Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Dags för domstolarna att uppdatera synen på nödvärn”

Debatt
Publicerad: 2020-04-29 10:24
Daniel Claesson

DEBATT – av Daniel Claesson, Public affairs-rådgivare

Nyligen kom en mycket märklig dom i hovrätten. En 44-årig man dömdes för vållande till annans död när en påtänd och hotfull person kom in i hans hus.

Domen har väckt mycket diskussion. Enligt domskälen borde 44-åringen ha flytt fältet – i sitt eget hem – och kontaktat polisen.
Resonemanget är absurt och visar på den bristande verklighetsförankring som tyvärr präglar domstolarna på många håll idag. Samhället idag är ett helt annat än på Åsa-Nisses och Kalle Kulas tid. Dagens kriminella har ett stort våldskapital och utgör ett påtagligt hot mot vanliga medborgare och vår samhällsordning.

Eftersom Polisen inte finns närvarande överallt och inte heller har de verktyg som krävs för att eliminera det hot som de kriminella utgör, så står vanliga medborgare inför två val: antingen att böja sig för de kriminellas våld eller att försvara sig själva.
Den 44-årige mannen som nu hamnar i fängelse valde det andra alternativet. Domstolen säger då att han valde fel. Han borde enligt domstolen utsatt sig själv för hotet, låtit inkräktaren vara och istället försökt fly. Han borde ha böjt sig för våldet.

Det här synsättet är omoral klädd i juridiska termer. Nödvärnsrätten i svensk lag måste uppdateras. Domstolarnas tolkning bygger på en förlegad syn på hur brottsoffer ska hantera hotfulla och farliga situationer. En juridisk bokstavstolkning av nödvärn och nödvärnsexcess fungerar inte när händelser sker blixtsnabbt. Det går inte att vara rationell och kallt övervägande vid uppenbar livsfara. Så fungerar inte vi människor.

Förutom att den juridiska tolkningen kan ifrågasättas behöver hela den rättsfilosofiska grunden för nödvärn göras om i Sverige. Nödvärn handlar om att du som individ ska kunna freda dig själv och avstyra pågående brott. Nödvärnet ska även vara proportionerligt i förhållande till angreppet.
Nästa steg blir dock svårare, när nödvärnsrätten ska appliceras på konkreta händelser. Domstolen ser i detta läge en slags pardans. Den som angriper ska i varje steg hanteras med ett motsvarande försvar. Det blir ett omöjligt och omänskligt krav eftersom det inte går att vara exakt proportionell i förhållande till angreppet, åtminstone inte om det ska upphöra.

Självförsvar handlar inte främst om att du ska förhindra ett pågående brott, som ett slags ställföreträdande polis, utan om att du som individ inte ska behöva bli utsatt för brott. Du har rätt att freda dig och ditt och även andra. Gärningsmän ska inte tillåtas att bruka våld och vinna på det.
Därför måste också den grad av våld som ingår i nödvärnet tillåtas vara större än angriparens. För att stoppa ett brottsligt förlopp och få gärningsmannen att faktiskt upphöra, krävs ofta att offrets våldsinsats överstiger angriparens. Detta gäller särskilt om den som utsätts för angreppet är fysiskt svagare. Ett dödande knivhugg i samband med ett försök till överfallsvåldtäkt borde exempelvis vara ett försvarligt sätt att bruka sin nödvärnsrätt. En svensk domstol skulle sannolikt inte hålla med utan följa HD-praxis (NJA 2005 s. 237) som säjer att angriparens våld måste vara livsfarligt. Kvinnan skulle antagligen dömas för dråp.

Är angriparen istället uppenbart obeväpnad, fysiskt mindre, själv ett barn och liknande måste givetvis våldet dämpas. Detta är dock saker som den som utsätts instinktivt ofta kan bedöma, till skillnad från vad en okänd och hotfull våldsmans nästa steg kan förväntas bli.

Dessa återkommande fall med märkliga tolkningar av nödvärnsrätten tär på allmänhetens förtroende. Domstolen kommer så klart alltid att hävda att den ”bara dömer enligt lagen”. Naturligtvis är det så, även om tolkningarna i Sverige går till på ett helt annorlunda sätt än i andra länder.

Det är hög tid att vi slutar döma brottsoffren i Sverige.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se