DEBATT: ”En jägare är inte en gängbrottsling”

DEBATT – av Pia Clerté, debattör och flerfaldig svensk mästarinna i dynamiskt sportskytte.

Vad har en sportskytt som skickar in ett papper en dag för sent för likhet med en gängbrottsling som springer runt på stan med en laddad AK-47? Självklart ingen, svarar de flesta. Allt, om man frågar regeringen. Regeringen vill nämligen höja straffet för grovt vapenbrott och samtidigt klassa de vanligaste sportskyttevapnen som ”särskilt farliga”.

Enligt propositionen ”En strängare syn på hantering av vapen och explosiva varor” ska ett enhandsvapen anses vara särskilt farligt om det är kraftfullt eller har en särskilt farlig konstruktion eller utformning. Samtidigt införs straffhöjningar och en notion om ”kriminell miljö” som även ska ha bäring på ifall brottet ska anses grovt.

En straffhöjning är naturligtvis välkommen och kunde till och med skärpas ytterligare. Men så länge man inte överger aspirationsprincipen i svensk straffrätt får en straffhöjning för grovt vapenbrott som bäst en marginell effekt.

Vid första anblick så låter förslaget som en självklar del i kampen mot gängbrottslighet. Kraftfulla åtgärder måste till för att säkerhetsställa allas vår säkerhet. Därom är vi överens. Att sagda åtgärder samtidigt slår fel är regeringen däremot mindre brydd över. Dessvärre helt i linje med hur den hanterat – och även underlåtit att hantera –andra vapenfrågor.

Lagrådet sågar regeringens lagrådsremiss och påpekar att det är svårt att i lagtext beskriva ett skjutvapens farlighet. ”Alla vapen är farliga och det är snarare situationen som vapnet förekommer i som kan bedömas vara mer eller mindre farlig”. Där sätter Lagrådet nästan huvudet på spiken. Vad de försöker säga är att vapen i sig är inte farliga. Det är personen som håller i vapnet som gör situationen farlig eller inte. En jägare är inte en gängbrottsling. En sportskytt blir inte kriminell för att pistolen har ett rödpunktsikte.

Därför är det är välkommet att KD, M och SD lägger följdmotioner om att dela upp vapenlagstiftningen. Även om de går olika långt i sina förslag om hur detta lämpligen ska göras, är de överens om problembeskrivningen.

Skilj på straffbestämmelser rörande kriminellas hantering av illegala vapen och de administrativa bestämmelserna vad gäller de legala vapnen. Den första delen som rör kriminell verksamhet bör ingå i brottsbalken medan den administrativa delen kan ingå i ”Lagen om vapentillstånd”. Det skulle göra det möjligt att införa välbehövliga skärpningar för vapenbrott utan att legala vapenägare som gör ett administrativt misstag riskerar oproportionerliga straff.

Regeringens proposition förblir dock ett särskilt felriktat lagförslag och bör röstas ned i allt utom själva straffskärpningen, som med fördel kunde varit högre. Lägg krutet på att dela upp lagstiftningen och se till att jägare och sportskyttar fredas från regeringens jakt på gängbrottslingar.