DEBATT – av Johannes Norrman, ordförande för Konservativa Studentföreningen vid Lunds universitet och juriststudent på termin 6 vid juristprogrammet, Lunds universitet
Förra veckan publicerade Domstolsverket sina nya riktlinjer för notarie-antagningen. Ändringen blev snabbt omdebatterad, och den efterföljande diskussionen har resulterat i tre separata debattartiklar i Dagens Juridik; en vardera från Feministiska juriststudenter och JURO som vill se en minskning av betygens betydelse, och en replik från Notarieprojektets styrgrupp som försvarar de nya riktlinjerna. Det är min bestämda uppfattning, att båda sidorna har landat fel och att det nu gällande antagningssystemet för notarier inte bör ändras.
Beträffande repliken från Notarieprojektets styrgrupp, konstaterar jag inledningsvis att styrgruppen i sin egen slutrapport framhävde att betygens vikt på juristprogrammet borde minska, och att detta borde ske genom användning av ett rekryteringstest, som minskar betygens andel av urvalskriterierna till 61% (Slutrapport Notarieprojektet, dnr 1597-2018, s. 4, 38 & 55).
Jag var starkt emot förslaget att införa personlighets- eller rekryteringstester, och lyckligtvis slopades den idén i ändringen som nu genomförts. Domstolsverket valde dock att gå vidare med de övriga justeringarna av antagningsprocessen, och mängden högskolepoäng juriststudenter får räkna bort minskas således från 37.5 högskolepoäng till 30. Därtill har möjligheten att öka sina notariepoäng med hjälp av sidomeriter från universitetsstudier slopats.
Dessa justeringar är enbart logiska om de införs tillsammans med ett intervjuförfaranden, och det är helt uppenbart att de, tagna för sig, absolut inte kommer att minska betygens vikt på juristprogrammet. Tvärtom lär de med mycket stor sannolikhet öka vikten av goda betyg, och utifrån de mål styrgruppen påstod sig ha i sin rapport framstår detta slutresultat onekligen som tämligen anmärkningsvärt.
Allvarligare är dock att det nya systemet innebär en större ensidighet i juriststudenternas bildningsprofil, och en sämre marginal för studenter som drabbats av en dålig dag. Hur dessa ogenomtänkta, bildningsfientliga och rent ut sagt osympatiska inskränkningar skall förbättra kvalitén på notarieantagningen är för mig en gåta.
Femjur och JURO går dock ännu längre i sin kritik, och menar på att betygens betydelse måste minska kraftigt, huvudsakligen för att motverka den psykisk ohälsan bland juriststudenter. Båda debattörerna framhäver därvidlag att det bör införas någon form av intervju- eller testförfarande vid notarieantagningen.
Jag är som tidigare nämnts starkt emot intervjuförfarande vid notarieantagningen, och skälet till detta är mycket enkelt – att införa intervjuer riskerar att ge fritt spelrum åt godtycke vid notarieantagningen. Resultatet skulle utan vidare kunna bli en fördold bortsållning av individer intervjuaren ogillar, eller varför inte bara en allmän ideologiskt betingad utrensning av sökanden med misshagliga åsikter? Med tanke på att notarietjänstgöring är ett krav för många högre juridiska anställningar inom staten, vore en sådan utveckling fullkomligt katastrofal för den statliga meritokratin. Att lägga stort fokus på betyg är inte oproblematiskt, men det är åtminstone ett orubbligt objektivt mätinstrument.
Femjur och JURO utgår vidare ifrån den tveksamma premissen, att juriststudenters psykiska ohälsa huvudsakligen beror på betygs- och statushetsen på juristprogrammet. Jag har tidigare ( https://www.dagensjuridik.se/nyheter/fler-underkanda-farre-ab-fallande-studieresultat-orsak ar-psykisk-ohalsa-bland-juriststudente/ ) kritiserat denna utgångspunkt, och min uppfattning är sig lik. Juriststudenters höga nivåer av stress och ohälsa är följden av en ur prokrastinering, felprioriteringar och suboptimal studieteknik sprungen oförmåga att möta utbildningens krav, och det är alltså inte betygen i sig som ger upphov till stressen. Åtgärder för att motverka juriststudenters ohälsa bör därför riktas mot juriststudenterna, och inte mot betygskraven.
Sist men inte minst finner jag anledning att särskilt ifrågasätta Femjurs både självförbarmande och självförhärligande beskrivning av juriststudenter som kravtyngda bäst-i-klassen-människor. Statistik från Universitets- och högskolerådet visar att det för antagning till juristprogrammet vid Örebro och Karlstad universitet HT 2019 krävdes 1.20 på högskoleprovet, och till juristprogrammet vid Umeå universitet 1.25. Klart över medel, men knappast några bäst-i-klassen-resultat. Juriststudenter är ingen superelit, vars stresskänslor i sig bevisar att de ställda kraven är för höga.
Slutsatsen av allt det ovan anförda, är avslutningsvis att båda sidorna i dragkampen om notarieantagningens framtid har fel. Något intervjuförfarande bör inte införas, men inte heller bör betygens betydelse för notarieurvalet ökas ytterligare eller möjligheten att meritera sig genom en bredare universitetsbildning tas bort. Notarieantagningen fungerar utmärkt precis som den är.
