DEBATT – ”Bekämpa eld med eld”
DEBATT – av Parasto Rosencrantz, jurist, Kiarash Kiani, jurist, och Kian Kiani, jurist.
Nu har årsdagen för revolutionen i Iran passerat. Jina Mahsa Aminis död blev den gnista som utlöste omfattande folkliga protester, vilket har spridit sig som en löpeld över hela landet. Året som har gått har bestått av omfattande demonstrationer, breda sektoröverskridande strejker och systematisk civil olydnad av ett folk som tröttnat på allt vad klädkod och repressiva säkerhetsstyrkor heter. Folket har fått nog. Iranska regimen har svarat på dessa massprotester med massarresteringar och avrättningar av politiska fångar. Inför årsdagen har även släktingar till martyrer arresterats i preventivt syfte då iranska regimen befarat nya vågor av massprotester.
Regimen har också riktat in sig på kurdiska områden och allt mer militariserat kurdiska städer. Kriget mot kurderna har trappats upp. Inte bara för att frihetssymbolen Jina var kurd utan också för att kurder är beväpnade och visar på motstånd mot regimens våld. Allt det här gör att regimen skakar i sina grundvalar.
Varför är regimen så rädd och använder alla medel för att kväsa denna revolution? En förklaring kan vara det enorma motståndet som pågår i landet.
Ett exempel är gruppen ”Ghiam ta sarnegouni” (Uppror till störtande) viktiga cyber-attacker under året som har avslöjat omfattande interna regeringsdokument från den iranska regeringen. Dokument som avslöjar regimens strategier och metoder för att undertrycka revolutionen och hantera oppositionen. Operationerna mot statliga webbplatserna i Iran har undersökts av, Treadstone 71, en framstående cybersäkerhetsgrupp som konstaterat att tillvägagångssättet har varit infiltration som ägt rum inom landet.
Regimens säkerhetsstyrkor har även trappat upp sina konfrontationer med protestanter där man gått åt hårt mot kvinnor som vägrar lyda klädkoden. Det sprids otaliga filmer från Iran där moralpolis filmas och filmar (demonstranter filmas systematiskt för att sedan spåras och arresteras med hjälp av AI-baserad ansiktsigenkänning). Filmerna talar ett tydligt språk, det iranska folket trakasseras dagligen för sitt motstånd mot regimens könsaparteid-lagar, men trots det fortsätter folket att stå emot.
Människorättsorganisation Hengaw rapporterar om aggressiv militarisering av kurdiska städer i Iran. Allt ifrån väpnade konfrontationer, hovrande militärhelikoptrar tillhörande revolutionsgardet över städer som Sanandaj, Mahabad och Sarvabad, massarresteringar och skottlossningar mot civila mål som butiker samt bostadshus. Folket vittnar om krigsscener. Hur kan man bemöta sådant urskillningslöst våld och försvara sitt liv?
Nelson Mandela sa en gång “A freedom fighter learns the hard way that it is the oppressor who defines the nature of the struggle, and the oppressed is often left no recourse but to use methods that mirror those of the oppressor. At a point, one can only fight fire with fire”. Citatet och resonemangen är universellt och kan aktualiseras med det ukrainska folkets rätt till självförsvar när Ryssland för aggressionskrig mot dem. Det blir också aktuellt för det iranska folket, när alla medel är uttömda återstår rätten att beväpna sig och försvara sig mot en förtryckare som endast ämnar att förinta dig. Det gjorde kurderna framgångsrikt mot IS och det gör det iranska folket mot den största IS-staten av alla – fundamentalistiska regimen i Iran. Bekämpar eld med eld!
När folkets grundläggande rättigheter inte kan säkras genom demonstrationer eller civil olydnad i mötet med en brutal diktatur, åligger det internationella samfundet att erkänna folkets rätt till självförsvar inom ramen av internationella fördrag, såsom i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna varvid erkännande av rätten till självförsvar som sista utväg mot diktatur och förtryck.
Det är hög tid att svenska regeringen erkänner det iranska folkets rätt till självförsvar och arbetar för att det internationella samfundet följer efter.
