Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Den ständiga frågan: Hur kan du försvara en mördare?”

Debatt
Publicerad: 2020-09-03 10:59

DEBATT – av Martin Orler, advokat, Juristhuset Lawhouse

Kan du försvara någon som du vet är skyldig? Blir du glad om din klient blir frikänd trots att du vet att hen är skyldig? Skulle du kunna försvara vem som helst? Hur kan du försvara en mördare?

Jag får frågorna, mina kollegor får frågorna och vi besvarar dem. Det vore en omöjlighet att uppskatta hur ofta vi får frågorna, men det är ofta. Jag kommer även i framtiden att få frågorna och jag kommer fortsätta att besvara dem. Missförstå mig inte nu. Jag blir inte trött på att få dessa frågor och jag blir definitivt inte irriterad på den som ställer dem. Jag har inga problem att besvara frågor om mitt arbete.

Däremot väcks en oro inom mig. En oro över att människor behöver ställa dessa frågor. Det vittnar nämligen om att vi saknar fundamentala kunskaper om våra medborgerliga rättigheter och det som kännetecknar en demokrati. Vi alla har givetvis inte bara rättigheter utan också skyldigheter, men tar vi kanske våra rättigheter för givet? Jag tror att det är så. Eller rättare sagt; jag är övertygad om att så är fallet, särskilt i ett relativt tryggt och rikt land som Sverige där vi inte har sett diktatur, förtryck eller krig på hundratals år. Vi är vana vid drickbart vatten i kranen, fungerande elektricitet, mat på hyllorna, demokrati och fred. Det är lätt att vänja sig.

Visst kan det väl vara intressant att fråga sig hur en person kan vilja utföra ett visst arbete som kanske faller utanför ramarna av ett ”vanligt” kontorsarbete. Jag har exempelvis svårt att förstå hur man kan vilja arbeta med folks tänder, men jag är oerhört glad att det finns dem som gör det. Min poäng som jag försöker göra i den här artikeln är dock mycket större. Framförallt viktigare ur ett samhällsperspektiv. Min poäng är att ingen vuxen person ska behöva ställa frågorna som inledde denna artikel, men alla ska kunna besvara dem.

Så varför ställs frågorna? Är vi nyfikna på hur en advokat rent moraliskt kan försvara en person som begått ett allvarligt brott eller hur advokaten kan försvara en person som advokaten vet är skyldig? Saknar försvarsadvokater empati för brottsoffret? Romantiserar försvarsadvokater kriminalitet?

Till att börja med är försvarsadvokaternas empati förmodligen liknande den övriga befolkningens empati. Samma sak gäller synen på kriminalitet skulle jag tro. Om jag ser till mig själv så delar i vart fall jag majoritetsuppfattningen att brottslighet är någonting negativt, tro det eller ej. Även om försvarsadvokater tjänar sitt levebröd på existensen av kriminalitet, vilket även poliser, åklagare och kriminologer gör, så är det svårt att argumentera för att brottslighet är någonting bra för samhället. Det ska även tilläggas att de flesta försvarsadvokater även åtar sig uppdrag som målsägandebiträde och särskilda företrädare för barn (dvs. brottsoffrets advokat). I vårt arbete är det svårt att romantisera kriminalitet eftersom vi ofta stöter på människor som har det svårt av olika orsaker. Det är knappast brottsromantiken som gör att advokater väljer att arbeta med brottmål. Då är man fel ute. En vanlig missuppfattning är dessutom att vi väljer våra klienter. Så är det inte. Klienterna väljer oss.

Det vanligaste och möjligen det bästa svaret på frågorna om hur man kan försvara X är att vi inte försvarar brottet. Aldrig någonsin om det inte handlar om exempelvis nöd- eller nödvärnssituationer. Däremot försvarar vi människor. Människor som är misstänkta för att ha begått ibland fruktansvärda gärning, men likväl människor. Vi försvarar grundläggande mänskliga rättigheter som säger att var och en av oss; alltså du, jag, föräldrar, släktingar, barn och vänner, har rätt till en rättvis rättegång vid prövning av våra rättigheter, skyldigheter och om anklagelser om brott riktas mot oss. Vi ska anses vara oskyldiga tills vår skuld lagligen fastställts. Vi ska få tillräckligt med tid att förbereda vårt försvar och vi har rätt att anlita en försvarare. Saknar vi pengar har vi rätt till en försvarare utan kostnad. Dessa rättigheter är absoluta. Ska vi leta efter länder som saknar dessa rättigheter så hittar vi länder som Kina, Nordkorea, Uzbekistan och Somalia. Inte direkt länder vars rättssäkerhet vi bör sträva efter att efterlikna om du frågar mig.

Det är då vårt jobb att se till att klienten inte går från att vara oskyldig till att bli dömd utan att först ha gått igenom en rättvis domstolsprocess. Vårt jobb är att försvara klienten mot maktmissbruk, svag bevisning, osäkra vittnen, lögner, diskriminering och ibland (inte helt sällan) även media. Det är även försvararen som ser till att den misstänkte får sin röst hörd när ingen annan vill lyssna. När allmänheten redan bestämt sig för att den misstänkte är skyldig och förtjänar lagens strängaste straff (som sällan är strängt nog). Då ska vi ge saken dess rätta belysning genom den misstänktes egna berättelse, egen bevisning, egna vittnen eller sakkunniga och alternativa förklaringar. Det är vårt mål att se till att ingen tveksam bevisning eller menedsvittne slinker igenom vårt försvarsnät och att klienten inte döms utan att ha fått en ärlig chans. När krutröken väl har lagt sig så skall det vara ställt utom rimligt tvivel att klienten gjort det som åklagaren påstår för att klienten ska kunna dömas. Annars ska klienten frikännas.

På senare tid har det även blivit på modet att skära i advokaters kostnadsräkning. Expressen publicerade nyligen en obegriplig artikel som handlar om att Tishko Ahmeds advokat ”får en miljon”. Till att börja med är det inga hiskeliga summor för arbete med en klient som är misstänkt för mord och det är förmodligen endast en bråkdel av vad polisutredningen och åklagaren har kostat samhället. Men påståendet är också djupt missvisande. Många kollegor har redan varit inne på det, men i beloppet så ingår även moms, advokatens egna utlägg, kostnad för kontor, material, personal, utbildningar, bolagsskatt och inkomstskatt. Brottmålsadvokater är dessutom den advokatgren som har den lägsta taxan, som dessutom bestäms varje år av Domstolsverket. Vill man bli rik som advokat är inte brottmål det mest lukrativa man kan arbeta med. Syftet med Expressens artikel är oklar, men den har knappast skrivits för att öka förtroendet för rättsväsendet i allmänhet och advokatkåren i synnerhet. Sannolikt handlar det om chockjournalistik som syftar till att locka klick. Denna typ av journalistik tillsammans med en bristande förståelse för våra rättigheter och skyldigheter och vad som bygger ett starkt demokratiskt land är en farlig kombination. Det finns inga alternativ eller genvägar. Demokrati och rättssäkerhet kostar pengar. Så enkelt är det. Man kan ha åsikter om högre straff, lägre straff, fler eller färre poliser, men vi ska inte börja diskutera rätten till en rättvis rättegång. Den är absolut.

Ja, jag kan försvara en mördare. För rättvisans och demokratins skull. Inte ens den som av allmänheten är sedd som den värsta tänkbara människan ska kunna bli dömd utan en rättssäker prövning. Någon gång i livet kanske du själv eller någon i din närhet blir misstänkt för brott. Då tror jag inte att du skulle vilja vara dömd på förhand eller få en försvarsadvokat som tycker att det är jobbigt att försvara dig bara för att brottsrubriceringen är obehaglig. Inte heller tror jag att du vill att advokaten inte lägger ned det arbete som krävs på grund av att staten inte finner advokatens arbete viktigt nog att betala för.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.