DEBATT: ”Brottmålstaxan i förordnandemål är dumsnål”
DEBATT – av Robert Klackenborn, Advokat på Ejder Advokatbyrå.
Domstolsverkets redovisades under början av 2022 sitt regeringsuppdrag om rättsliga biträden. Uppdraget avsåg en översyn av ersättning till rättsliga biträden och 15 förbättringsområden redovisades. Nio punkter avsåg sådant kräver lag- eller förordningsändringar och de övriga sex punkterna föll inom Domstolsverkets bemyndigande. En av punkterna som Domstolsverket har att styra över gäller så kallade ”taxamål”. Den 28 mars 2023 antog Domstolsverket en ny föreskrift, varigenom ”brottmålstaxan” utvidgas till att avse ”förordnandemål” – dvs mål där biträde har förordnats men där stämning inte har utfärdats.
Under 2020 utgick ersättning till offentliga försvarare och målsägandebiträden, i alla måltyper, med totalt 2,3 miljarder kr. Under 2016–2020 ökade timkostnadsnormen med 6,1 %. Antalet förordnandemål ökade under nyss nämnda period med 60 % vilket, allt annat lika, borde ha gett en ökning med ca 320 miljoner kr avseende ersättning till både målsägandebiträden och offentliga försvarare. Men kostnaderna ökade istället med ytterligare tio miljoner kronor, eller uttryckt annorlunda: Men en halv procent av de totala kostnaderna för offentliga försvarare och målsägandebiträden. Förordnandemål är dock inte en marginell måltyp, utan utgör knappt 40 % av alla brottmål. Det är alltså en måltyp som kan ha en påtaglig påverkan på den allmänna rättssäkerheten såväl som på övriga rättsaktörers arbete, vilket jag återkommer till nedan.
Enligt den nya taxan i förordnandemål ska ersättning utgå med 3 675 kr vid fall där förhör om en timme har ägt rum; däri inkluderas resa till och från polisen. Vid sidan om restid, som för närvarande ersätts med 1 350 kr per timme, ska allt övrigt arbete ersättas med 2 325 kr. Eftersom timkostnadsnormen, avseende arbete, för närvarande uppgår till 1 476 kr per timme förväntas vi alltså arbeta en halvtimme vid sidan om närvaro under förhör.
Eftersom jag inte tror att Domstolsverket förväntar sig att advokater arbetar gratis så måste den nya taxan förutsätta förändringar i advokatens rutiner. Under den tidigare ordningen fanns det till exempel utrymme att sätta sig in väl i klientens situation och ge råd innan förhöret ägde rum. Jag utgår från att Domstolsverket menar att samtal och rådgivning numera ska ske under pauser efter det att förhöret har inletts, då utredaren helt enkelt får sitta utanför och vänta. Pauserna får dock inte överstiga 15 minuter, eftersom de då inte nödvändigtvis inkluderas i förhörstiden. Så det kan inte bli tal om någon särskilt differentierad rådgivning, utan man får falla tillbaka på de schabloner som kan förväntas medföra minst skada för klienten. Sannolikt kommer därför rådet till klienten nästan alltid att bli att inte medverkat till utredningen, dvs att svara ”inga kommentarer”. Detta förefaller också som ett slöseri, eftersom det finns gott om fall där man efter ett längre samtal kan bedöma att klienten inte har gjort något fel och för all del ska svara på frågor.
Sedan har vi frågan om ”erinran”, alltså åtgärden varigenom advokaten lämnar synpunkter över förundersökningen. Arbete som tidigare utfördes i detta skede, tex vad gäller skriftliga rättsutredningar eller påpekanden om att ytterligare vittnen ska höras, bör numera lämpligen sparas till dess att man vet att åtal väcks. Även detta förefaller som ett slöseri eftersom en utförlig erinran kan vara ett viktigt stöd för åtalsbeslutet och således förhindra att åtal väcks i onödan.
Fast nu kanske läsaren skriker: ”Men om du gör allt det där arbetet ovan, då kan väl taxan överskridas?!”. Inte nödvändigtvis, åtminstone inte förutsägbart. Godtyckliga ersättningsbeslut är nämligen en del av advokatens vardag, vilket måste tas hänsyn till vid planeringen av arbetet.
Jag är inte säker på att det måste bli så illa som jag skriver ovan. Men antagandet av den nya taxan borde ha föregåtts av en mer utförlig utredning och det kanske hade varit lämpligt att initiativet rullades ut försiktigt – tex över en avgränsad måltyp till en början. Men tiden får utvisa. Jag hoppas bara att resultatet av den nya taxan mäts på andra vis än att bara konstatera om, eller att, advokatkostnaderna i förordnandemål har minskat.
