DEBATT – av Matts Hertsberg, ordförande Vårdnad Boende Umgänge i Sverige och Sverker Sikström, professor kognitiv psykologi vid Lunds universitet.
Det kanske grövsta brott ett barn eller förälder kan utsättas för är att förlora sin förälder respektive sitt barn. Det är ett allvarligt brott att en förälder hindrar den andra föräldern att träffa det gemensamma barnet. Det sker i allmänhet utan påföljd. Den kanske vanligaste metoden är att den förälder som barnet bor hos saboterar barnets tillfällen till umgänge och kontakt med den andra föräldern samtidigt som den talar om för barnet att den andra föräldern inte vill ha kontakt.
Antalet vårdnadsmål i domstol ökade kraftigt efter Thomas Bodströms konfliktdrivande lag från 2006 och är dag ca 6000 årligen. Antalet barn som årligen drabbas är ännu fler eftersom det kan ingå flera barn i varje vårdnadsmål. Hur många fall av umgängessabotage som förekommer trots domstolsbeslut vet vi inte. Krisande föräldrar lär sig snabbt att systemet premierar deras önskan om att få behålla barnet för sig själv, hämnas på den tidigare partnern eller få större bidrag genom att vägra samarbeta och därigenom få ensam vårdnad och utökat umgänge.
Trots att Sveriges riksdag beslutat annorlunda är det riskfritt att bortföra ett barn mot den andra vårdnadshavarens samtycke till plats så långt bort från den andra föräldern så att vardagsumgänge omöjliggörs. Detta eftersom polisen har instruktioner från Riksåklagaren att lägga ned alla fall utom de grövsta. Endast en procent av cirka 2000 polisanmälda fall av egenmäktighet med barn årligen lagförs. Slående nog gäller inte detta om barnet förs utomlands till ett land som omfattas av Haag-konventionen. Internationell lagstiftning ger således barnet större rätt till sitt familjeliv än svensk.
Många barn och ungdomar kränks på detta sätt och mår dåligt. De ansvariga politikerna väljer att bortse från kopplingen mellan en frånvarande förälder och den ökade psykiska ohälsan bland barn och ungdomar. Trots att vi genom en mängd forskning vet hur detta drabbar barnen i form av sämre mående, drogproblem, sämre skolresultat, suicid, kriminalitet och problem med sociala relationer.
Därtill kan läggas att de direkta kostnaderna för socialtjänsten och de rättsvårdande myndigheterna är avsevärda. Samhällets kostnader i form av ödelagda liv är ännu större.
Barnkonventionen följs inte. Svenska myndigheter har valt att tillämpa Barnkonventionen selektivt. Det som passar används samtidigt som Barnkonventionens skrivning om barnets rätt till familjeliv och vikten av att det som barnet uttrycker är dess fria vilja ignoreras. Myndigheternas tal om barnets bästa i dessa frågor har därmed en dålig koppling till forskning, praktiska erfarenheter eller omsorg om barn. Resultat är tomma fraser om barnets bästa.
I dag premieras den förälder som tar lagen i egna händer och tar kontroll över barnet eller konsekvent förvägrar kontakten med barnets andra förälder. Denna kränkning ger barnet bestående men samtidigt som det undergräver förtroendet för rättsstaten med allvarliga konsekvenser för samhällsutvecklingen. Myndigheterna tar inte sitt ansvar vilket resultar i lidande för tusentals barn i Sverige årligen.
Svensk forskning visar att 50/50 umgänge och gemensam vårdnad är bäst för både barnet och föräldrarna. 50/50 umgänge och gemensam vårdnad, som vi kan kalla jämställt föräldraskap, borde vara den rådande tolkningen av barnets bästa intresse i de fall då det inte finns konstaterade brott eller kränkningar. Barn som säger att det inte vill träffa en tidigare älskad men nu utmanövrerad förälder har som regel varit utsatta för påverkan. Denna påverkan tvingar barnet att välja sida i en vårdnadskonflikt och är i sig en kränkning som påverkar barnets förmåga till framtida sociala kontakter negativt. Det förekommer i Sverige idag att man tillfrågar barn på fyra år eller yngre vem av föräldrarna de vill träffa. Samhället lägger ett allt för stort ansvar på barnet med livslånga konsekvenser.
Vi föreslår:
• Inför jämställt föräldraskap på riktigt. I alla vårdnadsmål ska gemensam vårdnad och ungefär 50/50 umgänge beslutas om det inte finns starka skäl att inte göra det. Denna modell har med stor framgång prövats och införts i andra länder.
• Krav på samarbete för alla föräldrar som vill vara en del av sitt barns liv. Sanktioner i form av vite och förlorad vårdnad för den som saboterar.
• Snabbare processer. Metoden att förhala vårdnadstvister och domstolsförhandlingar tills barnet anses ha rotat sig på en ny plats är idag legio.
• Minska antalet fall av egenmäktighet med barn. Barnets boende ska omedelbart flyttas till den förälder som inte flyttar tills frågan är avgjord. Lagför de fall som ändå händer.
