DEBATT – av Tiemon Okojevoh, juriststudent vid Stockholms universitet.
För en tid sedan rapporterade SVT Nyheter om att säkerhetschefen vid Göteborgs tingsrätt tillsammans med en åklagare vill förbjuda mobiltelefoner från att tas med in i en domstolsbyggnad om de inte innehas av en ”berättigad aktör”. Så som jag uppfattar idén så ska mobiltelefoner alltså tas i förvar från besökare redan i säkerhetskontrollen till domstolen och på så sätt kan man säkerställa att fotoförbudet i svenska rättssalar nästintill aldrig överträds.
Det är säkert, för många politiker och även för många praktiskt verksamma jurister, lätt att sympatisera med den idé som säkerhetschefen respektive åklagaren för fram. I en tid där repressivitet står högt upp på agendan är det få som ställer sig kritiska till mer förbud alternativt mer långtgående förbud. För egen del har jag viss förståelse för saken mot bakgrund av den samhällsutveckling som pågår. I just frågan om förbud mot elektronisk utrustning i svenska rättssalar vill jag dock erbjuda ett annat perspektiv.
Allt fler personer med fysiska funktionsnedsättningar blir delaktiga i fler delar av samhället. Detta gäller även i rättsväsendet där fler och fler personer med fysiska funktionsnedsättningar kommer att behöva eller vilja besöka förhandlingar i domstol. Detta kanske kan låta självklart, men vad färre tycks känna till är att delaktigheten för många personer med fysiska funktionsnedsättningar kan vara betingad av tillgången till digitala produkter.
Personer med fysiska funktionsnedsättningar är kanske en av de grupper i samhället som har vunnit allra mest på digitaliseringen. Den rörelsehindrade juriststudenten som inte klarar av att hålla i en penna, kan idag föra anteckningar på en mobil eller dator istället. Den samhällsintresserade medborgaren med moderna hörapparater kommer i många fall att behöva koppla upp sig till hörselslingan i rättssalen via en app i mobilen, för att ta några exempel.
Redan idag innebär den nuvarande regleringen i 5 kap. 9 d § rättegångsbalken (1942:740), om att elektronisk utrustning ska vara avstängd och undanstoppad i rättssalen, ganska stora begränsningar för den som är beroende av digitala produkter för att kunna delta i samhället. Jag själv undviker till exempel att besöka huvudförhandlingar så som åskådare just för att jag inte orkar förklara för rättens ordförande att jag faktiskt behöver ha med mig mobil eller dator in i rättssalen av funktionshinderskäl.
Här vill jag också vara tydlig med att jag inte på något sätt ifrågasätter att det med nuvarande eller föreslagen lagstiftning skulle gå att göra undantag för en person med fysisk funktionsnedsättning som behöver sin elektroniska utrustning. Det finns nog skäl att anta att sådant kan anses ingå i begrepp som ”berättigad aktör” eller “särskilda skäl”. Min kritik ligger snarare i att en sådan ordning gör det betydligt svårare för många med fysiska funktionsnedsättningar att besöka en domstol på ett smidigt och praktiskt sätt.
Lek med tanken att det i rättegångsbalken skulle införas ett förbud mot att ha med sig glasögon in till en rättssal eller hel domstolsbyggnad. Undantag kan dock beviljas av rättens ordförande för den som är närsynt eller av annat skäl behöver glasögon. Detta skulle leda till en ordning där den stora andelen glasögonprydda domstolsbesökare tvingas ankomma till domstolens säkerhetskontroll för att där mötas av en ordningsvakt som meddelar: ”Jaha du behöver ha glasögonen med dig in till domstolen. Låt mig kolla med en rådman om det är okej. Jag återkommer om tio minuter, vänta här så länge.” Jag tror att många med glasögon skulle tycka att en sådan ordning var så krånglig och stigmatiserande att de då hellre avstod från att besöka domstolen.
Med det sagt så tycker jag inte att funktionshinderbehov ska förhindra nödvändiga reformer i domstolarna. Är samhällsutvecklingen sådan att ytterligare inskränkningar av möjligheterna för åskådare att använda mobiltelefoner i domstolarna är starkt motiverat så ska givetvis inte funktionshinderbehov stå i vägen för det, även om det då kommer bli ännu krångligare för vissa med funktionsnedsättning att besöka en domstol. Jag ställer mig dock ytterst tveksam till om en sådan mer långtgående inskränkning verkligen är så pass angelägen att genomföra sett till de praktiska bekymmer det också kommer vålla för många.
