DEBATT: ”Domarna har själva bäddat för kaos i rättssalen”
DEBATT – av Daniel Claesson, liberal debattör.
Expressen har nyligen publicerat en ljudfil från rättegången mot ett kriminellt nätverk. Det är minst sagt skrämmande hur vidrigt de tilltalade beter sig. Ord som ”hora” och ”mammaknullare” används för att skymfa och hota – i rättssalen!
Vi har ett allvarligt problem här och det är hög tid att påbörja en öppen diskussion. Om kaos tillåts i våra rättssalar, har vi då ens ett fungerande rättssystem? Det är dags att lyfta på varenda sten i rättsstaten för att återskapa ordning och trygghet.
Domstolarna har sedan lång tid medvetet tonat ner allt som påminner om auktoritet. Rättssalarna liknar mer vanliga sammanträdesrum. Domarstolen är som övriga stolar. Språket och tilltalet är informellt.
I linje med detta har domarna sett som sin uppgift att, likt vanliga tjänstemän på en myndighet, bara studera och följa regelverket. Det har lett till en rättegångsprocess i brottmål som mycket förenklat ser ut så här: ”Framför oss har vi Pelle. Han har enligt åklagaren gjort bla bla,” Försvaret säger sedan sitt och därefter läser domaren i lagboken och andra källor för regeltolkning och fastställer en påföljd. Att det heter påföljd är medvetet, det ska nämligen inte vara ett straff.
Att straffa människor som begår brott anses enligt rådande ideologi primitivt och gör bara större skada. Fokus är på brottslingens väl och dennes återanpassning i samhället. Därför ska påföljder som kan uppfattas som straff, som inlåsning i fängelse, så långt det går undvikas.
Det här är ett rättssystem som möjligen kunde fungera på Anderssonskans Kalles tid. Idag ser verkligheten helt annorlunda ut.
Men känner då domarna inget personligt ansvar, borde de inte slå larm när saker inte fungerar? Den berättigade frågan ställde nyligen Jörgen Huitfeldt i Kvartal till Svea hovrätts president Anders Perklev. Denne upprepade då bara till svar att ”…det är inte domarens roll”. Ingenting är enligt Perklev domarnas ansvar förutom att läsa i lagboken. Perklev kan naturligtvis inte säga så mycket annat med tanke på sin position, men det illustrerar tydligt oviljan hos domarna att ta plats och agera.
Nu invänder kanske någon att, om reglerna är sådana, då kan väl inte domarna göra på något annat sätt? Svaret är att det handlar om praxis. Den passiva rättegångsmodellen är resultatet av att svenska domare och jurister tycker att det är en bra modell. I andra länder har domarna en annan uppfattning, men här i Sverige fick dessa idéer om anti-auktoritet och ”vanliga statliga tjänstemän” stort genomslag. Precis som de en gång i tiden infördes är det fullt möjligt att också avskaffa dem.
Våra domstolar är en omistlig del i rättsstaten och demokratin, det är inte vilken myndighetsuppgift som helst. Att döma är – och ska vara – att utöva makt.
Domarens uppgift är att skilja på rätt och fel. Den som begår brott ska straffas för det enligt lagen. Genom att straffa brottslingen får brottsoffret en upprättelse. Gör inte domstolarna detta blir följden att det istället är styrka och våldskapital som bestämmer. Tyvärr är det just det vi ser är på väg att hända i Sverige.
Det är dags att Sveriges domstolar förändras. När kriminella använder rättssalarna som sin egen fritidsgård visar det på ett system som blivit passé. Alla, även domarna, måste nu rannsaka sig själva för hur det har kunnat bli så här.
