Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Diskriminering genom vaccinationsbevis – vad kan vi lära oss från Balkan?”

Debatt
Publicerad: 2022-01-14 11:43
Foto: Johan Jeppsson / TT /

DEBATT – av Jerker Loré, jurist, Matilda Lund, jurist, Fatemeh Pakyari, advokat, Isabella Wintholm, jurist, Markus Johansson-Martis, juriststudent, Hanna Sigunger, juriststudent, Axel Berglund, jurist, Kay Gerken, jurist, Annika M. Håkansson, jurist, Amanda Kjölsrud, jurist och Jeanette Lundh, jurist.

Vaccinationsbevis bedöms av flera strida mot grundlag. DO och JO har uttryckt kritik. Det har också Bio-Medico Legala Nätverket gjort, ett nätverk bestående av jurister, advokater, läkare och immunologer som undertecknade ingår i. Kritiken grundar sig bl.a. i att det inte finns eller har presenterats något vetenskapligt underlag för att vaccinationsbevis leder till önskad effekt, att det inte har gjorts någon proportionalitetsbedömning värd namnet samt att beslutsfattande delegeras till en myndighet. Genom förordningsförfarandet sidsteppar man Lagrådets granskning. Vidare är det mycket tveksamt om förordningen har stöd i den s.k. covid-19-lagen (även kallad pandemilagen). Föreslagna åtgärder bedöms heller inte vara förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Trots den kritik som riktats mot vaccinationsbevis som smittskyddsåtgärd så har regeringen låtit implementera förslaget.

JO har som bekant inte till uppdrag att granska beslut av regeringen och meddelade nyligen också att man inte kommer att gå vidare med de tusentals anmälningar som riktades mot Folkhälsomyndigheten. Myndigheten ansågs av JO ha agerat inom ramen för de regler JO har som huvuduppgift att granska, nämligen hur ärenden ska handläggas.

Konstitutionsutskottet (KU) har mandat att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Enskilda kan dock inte driva ärenden till KU, utan det är helt upp till politiker om en sådan prövning blir av. Sverigedemokraterna har i dagarna meddelat att de vill låta KU granska regeringens pandemihantering, inklusive det vetenskapliga underlaget för införande av vaccinationsbevis. Samtidigt har Liberalerna meddelat att man inte ställer sig bakom en förlängning av covid-19-lagen. De här är välkomna tillkännagivanden och förhoppningsvis början på en bredare och djupare politisk diskussion om proportionaliteten kring de åtgärder som har vidtagits alltsedan covid-19 klassificerades som en samhällsfarlig sjukdom.

En särskild fråga som bör diskuteras grundligt är om klassificeringen av sjukdomen som samhällsfarlig alls är rimlig per dags dato. När klassificeringen gjordes under 2020 fanns oklarheter kring virusets smittsamhet, spridning och allvarlighetsgrad och det saknades kunskaper om medicinsk behandling, inklusive vaccination. Därför ansåg regeringen att extraordinära smittskyddsåtgärder potentiellt kunde vara av avgörande betydelse för smittskyddet. Situationen är idag en annan. Vad åter gäller den enskildes möjligheter att åstadkomma en prövning av vaccinationsbevisens förenlighet med grundlag så kan vi först notera att vi inte har någon författningsdomstol i Sverige. I Sverige har istället lagstiftaren tillskapat möjligheten att få en föreskrifts förenlighet med grundlag prövad i det enskilda fallet, nämligen när myndighet eller domstol tar eller överprövar ett beslut (t.ex. vite) som fattats med stöd av den aktuella föreskriften (11 kap. 14 § samt 12 kap. 10 § regeringsformen). Vad gäller vaccinationsbevisen så har Länsstyrelsen visserligen mandat att vidta tillsynsåtgärder enligt covid-19-lagen, men frågan är om myndigheten kommer att fatta några ingripande och överklagbara beslut med stöd därav. Både allmänhet och näringsidkare uppfattar föreskrifterna om vaccinationsbevis som bindande i sig och många näringsidkare har snabbt ställt om sina verksamheter för att anpassa sig till de nya kraven. Här spelar den svenska allmänhetens höga följsamhet och tilltro till auktoriteter in. Vi känner per dags dato inte till något fall där länsstyrelsen har fattat ett överklagbart beslut om tillsynsåtgärder ifråga om vaccinationsbevis.

Hur regelverket förhåller sig till Sveriges internationella åtaganden är ett mycket stort ämne som förtjänar en egen framställning (eller avhandling om man så vill). I tidigare remissvar har vi uttryckt uppfattningen att regelverket strider mot Sveriges internationella åtaganden i flera olika avseenden. Europakonventionens förbud mot diskriminering på grund av religion, politisk eller annan åsikt är naturligtvis särskilt viktig i sammanhanget. Ett antal processer avseende kränkningar av Europakonventionen har sedan tidigare drivits av svenska jurister, men processerna är kostsamma och tar lång tid. Här ska också nämnas att det finns en möjlighet att vända sig till JK. En fråga som många har ställt sig är om införande av vaccinationsbevis strider mot den svenska diskrimineringslagen (2008:567). Det är en intressant fråga då det i så fall skulle kunna finnas möjlighet för domstol att pröva relevanta föreskrifter om vaccinationsbevis inom ramen för ett
diskrimineringsmål. Lagen har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Utöver diskrimineringslagen finns också den straffrättsliga bestämmelsen olaga diskriminering (16 kap 9 § brottsbalken). Den aktualiseras när en näringsidkare i sin verksamhet diskriminerar någon på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. Bestämmelsen kan också tillämpas på den som är anställd i näringsverksamhet eller annars handlar på en näringsidkares vägnar samt på den som är anställd i allmän tjänst eller har allmänt uppdrag. Påföljden vid brott är böter eller fängelse i högst ett år.

En formell prövning av vaccinationsbevisens eventuella oförenlighet med de diskrimineringsgrunder som specifikt omfattas av den svenska diskrimineringslagstiftningen vore välkommen. Intressant i sammanhanget är den straffrättsliga grunden ”trosbekännelse” samt även grunderna ”religion eller annan trosuppfattning” och ”funktionsnedsättning” i diskrimineringslagen. Om vi gör ett nedslag i diskrimineringsgrunderna och tar ”funktionsnedsättning” som exempel: vad innebär begreppet? Definitionen i diskrimineringslagen inkluderar varaktiga fysiska begränsningar av en persons funktionsförmåga till följd av skada eller sjukdom som har uppstått efter födsel eller kan förväntas uppstå därefter. Att neka en kvinna plats på ett skyddat kvinnoboende med hänvisning till att kvinnan är hiv-positiv har av DO bedömts utgöra diskriminering som har samband med funktionsnedsättning (vilket också tingsrätten fastställde).

Enligt vår uppfattning bör diskrimineringslagarna tydliggöras och stärkas upp ytterligare för att på så sätt mota försök till överträdelser i ett tidigt skede. Vi kan jämföra med Bosnien-Hercegovinas och Kroatiens diskrimineringslagar, som tillhör världens kanske mest progressiva på området i dag. Dessa länders författningar emanerar från askan av de människorättsbrott som drabbade Balkan under 1990- talet. Diskrimineringsgrunderna inkluderar specifikt diskriminering på grund av ”hälsotillstånd” samt även ”politisk eller annan åsikt” (som också omfattas av Artikel 14 i Europakonventionen).

Regerings- och myndighetsföreträdare som implementerar regelverk i strid med gällande diskrimineringsreglemente riskerar åtal och fleråriga fängelsestraff. Även försök till diskriminering är
kriminaliserat. Av denna anledning har ansvariga politiker i Bosnien-Hercegovina nu tvingats rulla tillbaka ett tidigare förslag om införande av vaccinpass. Likaså har det faktum att Bosnien också tillämpar Europakonventionen haft betydelse för beslutet.

Det är förmodligen ingen tillfällighet att några av de mest kritiska rösterna mot vaccinpass kommer från personer som har tidigare erfarenhet av förtryck i sina hemländer och här sticker Balkanländerna och länderna i det forna östblocket ut. Vi tror att vi har något att lära från europaparlamentarikerna Cristian Terheș och Ivan Sinčić i så måtto. De var tidigt ute med att protestera mot införandet av det s.k. gröna passet inom EU. Inte minst har vi också något att lära från den bosniske advokaten Mirnes Ajanović som genom sina appeller till den bosniska regeringen lyckades förhindra implementering av vaccinpass i Bosnien. Med inspiration från den bosniska och kroatiska lagstiftningen, bör man ställa sig frågan om det inte finns anledning att inkludera ”hälsotillstånd” samt ”politisk eller annan åsikt” som straffrättsliga diskrimineringsgrunder även i den svenska brottsbalken. Bör också försök till sådan diskriminering straffsanktioneras?

Frågorna är rimliga att ställa. En sådan reglering hade förmodligen tvingat ansvariga politiker att dra tillbaka förslaget om vaccinationsbevis redan i sin linda.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se