Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Coronakrisen: Därför måste medborgerliga fri- och rättigheter försvaras”

Debatt
Publicerad: 2020-05-15 11:47

DEBATT – av Axel Berglund, jurist och statsvetare

I Dagens Juridik den 24 mars framförde jag åsikten att medborgerliga fri- och rättigheter måste försvaras under Coronakrisen. Vid tillfället hade regeringen beslutat att förbjuda sammankomster med fler än 500 personer. Ytterligare restriktioner som reducerat svenska medborgares autonomi har därefter införts. Detta mot bakgrund av att regeringen beslutat att bestämmelserna i smittskyddslagen om allvarliga samhällsfarliga sjukdomar ska tillämpas på infektion av coronavirus (2019-nCOV).

Jag ställde frågan om inskränkningarna är proportionerliga givet de resultat som förväntas uppnås. Jag ifrågasatta också rimligheten av de drakoniska lagar vissa europeiska länder infört, däribland stränga fängelsestraff för brott mot gällande karantänsbestämmelser. Det är nu angeläget att på nytt analysera situationen baserat på de förutsättningar och kunskaper vi har idag.

Vad som kan konstateras är att det mönster som tydligt kunde skönjas redan vid Coronakrisens begynnelse alltmer cementerats. I mars månad kände vi till att antalet smittade eller före detta smittade var betydligt högre än antalet registrerade fall, att vi hade samhällsspridning av viruset, att en stor andel virusbärare hade milda symptom, att en stor majoritet hade konstaterade underliggande sjukdomar samt att medelåldern var mycket hög bland omkomna. Ett nedslag i sifforna från valfritt land som för liknande statistik som Sverige påvisar samma mönster.

Vi har idag ett stort och växande dataunderlag baserat på randomiserade tester av virusinfektion och antikroppar i olika populationer. Siffror från april månad indikerade att för varje bekräftat fall i Region Stockholm gick 75 obekräftade fall obemärkt förbi, dvs. dessa fall hamnar helt utanför radarn och ingår inte i statistiken. Vi vet också idag att smittade utvecklar antikroppar mot viruset och att en betydande andel av befolkningen i Stockholm redan har utvecklat antikroppar. Nyligen publicerade Statistiska centralbyrån preliminära siffror med avseende på överdödlighet under innevarande år. Det som framför allt är av relevans vid denna analys är att jämföra innevarande års Coronapandemi med tidigare influensasäsonger. Då får vi fram följande information:

· 2017 års influensasäsong kulminerade veckorna 1-4. Det sammanlagda dagsgenomsnittet av antalet avlidna per vecka under perioden uppgår till 1243. 

· 2018 års influensasäsong kulminerade veckorna 8-11. Det sammanlagda dagsgenomsnittet av antalet avlidna per vecka under perioden uppgår till 1227.

· 2020 års Coronapandemi kulminerade veckorna 14-17. Det sammanlagda dagsgenomsnittet av antalet avlidna per vecka under perioden uppgår till 1376.

Siffor från och med januari till och med april 2020 indikerar en överdödlighet på noll eller nära noll i förhållande till genomsnittet för samma period föregående fem år. Sammantaget kan det konstateras att det inte finns några dramatiska avvikelser med avseende på dödlighet i förhållande till tidigare förkylnings/influensasäsonger. Influensasäsongen 2019 var mildare än föregående år, vilket torde innebära att fler personer hamnade i riskgruppen innevarande år. Vi bortser i detta sammanhang från omständigheter i kölvattnet av Coronapandemin som kan påverka dödligheten, däribland alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa till följd av ensamhet, oro för arbete eller oro för sjukdom.

På basis av det vi nu känner till, är nuvarande inskränkningar av medborgerliga fri-och rättigheter proportionerliga? I debatten har hittills tillgängligheten av livsuppehållande vård hamnat i förgrunden och det med all rätt. Anledningen är att det är vanskligt att bedöma om eller när ett vaccin alternativt medicinering med tillräckligt god kvalitet och säkerhet kan vara tillgängligt för allmänheten. Om vaccin eller annan medicinsk utveckling kopplas bort från ekvationen så kvarstår endast en åtgärd, nämligen att söka balansera smittspridning med existerande vårdkapacitet. Det folkhälsopolitiska målet skulle då kunna formuleras enligt följande: ”Om en inskränkning fördröjer smittspridningen på ett sådant sätt att utsatta personer kan erbjudas vård som de annars inte hade kunnat erbjudas för att förbättra chanserna till överlevnad så skall restriktionen, förutsatt att den är proportionell, införas.”

Först måste dock frågan ställas om det över huvud taget är lämpligt att besluta om inskränkningar. Grundantagandet kan vara felaktigt. Snabbare smittspridning innebär att fler blir sjuka och håller sig hemma (begränsar smittspridningen) och att fler blir immuna samtidigt och snabbare (begränsar också smittspridningen). Virusets spridning är därför självreglerande; en snabb spridning i en population kommer per automatik att reducera spridningen och ju snabbare spridningen är, desto snabbare kommer den att reduceras. Vi saknar erfarenheter och tydliga bevis för att interventioner av det slag vi har sett hos t.ex. våra nordiska grannländer är framgångsrika ur smittspridningssynpunkt jämfört med om de inte hade vidtagits. De kan vara kontraproduktiva.

Dock, om vi på goda grunder antar att en viss restriktion bidrar till minskad smittspridning och det är nödvändigt att införa restriktionen på grund av (o)tillgängliga vårdresurser så måste tankeövningen fullbordas. Restriktionen måste då primärt sättas i relation till hur många som inte förväntas kunna få livsuppehållande vård i förhållande till hur många som förväntas kunna få den, om restriktionen införs. Skillnaden i dödlighet mellan dessa två hypotetiska grupper utgörs av överlevarna och teoretiskt är det då alltså antalet överlevare som restriktionen skall relatera till, inte det totala antalet som beräknas kunna få smittan och avlida till följd av viruset generellt – den siffran presumeras här ligga utanför vår kontroll, givet samhällsspridning.

Det har länge funnits en oro att sjukvårdskapaciteten inte skall räcka till i Sverige, varför antalet intensivvårdsplatser i Sverige har utökats – och detta förmodligen på goda grunder. Samma oro drev på beslutet att uppföra ett fältsjukhus i Älvsjö som kan ta emot uppemot 1 000 ytterligare patienter; detta då virusets spridning har varit snabbare i Stockholm jämfört med övriga landet. Hittills har fältsjukhusets resurser inte behövt komma till användning. Så tidigt som i slutet av april rapporterade Region Stockholm att det fanns en ”kraftig överkapacitet” av vårdplatser och IVA-platser för att möta pandemin. De flesta bedömare är idag överens om att vi i Stockholm och förmodligen hela Sverige har sett toppen av insjuknandekurvan för säsongen. Sett till den information vi har idag framstår det därför inte som proportionerligt att ha kvar restriktioner som begränsar allmänna sammankomster, medborgares rörelsefrihet och autonomi. Inte heller framstår det som proportionerligt att ha kvar restriktioner som begränsar näringsidkares möjligheter att driva företag.

Det skall visserligen noteras att den svenska regeringen infört betydligt mindre ingripande restriktioner jämfört med många andra europeiska länder. Många bedömare anser att Sverige har en överlägsen strategi, då den också antas vara hållbar på lång sikt. Dock, det faktum att den är (har varit) hållbar och välbalanserad får inte tas till intäkt för att ha kvar restriktioner längre än vad som är absolut nödvändigt endast för att vi, till skillnad från andra länder, kan. Grundlagsskyddade fri- och rättigheter måste beaktas, inte minst då nuvarande restriktioner riskerar att sätta prejudikat med påverkan på framtida skeenden. Frågan måste ställas: Hur mycket allvarligare måste covid-19 vara i förhållande till säsongsinfluensa för att acceptera införandet av restriktioner som reducerar din och min mötes-, rörelse- och demonstrationsfrihet med motiveringen att sådana restriktioner kanske erbjuder fler vårdplatser för de som olyckligtvis drabbas särskilt hårt av viruset? Det är en svår och obekväm fråga att ställa. En annan obekväm fråga som måste ställas är hur många som riskerar att avlida till följd av alkoholmissbruk, rökning, depression och självmord i kölvattnet av hårda restriktioner och karantänsbestämmelser – att arbetslöshet skördar dödsoffer finns det facit på sedan tidigare.

Sammanfattningsvis: Det vi känner till om viruset idag förstärker bilden att det kan jämföras med säsongsinfluensa snarare än spanska sjukan med avseende på dödlighet. Det kommer aldrig vara möjligt att exakt precisera en siffra, men jämförelsen med säsongsinfluensa är inte irrelevant mot bakgrund av de data vi har tillgång till idag. Samtidigt har vården och andra aktörer förberett sig på ett skräckscenario. Stängda samhällen och långtgående restriktioner resulterar i allvarliga hälsorisker hos befolkningen. Fundamentala grundlagsskyddade fri- och rättigheter offras utan stark bevisning (snarare gissningar) på att liv och hälsa skyddas, detta genom panikartade åtgärder när politiker skall visa sig vara handlingskraftiga. Många länder har utan tvekan infört oproportionerliga åtgärder (senaste exemplet är Qatar där munskyddstvång sanktionerat med fängelse införts i dagarna) även om de i teorin skulle kunna visa sig vara marginellt framgångsrika. Med alla dessa omständigheter i bakhuvudet är det min förhoppning att Folkhälsomyndigheten och Sveriges regering fortsätter på samma linje som den nuvarande, där folkhälsoperspektivet är något mer holistiskt. Därutöver får Sveriges regering gärna också noggrant analysera riskerna med införandet av inskränkningar i medborgares autonomi sett ur ett rättighetsperspektiv.

Vi har inte perfekt information om viruset, men tillräckligt mycket för att kunna ifrågasätta om restriktioner över huvud taget är lämpliga. På lång sikt kan en oförsiktig hantering av medborgerliga fri- och rättigheter ha en mycket mer allvarlig påverkan på våra liv än vad viruset har.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.