DEBATT: ”Ett svenskt Gotland eller inte?”
DEBATT – av Jan Kallberg, fil.dr., jur. kand. verksam internationellt inom säkerhetsområdet.
Efter angreppskriget mot Ukraina är det är uppenbart att det system av internationella förpliktelser, folkrättsliga gränsdragningar och demarkeringar mellan acceptabelt och oacceptabelt beteenden mellan stater har fått sig en törn. Detta omkullkastar svensk långsiktig säkerhetspolitik.Om Sverige skall gå med i NATO eller ej år 2022 är en fråga som efter Rysslands ensidiga angrepp på Ukraina i februari som helt skiljer sig från förutsättningarna som man tidigare hade när frågan kom upp. Under 1960 – 2000-talet skedde den svenska NATO debatten helt under antagandet att Sverige kunde bli indraget i ett europeiskt storkrig, inte som en huvudfront, men som en del av stormakternas operationsområde – helt enkelt att den strid som försiggick i Europa skulle spilla över till Sverige.
Det gjorde att en angripares insatser mot Sverige skulle vara begränsad och direkt efter exempelvis ett sovjetiskt eller senare ryskt angrepp kunde Sverige ansluta sig till västmakternas (NATO) koalition. Då kunde man vara alliansfri i fred och neutral i krig eftersom det svenska antagande var att ett angrepp mot Sverige skulle inte vara en isolerad händelse utan en del i en större stormaktskonflikt där Sverige kunde ansluta sig till angriparens redan engagerade motparter efter att krig inletts.
Det är 1970-talets världsbild och den lever kvar i det svenska medvetandet, när J37 Viggen startade från vägbaser och neutralitetsvakten bestod, men det är en obsolet, ålderdomlig och verklighetsfrämmande utblick idag 2022. Det är helt förlegad. Sverige har inte det försvaret idag. På 1970-talet behövde en angripare ockupera stora delar av Sverige för att kunna ha nå sina strategiska övergripande mål att nyttja Sverige som en del av en större europeisk konflikt.
Vad har inträffat? Först att Ryssland visat den 24 februari 2022 att man är beredd att angripa ett fredligt, demokratiskt land helt oprovocerat för att nå ryska egan militära och politiska mål. Det förändrar helt förutsättningarna för den svenska alliansfria politiken. Angreppet på Ukraina visar att Ryssland är beredd att utan anledning angripa Sverige för att nå sina egna mål. Det kan ske i år, om fem år eller aldrig – men det är en ny risk. Det andra är hur strid förs och teknikutvecklingen som gjort att en angripare bara behöver ockupera delar av Sverige för att kunna påverka det geopolitiska och militära läget över en stor yta.
På 1970-talet hade det bästa luftvärnet en räckvidd av 20 – 25 km, men huvuddelen av luftvärnet hade en räckvidd under 5 km, idag 2022 har moderna luftvärnsbatterier som ryska S-400 en räckvidd på 400 km. Det gör att om Ryssland sitter på Gotland kan man teoretiskt skjuta ner flygplan över norra Polen, Bornholm, Göteborg och Mälardalen om man har radartäckning och stridsledning på plats.Detsamma gäller sjömålsrobotar som hade samma teknikutveckling där räckvidden idag är 400 – 500 km, utvecklingen där är mest på vapnens förmåga att träffa målet och göra vapnet oberoende av radar och avfyrarens möjligheter att följa målet.
Vad innebär detta? Ryssland kan sitta på Gotland och dominera havet och luftrummet i huvuddelen av Östersjön, södra Sverige och norra Polen – och framförallt – Balticum. Det gör att om Ryssland sätter press på Balticum så kan ryssarna om man har Gotland försvåra NATO att försvara baltstaterna.
Detta är en stor säkerhetspolitisk blotta, och rejäl krigsrisk, eftersom Ryssland opererar efter sina egna spelregler där det faktum att Sverige står utanför NATO kan ses som en möjlighet – i ett Europa med färre öppningar för ryssarna att agera i.I Ukraina har Ryssland från Mariupolområdet deportat tusentals ukrainarnare till Sibirien, inte till fångläger utan tvångsbosatt ukrainarna för att rensa Mariupolområdet på befolkningen och lägga grunden för en rysk inflyttning annektering. På samma sätt som ryssarna på 1940-talet tömde Königsberg (Kaliningrad) på tysk befolkning och gjorde området till en genuin rysk enklav.
Det innebär att ett scenario där Ryssland ensidigt angriper Sverige och besätter Gotland och tömmer Gotland på befolkning för att förryska Gotland och annektera ön är ett realistiskt scenario. Det var för bara sex månader sedan otänkbart. Idag försvaras Gotland av i princip ingenting. Vad kan Sverige göra om Ryssland ockuperar och annekterar Gotland? Ingenting. Sverige har inte förmåga att återta Gotland och inget annat land hjälper till eftersom Sverige står utanför NATO. Även om det finns lite hemvärn på Gotland tar det ryssarna en vecka eller tio dagar att säkra än – maximalt. Och en eventuella svenska försvarare kan inte få förstärkningar eller mer materiel. Det är inget försvar – det är en fördröjning av en ockupation.
Det nyliga säkerhetssamarbetet med Storbritannien är de facto enda möjlighet potentiella att återta Gotland – om Sverige står utanför NATO. Att brittiska förband skulle återta ön åt svenskarna – men det är inget givet.
Sverige tvingas inte in i NATO – men Sverige behöver NATO för att kunna bestå med samma gränser när Sverige idag är efter decennier av försvarsnedläggningar inte kan försvara sig självt och det ryska militära intresset för svenskt territorium radikalt ökar. Ryssland har redan visat vad man är beredd att göra, nu är frågan om svensk politik förstår allvaret.
Närmandet till Storbritannien ökar möjligheterna att skydda svenskt territorium men i slutändan är ett svenskt NATO inträde det säkraste alternativet.
