkursrätten. Med tanke på att det redan finns genomtänkta förslag som, om de genomförs, skulle frigöra resurser hos domstolarna ligger det dock ingen motsättning i detta. Att exempelvis genomföra promemorians förslag om bevakningsförfarandet skulle både effektivisera konkursförfarandet och skapa bättre förutsättningar för att lagföra brottslingar. En äkta win-win! Låt därför inte promemorians förlag bli liggande i en skrivbordslåda utan se till att de genomförs!