DEBATT – av Helena Kumblad, processchef Verahill Familjejuridik och Hilda Ernefelt, jurist Verahill Familjejuridik.
När ska domstolarna ta barnrättsperspektivet på allvar och skriva separata domar som barnen förstår?
Tänk dig att ett antal vuxna fattar ett beslut. Du förstår att det berör dig men inte hur.
Vad kommer att hända, när kommer det att hända och hur länge kommer det att vara på det nya sättet?
Känns det tryggt? Knappast.
I Unicefs granskning “Barnkonventionen som lag i praktiken – en granskning av domar från 2020” konstaterar man en omfattande brist hos samtliga domstolar i Sverige vad gäller barns rätt till att förstå beslut som berör dem. Bristen är särskilt tydlig vad gäller allmänna domstolars domar i mål om vårdnad, boende och umgänge.
Enligt artikel 12 i barnkonventionen ska alla barn få komma till tals och ge sin åsikt i alla frågor som rör dem. Hänsyn ska tas till barnets ålder och mognad. Enligt förarbeten till föräldrabalken har det konstaterats att rätten till delaktighet i barnkonventionens artikel 12 är central för att principen om barnets bästa i artikel 3 ska kunna säkerställas. Principen om barnets bästa ska enligt föräldrabalken vara avgörande i alla frågor rörande vårdnad, boende och umgänge. I propositionen till föräldrabalken kan också läsas att barnet måste få information om förfarandets resultat och hur barnets åsikt har beaktats. Detsamma kan utläsas i barnkommitténs allmänna kommentar nr. 12. Barn har därmed inte bara en rätt att få sina åsikter beaktade, utan de har även rätt att förstå hur åsikterna har beaktats.
När kommer domstolen att skriva sina beslut på ett sätt som barn förstår och kan ta till sig? Vilken betydelse har ett domslut som inte tar hänsyn till huvudpersonen – barnet? I situationer där barn inte själva förstår vad som har beslutats, som enligt UNICEF:s granskning är vardag i svenska domstolar, måste barnet förlita sig på vuxna omkring sig. Ett domslut kan vara svårt att förstå även som vuxen och det kan också tolkas olika av barnets föräldrar. Föräldrarna ska sedan försöka förklara innehållet för barnet. Barnets rätt att förstå hur dess åsikt har beaktats tillgodoses inte enligt dagens ordning. Dagens ordning bidrar istället till oro och förvirring. Och vad händer med barnets framtida förtroende för rättsväsendet när detsamma inte tar ansvar för att barnet ska få sina rättigheter tillgodosedda?
Det ligger i rättsväsendets och samhällets intresse att domstolen utvecklar sin kommunikation mot den målgrupp som ska sättas främst – barnet. Ett barn som dessutom ibland är en ung vuxen och förväntas förstå sammanhang och uppträda som vuxen. Därför måste vi inkludera barnet i det som beslutats genom att upprätthålla deras rätt att förstå hur deras åsikt har beaktats.
Det är svårt att sätta en åldersgräns för när domstolarna särskilt måste upprätthålla barnets rätt att förstå ett beslut. Den bedömningen måste anpassas individuellt till varje barns mognad. Det finns dock rättspraxis att snegla på här – där det framkommer att barn från ungefär 12 års ålder ska ha en en stor inverkan på utgången i mål om vårdnad om barn, barns boende och umgänge med barn. Den bedömningen måste anpassas individuellt till varje barns mognad. Vi anser därför att det ur ett barnrättsperspektiv, i vart fall från tolvårsåldern, är absolut nödvändigt att barn ska kunna läsa och förstå domslutet.
Det är också viktigt för barnet att få veta om föräldrarna enats om domslutet i vårdnadstvister – att de har nått en samförståndslösning. Det skulle vara en trygghet för barn att förstå att båda föräldrarna faktiskt är överens om vad som är det bästa för dem.
Vår önskan är ingen utopi – det finns andra länder som har domslut skrivet på sådant sätt att det passar för barns ögon. Sverige ligger tydligt efter – när ska svenska domstolar börja använda barnkonventionens viktigaste principer på riktigt!?
Unicefs granskning “Barnkonventionen som lag i praktiken – en granskning av domar från 2020” konstaterar att det i andra länder finns domstolar som enbart hanterar mål som rör barn och vad som är unikt i dessa länder är, förutom specialdomstolarna, att avgörandena skrivs till barnet. Domaren skriver domen till barnet och formulerar sig på ett sätt så barnet själv kan läsa den och förstå varför domstolen har resonerat som den har gjort.
I mål som rör mål om vårdnad, boende och umgänge skulle svenska domstolar kunna skriva en separat dom för barnen. Domen som är skriven för barnens ögon ska vara enklare och skriven med ett mer lättillgängligt språk så att barnet kan förstå varför till exempel domstolen begränsar umgänget med en förälder och på vilket sätt barnets synpunkter och önskan har beaktats i avgörandet. Omständigheter i processen som kan bidra till att barn hamnar i en lojalitetskonflikt bör också utelämnas i den dom som är skriven till barnet.
Att barnet ska förstå hur deras åsikter har beaktats i beslutet, är en rättighet lika mycket som deras rätt att bli hörda i processen. Att barn år 2022 fortfarande inte har egna ombud i vårdnad, boende- och umgängesmål är ett misslyckande. Om barn inte kan förstå hur domstolen har beaktat deras åsikter, blir deras rätt att bli hörda i domstolsprocessen ihålig. För vad har det för betydelse att barn blir hörda i en fråga när de sedan inte förstår om beslutsfattaren har lyssnat på dem?
Som familjerättsjurister med bakgrund som advokat respektive tingsnotarie med vårdnadsmål som största fokus vill vi se en förändring hos allmänna domstolar och främst i vårdnad-, boende- och umgängesmål. Det är viktigt att ta ställning för den som inte har en egen företrädare. Vi vill vara på barnets sida – för barnets bästa.
