Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

DEBATT: ”Åklagarens bidrag till debatten är i bästa fall naivt”

Debatt
Publicerad: 2023-01-13 11:54
Foto: Lena Öritsland

DEBATT – av Robert Klackenborn, Advokat på Ejder Advokatbyrå.

Nyligen läste jag Lisa dos Santos bok Älskade bror: en rapport från gängvåldets Sverige. Jag och åklagaren är ense i stora delar av hennes kritik mot vissa lättkränkta, manliga, advokater och av rättsordningen i stort.

Vi har dock kraftigt avvikande uppfattning om ett par frågor. För det första den om populärkulturell smak. Åklagaren tar upp fallet där ett antal advokater agerade statister i en musikvideo som spelades in i Södertörns Tingsrätt. Återigen handlar det om huruvida glorifiering av kriminalitet i konst leder till ytterligare brottslighet. Jag har svårt att förstå hur man kan komma med denna typ av argument. Vi har trots allt fördelen av erfarenhet från McCarthys 50-tal och DeLores Tuckers häxjakt mot gangsterrap under 90-talet. Men vid sidan om att åklagarens uppfattning är historielös så är avfärdandet av en hel kultur värst av allt.

För det andra angrips frågan om brottsmisstänktas rätt till tystnad. Problematiseringen utgår från ett perspektiv där åklageriet och polisen framställs som offer för ett orättvist system. Ett system som särskilt gynnar gängkriminella och där rättsordningen står utan effektiva medel. Främst av allt lyfts ”problemet” där tilltalade, som under polisförhör har varit tysta, först i domstol lämnar en förklaring. Detta synsätt skaver av två olika anledningar.

Inledningsvis så vill jag säga att jag förstår åklagarens frustration över att förundersökningen svårligen kan gardera för alla hypotetiska senare invändningar. Jag förstår att det är svårt att skapa en förundersökning som är heltäckande. Men jag vill mena att åklagarens synsätt åtminstone delvis är baserat på en missuppfattning. De flesta förklaringar som kan tänkas lämnas inför rätten, och som skulle kunna tänkas ha genomslagskraft, har nämligen alltid funnits där. Av hypotesmetoden följer att rätten är skyldig att, på eget bevåg, beakta alla möjliga förklaringar utifrån processmaterialet. Åklagaren nämner särskilt ett fall där den tilltalade först i tingsrätten påstår att han inte var mottagaren av vissa meddelanden. Åklagaren: ”men de skriver ju ditt namn i meddelandet”. Den tilltalade: ”nej de är inte till mig. Däremot så heter min bror samma som jag – de kanske är till honom”. Åklagaren skriver: jag är övertygad om att förklaringen lämnades först i tingsrätten av taktiska skäl. Så är det kanske. Men om åklagarens frustration är sprungen ur insikten om att hon aldrig kommer att kunna leda detta i bevis, så kanske hon inte borde vara så övertygad.

Avslutningsvis så andas åklagarens inställning av den popkulturella tropen ”den cyniska snuten som ska lösa brott till varje pris”. Jag ser framför mig hur åklagaren vandrar fram längs mörka gator, mumlandes om avskum och gangsterrap. Men systemet är varken orättvist eller viktat till gängens favör. Systemet är mycket välavvägt mot bakgrund av de oerhörda resursfördelar polisen och åklagaren sitter på. Personer som blir oskyldigt fällda för brott blir rimligtvis så, till lejonparten, i följande tre fall: vid osanna erkännanden, felaktiga utpekanden och vid feltolkningar av processmaterialet. Den som väljer att yttra sig under polisförhör riskerar alltid att stärka upp åtalet mot sig själv, självklart även i fall där hen är oskyldig. Eftersom det är omöjligt för en person med normalt minne att fullständigt korrekt återge skeenden så kommer felaktiga uppgifter alltid att smyga sig in i förhör. Efter tio genomgångar av ett normallångt förundersökningsprotokoll så kommer man ha hittat ett tjugotal avvikelser mellan förhör. Men åklagaren nämner inte hur avvikelser av denna typ ofta vänds till den tilltalades nackdel i domstol.

Kanske nämner åklagaren inte detta på grund av uppfattningen att den som är oskyldig inte har någonting att frukta, vilket i sådant fall är naivt. Eller så nämner åklagaren medvetet inte detta i syfte att påverka de läsare som inte vet bättre, vilket i sådant fall är närmast bedrägligt.

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se

Dela sidan:
Skriv ut: