Av Benjamin Dousa, VD, Företagarna och Patrick Krassén, Skattepolitisk expert, Företagarna.
Nyligen gick remisstiden ut för regeringens förslag om att avskaffa den generella avdragsrätten för ränta på personers lån. Förslaget har fått kritik från en mängd håll. Regeringen behöver nu ta till sig kritiken och tänka om.
När förslaget presenterades i januari, var det som en åtgärd för att minska svenskarnas skuldsättning, genom att slopa avdragsrätten för blancolån, alltså lån utan säkerhet. Tekniskt sett är det incitamentet att ta nya sådana lån som skulle minska – personer med befintliga lån får det inte lättare att betala av dem.
Men förslaget handlade inte bara om blancolån. I dag är regeln att kostnader för låneräntor är avdragsgilla om inte annat föreskrivs (räntan på CSN-lån är exempelvis inte avdragsgill). Regeringens förslag skulle vända på denna ordning, och ta bort den generella avdragsrätten – endast lån med säkerhet i vissa egendomar (fordon, båtar och bostäder) ska ge avdragsrätt för räntan, samt om lånet avser finansiering av ny-, till- eller ombyggnad av en byggnad.
Företagarna ser ett flertal problem med regeringens förslag. Lån med säkerhet i värdepapper ska enligt förslaget inte ge avdragsrätt. Sådana lån är vanligt förekommande och en viktig faktor på flera sätt inom näringslivet – inte minst för företagare med små och medelstora företag. När ett företag exempelvis ska genomgå ägar- eller generationsskifte är det vanligt att andelarna i företaget fungerar som säkerhet för lån som behövs för att finansiera köpet. En avskaffad avdragsrätt skulle göra sådana lån dyrare och svårare att erhålla, vilket skulle försvåra ägarbyten.
En annan situation som påverkas är när företag ska rekrytera extern VD (eller till annan nyckelposition), och företagets ägare vill att den rekryterade ska delta i det entreprenöriella risktagandet genom att skaffa ägande i företaget. Ofta tar då den nyrekryterade lån för att köpa andelar, med dessa värdepapper som säkerhet. Avskaffad avdragsrätt riskerar därför att hämma kompetensförsörjningen till växande företag. Detta går helt stick i stäv med regeringens uttalade ambition att förbättra näringslivets förutsättningar.
En principiell utgångspunkt för avdragsrätt för skuldräntor är att den är en del av kapitalbeskattningen, och utgör andra sidan av beskattningen av kapitalinkomster i ett symmetriskt system. Om avdrag inte ska medges för räntor på vissa lån, bör det också diskuteras hur motsvarande ränteintäkter ska beskattas. Detta tas inte upp i regeringens förslag. Överhuvudtaget berörs inte konsekvenserna av förslaget för näringslivet i stort i regeringens remiss. Lån med säkerhet i värdepapper är något annat än blancolån och bör därför inte behandlas som blancolån.
Företagarna anser att, i det fall regeringen ändå skulle gå vidare med promemorians förslag, bör avtrappningen av avdragsrätten ske under längre tid än den föreslagna. Detta skulle ge möjlighet för befintliga låntagare att lägga om sina lån och anpassa sin ekonomi.
Såväl Finansinspektionen som Ekonomistyrningsverket påpekar i sina remissvar att ett slopat ränteavdrag skulle innebära att många konsumenter med befintliga blancolån får ett underskott i sitt kassaflöde, och att regeringen borde ha avvägt för- och nackdelar med olika avtrappningstakter för avdragsrätten. FI bedömer att 30 procent fler låntagare med blancolån skulle få skulder hos Kronofogden om regeringens förslag genomförs. För att minska blancolånen framgent borde ökade krav på kreditprövning ligga nära till hands som åtgärd.
Åtgärder mot blancolån ska dock inte sammanblandas med lån med säkerhet, vilket värdepapper är. Finansdepartementet behöver tänka om i detta avseende, för att inte försämra för företagens förutsättningar.
