Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Den missförstådda traditionsprincipen”

Debatt
Publicerad: 2020-10-06 11:51

DEBATT – av Jens Andreasson Jur Dr i civilrätt, Claes Martinson professor i civilrätt, och Stefan Sjögren docent i företagsekonomi, samtliga vid Handelshögskolan Göteborgs universitet.

I dagarna har en av landets största dagstidningar på sin ledarsida krävt traditionsprincipens avskaffande. Ledaraspekten av krönikan kan sammanfattas i att det är olyckligt att okända juridiska principer påverkar vår tillvaro och vår exportindustri! Den åsikten påminner om åsikterna bakom lagförslaget SOU 2015:18 Lösöreköp och registerpant.

Ledarkrönikan har vissa paralleller till lagförslaget ifråga. I båda fallen har författarna valt en vanlig, men haltande utgångspunkt. Det framkommer därför inte att det handlar om att göra en ofrånkomlig prioritering. När någon har allvarliga betalningssvårigheter och exempelvis går i konkurs, så är det helt enkelt inte möjligt att göra alla nöjda.

Den haltande utgångspunkten beror på vad som under lång tid tillåtits vara ett grundläggande missförstånd. Traditionsprincipen används bland annat vid köp. Den innebär då att de köpare som betalat något i förskott får konkurrera med alla andra som givit kredit. Ett krav på att avskaffa traditionsprincipen innebär i princip att de köpare som betalat i förskott skall få gå före andra fordringsägare. Utöver dem är det bara köpare som haft turen att avtala om ett lägre pris än marknadspris som drabbas. Den som vill förstå traditionsprincipen utifrån den helhetsbild som den bör förstås, bör därför utgå från denna effekt. Det är, som bekant, nämligen fler än förskottsbetalande köpare som blir lidande när någon inte kan betala sina skulder såsom, i olika mån, leverantörer, hyresvärdar, skatteverket, anställda, och t o m banker, m fl.

Att ändra i balansen mellan olika fordringsägare är dock givetvis möjligt. Efter att vi haft kontakt med SvD-ledarkrönikören har vi fått ett förtydligande. Hon vill främst uppmärksamma de svårigheter som följer av den i Sverige speciella tillämpningen av traditionskravet. Tillämpningen är alltför strikt, menar hon.

På denna punkt vill vi bidra med tanken om att närmare studera hur man tillåter avvikelser i de många andra länder som också använder traditionsprincipen. I exempelvis Tyskland har avtalsparterna möjligheter att bestämma vad som passar just deras förhållanden. Valfriheten är förvisso inte fullständig eftersom branschorganisationer och dominerande aktörer som banker, påverkar parterna, men regleringen kan ändå anpassas till olika förhållanden. Därtill kan en sådan lösning gå att förena med krav på bevisning som underlättar hanteringen.

Krönikören menar också att svenska företag får sämre möjligheter till billiga lån än företagens konkurrenter. Generellt sett innebär traditionsprincipen emellertid att kostnaderna för kredit minskar. Enligt krönikören är problemet dock som sagt en alltför strikt tillämpning. I sin vardag som advokat och affärsjurist har hon märkt att kreditsäkerheter från svenska företag blir förenade med osäkerhet för utländska parter.

Det är lätt att hålla med om att osäkerhet kring säkerhet inte är bra. En möjlighet att överväga är därför en modernisering av formerna för kreditsäkerhet. Med Internet går det att konstruera ett smidigt sätt att notera kreditsäkerheter. Utifrån utländska förebilder skulle vi kunna göra detta utan att förhandspröva giltigheten. Det skulle hålla nere kostnaderna med hanteringen till de fall där det visar sig finnas anledning att göra en sådan prövning.

Även en så självklar förändring som att inrätta ett modernt och enkelt sätt att ställa kreditsäkerhet, handlar emellertid om samma oundvikliga gränsdragning kring vilka intressen som skall gå före andra. De banker som finansierar mot företräde till företagens tillgångar kan inte fortsätta med det om alltför många tillgångar blir säkerheter till andra än banker.

I den mån vi väljer att ändra våra traditioner behöver vi således beakta hur det påverkar avvägningarna på området. Att någon anser sig ha en berättigad förväntan om att få betalt för sin fordran, eller en förväntan på att en säljare skall leverera vad som avtalats, är inte tillräckligt. Vi vill alla ha vad vi anser oss ha rätt till, men ibland blir saker och ting inte som vi förväntade oss.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se