DEBATT – av advokaterna Bente Erfäldt och Sanna Älgekrans, Advokatbolaget Welin Älgekrans HB.
I flera år har Dagens Juridik publicerat statistik över de bäst betalda försvarsadvokaterna, det vill säga de som har fått högst ersättning som offentliga försvarare, och varje gång konstaterar vi att framstående kvinnliga försvarsadvokater saknas på listan. Nyligen publicerades också en sammanställning över de senaste sex årens 100 högst avlönade försvarsadvokater och där återfinns endast fyra kvinnor.
Läs det en gång till.
Fyra av hundra. Behöver vi ens nämna att den bäst betalda kvinnliga försvarsadvokaten hamnade först på plats 29 och hade fått knappt hälften så mycket betalt som männen i topp på listan?
När listan över 2021 års högst avlönade försvarsadvokater publicerades på Dagens Juridik började vi att diskutera frågan sinsemellan och med andra kvinnliga kollegor. Vi kände att det fanns ett behov av att samlas, nätverka, peppa och lyfta varandra. I och med det föddes idén om att starta Uppsalas kvinnliga försvararkollegium; ett diskussions-, inspirations- och informationsforum för kvinnliga brottmålsadvokater i Uppsala. Nätverket befinner sig i en uppstartsfas men de erfarenheter vi hittills utbytt med varandra där bekräftar att nätverket verkligen behövs. Utöver vittnesmål om att kvinnliga försvarsadvokater antagits vara alltifrån den tilltalades flickvän till tolk eller praktikant har vi också fått höra om en lagman vid en tingsrätt som, så sent som för bara några år sedan, ansåg det vara otänkbart att förordna en kvinna som offentlig försvarare.
Mia Edwall Insulander, generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund, kommenterade ovan nämnda sammanställning och uppgav att en förklaring till att det ser ut som det gör är att misstänkta och åtalade män väljer manliga försvarare i större utsträckning och att kvinnliga försvarsadvokater är i minoritet jämfört med männen. Enligt vår uppfattning skänker den förklaring som generalsekreteraren ger inte mycket hopp. Det kommer sannolikt även fortsättningsvis vara så att majoriteten av de som blir misstänkta för brott är män. Och om de fortsätter att välja män som försvarare kommer trenden knappast att vända. Då kommer vi kvinnliga försvarsadvokater sannolikt också fortsätta att vara i minoritet. Varför ska kvinnor i sådant fall satsa på att bli försvarsadvokater om de inte får några uppdrag? Vi är också av uppfattningen att hennes förklaring är något förenklad. Alla ärenden tilldelas inte advokater för att de är begärda och om vi fortsätter att antas vara våra klienters flickvänner, hur ska vi då på allvar kunna konkurrera med männen?
Vi håller med Mia Edwall Insulander om att det finns många oerhört skickliga och kompetenta kvinnliga försvarare och vi menar att bilden av försvarsadvokaten som en man behöver utmanas. Kvinnliga försvarsadvokater behöver synliggöras och ges större plats t. ex. som rättsexperter, inspirationsföreläsare och kursledare på utbildningar. Vi har startat ett kollegium för kvinnliga försvarsadvokater i Uppsala och vi uppmanar nu våra kollegor i andra delar av Sverige att göra samma sak. Vi uppmanar också att de som ska anlita en expert, kursledare eller en föreläsare i egenskap av försvarsadvokat att välja en kvinna. För vad är det värsta som kan hända? Att en man tjänar lite mindre?
