Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Är samfundets medlemmar de enda som kan utföra offentligt försvar och biträde”

Debatt
Publicerad: 2020-11-06 11:41

DEBATT – Av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA

I debatten om Advokatsamfundets disciplinpåföljder ifrågasätts inte den grundläggande frågan – är Advokatsamfundets medlemmar de enda som kan utföra offentligt försvar och biträde? Och varför? Nu antas advokaternas, och juristbyråernas, närmare tre miljarder kronor i offentlig ersättning vara givna av en naturlag – som mannar från himlen från moms på en arbetslös människas matkasse till en ersättningsmaximerande priviligierad kår. Riksdagen som företrädare för folket, vilka har makten att besluta vart och hur resurser i det offentliga rummet skall gå, är inte bundna av att Advokatsamfundets medlemmar skall vara utförare. Offentlig försvarare, målsägarbiträde, offentligt biträde och rättshjälp kunde mycket väl utföras av offentligt anställda jurister. Det finns inget som hindrar detta. Om man klarar av att anställa professionella domare, åklagare, verksjurister och jurister hos Justitiekanslern, varför är det plötsligt omöjligt att ha offentliga försvarare som är just offentliga försvarare? 

Advokatsamfundets försvarslinje är att enbart de är de som kan garantera integritet i processen och att enbart de kan säkerställa att deras klienters hela spektrum av intressen tillvaratas och att det vore en katastrof om de inte var biträden. Argumentet är en illusion, i stil med enbart Sverige svenska krusbär haver i romantikens crescendo, en självsuggestiv ram för att försvara de juridiska fabriker som låter juniora jurister maximera antalet debiterbara timmar under byråägande advokat som bruksägare. Hur mycket tid lägger en offentlig försvarare genomsnittligen ner? Den genomsnittliga tiden en utsedd offentlig försvarare lägger ner på ett mål är 14 timmar, antalet mål som överstiger 100 timmar är inte så många som det i debatten antas enligt Domstolsverket. Det är en industriell process med marginellt engagemang där rättssäkerheten mycket väl kan lösas bättre med alternativa lösningar.

Låt oss ny tänka i nya banor. Antag istället att offentliga försvarare var anställda av staten och arbetade på en myndighet, Rättssäkerhetsmyndigheten, som har offentliga försvarare, målsägandebiträden, offentliga biträden och viss rättshjälp – vad kan du göra med en budget på 3 miljarder kronor?
För det första får du offentliga försvarare med samma budget som åklagarna eftersom det i dagsläget är i princip statens kostnad för offentliga försvarare och åklagare på samma nivå. Budget är resurser.

Vad är offentlig försvarare? Om du inte kan betala och få fram en som försvarar ställer samhället en kompetent försvarare till förfogande. Det är kärnan av rättssäkerheten. Det är allt det handlar om. Sedan är det upp till den enskilda att acceptera den offentliga försvararen – eller för egna medel skaffa sig en egen försvarare på den öppna juristmarknaden.

Rättssäkerhetsmyndigheten kommer att erbjuda en kompetent offentlig försvarare och jag ser inte varför en karriär inom Rättssäkerhetsmyndigheten med öppna och transparenta karriärmöjligheter skulle vara mindre attraktivt för juniora jurister än att sitta vid galäråran som debiteringsmaximerande biträdande jurist.

En viktig skillnad mot övriga rättsvårdande myndigheter är att Rättssäkerhetsmyndigheten är separerad, för att säkerställa rättssäkerhet och integritet, och har inte lokaler i dagens rättscentrum eftersom det är principiellt fel att polis, åklagare och domare kan jobba bredvid varandra, ha samma parkering, bastu och lunchrum. Människor är människor och rättscentrum är fastighetsmässigt effektivt – men rättsosäkert. 

Tvärtom kan Rättssäkerhetsmyndigheten, när det gäller ärendeintag och basalt offentligt biträde och rättshjälp, verka från olika platser, att möta medborgarna som Skattemyndigheten, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Arbetsförmedlingen genom Statens servicekontor. 

Enda anledningen att samhället togs sig från stenålder, bronsålder till idag är att man våga tänka i nya banor. När Advokatsamfundet börjar allt mer likna det övermogna Riddarhuset i ståndsriksdagens sista dagar är det dags att se vilka alternativ det finns för att lösa av folket erbjudet och betalt offentligt försvar och biträde.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se