Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Fel fokus på kriminalpolitiken – allt för repressiv”

Debatt
Publicerad: 2021-11-22 11:42

DEBATT – av Johan Gynhammar, juriststudent.

Jag har gått till socialtjänsten, jag har pratat med politiker och alla instanser där jag kunde få stöd. Den smärtan ni ser hos mig handlar inte om att jag ska försöka försvara min son utan att jag inte har fått det stöd som hade kunnat rädda min son.”

Orden tillhör mamman till den sjuttonåring som nyligen dömdes för mordet på  på en polis i Göteborg. Hon har försökt med allt men inte lyckats stoppa sonens kriminella utveckling. Berättelsen är inte den enda i sitt slag. Föräldrar har på olika sätt berättat om hur de gjort allt för sina barn, utan att lyckas. Pressen från vännerna och jakten efter pengar och status har dragit det längsta strået. 

Föräldrar kan inte lyckas med allt. Förutsättningarna är olika för alla. Det är tuffare att uppfostra en son som ensamstående mamma i ett av de många miljonprogramsområdena som präglas av arbetslöshet, misslyckad skolgång och väldigt många unga med problem på samma plats. Situationen borde innebära att varenda rättspolitiker stod på barrikaden för ökade resurser till en överbelastad socialtjänst och skola. Men icke. Istället går regeringen fram med reformer för att fler barn ska sitta i fängelse. Oppositionen som vill vara än tuffare svarar med att fler ska kunna vräkas och att föräldrar ska få betala mer pengar för barnens kriminalitet. Förhållningssättet visar tydligt den nuvarande repressiva vinden inom kriminalpolitiken. Det handlar mer om att visa sig handlingskraftig än att presentera effektiva reformer. 

Det håller inte att som exempelvis Moderaternas Johan Forssell ilsket skriva om ett diffust “föräldraansvar”. Föräldrar ansvar för barns fostran framgår redan av lag. Misslyckas de kliver tvångsvården in. Begår barnen även brott får de stå för stora delar av skadeståndet. Frågan är inte hur lagstiftningen kan öka kraven på föräldrarna utan hur samhället kan ge föräldrarna stöd i en situation där de tappat kontrollen. Där äldre personers manipulativa löften om status, pengar och brödraskap gripit tag i barnen. 

Svaret är inte att ge ensamstående mödrar än mer ansträngd ekonomi eller att hota med vräkning. En utvärdering av nuvarande lagstiftning angående föräldrars skadeståndsansvar visar att det drabbat de redan mest utsatta och snarare försämrat relationen mellan barn och föräldrar än tvärtom och studier som tittat på vräkningar visar att det snarare ökar antalet brott, och därmed även brottsoffer. 

Politikerna borde istället presentera stora satsningar som gör det möjligt för landets socialtjänster, vilka idag tvingas skära ned, att etablera team som arbetar med tidigt förebyggande insatser. Utan en oro för om pengarna försvinner nästa budgetår. Likaså måste skolsystemet ändras så att  alla elevers, inte bara de redan privilegierades, bästa ställs i första rummet. Det handlar om att ge resurser och tid nog för förändring att ske. Det finns inga genvägar. 

Så länge föräldrars rop på hjälp möts av tystnad, så länge skolan är en plattform för ökad segregation och unga pojkars misslyckanden kommer unga killar fortsatt vara ett lätt byte för de äldres rekrytering in i kriminalitet. 


Dela sidan:
Skriv ut: