av Eva-Maj Mühlenbock, advokat och tidigare ordförande vid Advokatsamfundet, Stephanie Nilsson Torres , Advokat, verksam vid Cirio Advokatbyrå.
Bland jurister i allmänhet och advokater i synnerhet diskuteras för närvarande frågan om värdet av advokaters tystnadsplikt. Frågan har aktualiserats sedan ett antal advokatbyråer övergått till att bedriva sina verksamheter under ett gemensamt bolag som delvis ägs av ett riskkapitalbolag. Externt ägande strider mot lag och advokaterna lämnade Advokatsamfundet och därmed också sin advokattitel. Enligt den nybildade juristbyrån ska god advokatsed ändå upprätthållas genom en Code of Conduct som bland annat innehåller tystnadsplikt. Frågan är om det är möjligt. Kan advokatsekretessen ersättas av en intern uppförandekod eller ett löfte om sekretess? Och vad betyder det i praktiken för klientens riskexponering vid exempelvis en tvist?
En grundförutsättning för att advokater ska kunna ha den särskilda ställning och bära det ansvar som advokater har i en fungerande rättsstat är att det finns reglerade krav på hur advokater ska utöva sin verksamhet. Svenska advokater ska iaktta fyra kärnvärden; oberoende, lojalitet mot klient, tystnadsplikt och undvikande av intressekonflikter. Advokaters tystnadsplikt regleras i 8 kap. 4 § rättegångsbalken och avsnitt 2.2.1 i Vägledande regler om god advokatsed (VRGA). Att en advokat ska iaktta god advokatsed följer av nämnda bestämmelse i rättegångsbalken.
En advokat är skyldig att förtiga vad denne fått kännedom om i sin yrkesutövning. En advokat har tystnadsplikt avseende det som anförtrotts advokaten. Undantag gäller om klienten lämnat samtycke eller när det finns en laglig skyldighet att lämna upplysning, vilket typiskt sett endast föreligger vid misstanke om terrorism eller penningtvätt. Som huvudregel får advokater inte heller höras som vittne angående omständigheter som de anförtrotts i sin yrkesutövning. Det finns endast avgränsade undantag från frågeförbudet (som dock inte gäller försvarsadvokater), nämligen i mål angående brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år.
En advokat som röjer en uppgift kan dömas för brott mot tystnadsplikten enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Dessutom finns en lagstadgad rätt för Advokatsamfundets disciplinnämnd att tilldela advokater en disciplinär påföljd vid brott mot tystnadsplikten, från en erinran till uteslutning. Förtroendet mellan klienter och advokater är en grundbult i rättssystemet.
Utöver att en advokat inte får höras som vittne finns ytterligare skydd för information som anförtrotts advokaten. Rättsväsendet kan som utgångspunkt inte beslagta eller via edition få ut en handling hos en advokat eller klient som innehåller uppgifter som uppkommit inom ramen för advokatuppdraget. Vidare saknar myndigheter rätt att ta del av kommunikation mellan advokat och klient. Det innebär exempelvis att det vid en särskild undersökning genomförd av myndig-heter finns ett juridiskt skydd (så kallat legal privilege eller advokatsekretess) för sådana dokument. Tystnadsplikten fortsätter att gälla även om advokaten utträtt ur Advokatsamfundet.
Advokaters tystnadsplikt är alltså inte bara stark och långtgående till sin utformning, utan skyddas även av lag. Det innebär att klienter som anlitar advokater kan känna sig trygga med att ingen information som delas med advokaten, varken muntlig eller skriftlig, riskerar att bli offentlig. Sådan information kan därför inte heller komma att användas mot klienten i en eventuell tvist eller vid ett eventuellt ingripande från myndigheter.
Motsvarande regler och trygghet gäller däremot inte för klienter som anlitar juristbyråer, även om dessa har antagit interna riktlinjer som är avsedda att spegla VRGA.
Det är viktigt att köpare av juridiska tjänster förstår skillnaden mellan att anlita en advokat och en jurist och att ställa sig frågan vilka risker som finns med att inte anlita advokater när det kommer till frågor som angränsar till tystnadsplikten och delningen av känslig information.
Låt oss ge ett exempel: Ponera att ett börsnoterat bolag anlitar en jurist på en välrenommerad juristbyrå i ett omfattande transaktionsärende, låt säga i syfte att köpa aktierna i ett annat bolag. Säljaren av bolaget företräds av en advokat. Transaktionen går i lås och avtal undertecknas. Efter en tid uppstår oenigheter kring tilläggsköpeskillingen som köparen enligt aktieöverlåtelseavtalet ska erlägga. Parterna kommer inte överens och en tvist inleds. Inom ramen för tvisten kan säljaren åberopa köparens ombud som vittne. Juristen är då skyldig att under straffansvar sanningsenligt svara på frågor som kan vara till nackdel för dennes klient. Säljaren har dessutom möjlighet att begära edition avseende kommunikation mellan köparen och dennes ombud för att stärka den egna bevisningen. Handlingsmöjligheterna som öppnas upp för säljaren och dennes advokat innebär i princip full insyn i transaktionsarbetet som pågått på köparens sida och samarbetet mellan denne och den anlitade juristen. Det kan få förödande konsekvenser eftersom inte bara företagskänsliga uppgifter hos köparen riskerar att röjas; taktiska och strategiska överväganden mellan köparen och ombudet avseende transaktionen och tvisten kan också användas som bevis mot köparen.
Med hänsyn till den nya konstellationen av juristbyråer finns det anledning att poängtera att tystnadsplikten i en Code of Conduct eller ett sekretessavtal kanske inte kommer kunna upprätthållas när det ställs på sin spets. En juristfirma har inte någon lagstadgad tystnadsplikt och lyder inte under motsvarande plikter som advokater. En advokats tystnadsplikt är inte ett löfte eller en affärsidé – det är en lagstadgad skyldighet för advokaten och ett motsvarande privilegium för advokatens klienter.
Det framstår som osannolikt att erfarna köpare av juridiska tjänster skulle välja att avstå från advokatsekretessen. Hur det förhåller sig med detta kommer förstås framtiden att få utvisa. Möjligen är det så att först när och om en tvist uppstår så blir skillnaden tydlig. Då är det lagen, inte en policy som avgör vilket skydd klienten har.
