DEBATT: ”Dags att göra åsiktsförföljelse straffbart”
DEBATT – Av Daniel Claesson, Public affairs-rådgivare
Den svenska grundlagen har en portalparagraf. I andra stycket står: ”Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.”
Åsiktsbildningen värderas alltså mycket högt i vårt land. Den nämns till och med före rösträtten, som oftast brukar beskrivas som demokratins grundbult.
Därför är det djupt bekymmersamt att den fria åsiktsbildningen idag är under hot. Alla har rätt till sin åsikt om det samhälle vi lever i, men för den som visar eller uttrycker åsikten väntar i många fall slut på uppdrag och en förlorad försörjning.
Det handlar om vad som med amerikansk terminologi kallas ”cancel culture” eller deplatformering. Det är drev mot personer i syfte att de inte bara ska tystas utan även straffas, genom att förlora sitt arbete, uppdrag och liknande.
Den typen av drev har på senare år kommit till Sverige. Bland de mer kända exemplen kan nämnas Marcus Birro, Stina Oscarson, Christer Sandelin och nu nyligen Alexander Bard. Listan är självklart betydligt längre och de allra flesta är inte kändisar utan helt vanliga människor. Lärare på skolor där elever eller föräldrar snappat upp något i en social mediekanal, lektorer som fått aktivistiska studenter emot sig eller anställda på företag som på sin fritid uttryckt en kontroversiell åsikt och där någon sökt fram arbetsgivaren.
I Sverige innebär en anställning förpliktelser åt båda håll. De regler vi har om social trygghet, som anställningsskydd, ersättning vid sjukdom, föräldraledighet och arbetslöshet med mera, bygger på den grundläggande uppfattningen att en stabil försörjning är av värde för samhället som helhet. En arbetsgivare som säger upp en person på grund av dennes åsikt bryter därför inte bara mot lagen, utan även mot vår samhällsmodell.
När vi nu ser fenomen som ”cancel culture” breda ut sig uppstår en djupt problematisk situation. Å ena sidan pressas företaget av hotet om att ifall de inte säger upp personen så riskerar företagets rykte bli skadat och folk slutar köpa produkterna. Å andra sidan måste företaget ta ansvar enligt lagstiftningen. Det har även krav på sig att agera i enlighet med värderingar i vårt samhälle som säger att man inte kastar ut människor på gatan hur som helst.
Företaget skadas i detta läge hur det än gör. Det drabbar i sin tur inte bara dess ägare, utan också alla medarbetare och lokalsamhället.
De personer som ägnar sig åt dessa åsiktsdrev agerar på ett sätt som i många fall är att klassa som ren förföljelse. Den vars åsikt man ogillar granskas och digitala avtryck registreras. Arbetsgivare söks upp och kontaktas på ett ofta hotfullt sätt.
Juridiskt ligger detta i en gråzon mellan förtal och utpressning. Förtal är att framställa någon som klandervärd. Det är ett av de lindrigaste brotten och det ska vara speciella fall för att överhuvudtaget bli ett polisärende. Utpressning däremot innebär att en person med hot (men ej akut hot, då blir det rån) tvingar annan till handling. Brottet anses allvarligt och kan i grövre fall ge upp till sex års fängelse.
Att kontakta ett företag i syfte att få en person uppsagd på grund av dennes åsikter är mer än ett förtal. Genom hot om skandalisering, som det står i lagtexten om utpressning, vill man få företaget att agera. Frågan är dock om en enskild individ kan anses tillräckligt hotfull. Det är först när massmobilisering i sociala medier sker som det blir ett verkligt hot mot företaget.
I vilket fall hade lagstiftaren inte sociala mediedrev i åtanke när lagen om utpressning skrevs. Därför finns ett behov av en ny straffbestämmelse:
Till Åsiktsförföljelse döms den som kontaktar arbetsgivare, uppdragsgivare eller annan i syfte att få denne att avsluta anställning eller ekonomisk relation med en person på grund av åsikt som den personen hyser eller har uttryckt.
För grovt brott kan man tänka sig upprepade kontakter eller att den potentiella skadan är stor. Straffet bör ligga i spannet mellan förtal och utpressning, böter eller fängelse upp till 2 år, för grovt brott upp till 4 år.
Vi behöver återgå till ett mer respektfullt utbyte av tankar och åsikter i Sverige. Företag och arbetsgivare ska inte användas som mellanhänder för att komma åt meningsmotståndare. Att sätta stopp på den åsiktsförföljelse som idag pågår är en viktig markering av demokratins betydelse.
