Efterarv stoppar testamente – trots sonens död före föräldrarna
Ett testamente upprättat av en ”framstående jurist” för 47 år sedan har blivit föremål för en tvist.
En och man och hans hustru hade inte förutsett att sonen skulle avlida före dem.
Efterarvet gäller dock till förmån för övriga släktingar och ett nytt testamente från änkan år 2009 gäller inte.
En man och hans hustru upprättade den 12 december 1974 ett inbördes testamente med hjälp av en advokat. Testamentet har följande lydelse:
”Undertecknade äkta makar förordnar härmed såsom vår yttersta vilja och testamente, att den av oss, som överlever den andra, skall med äganderätt erhålla all den avlidnes kvarlåtenskap. Efter bådas död skall kvarlåtenskapen fördelas mellan våra arvingar enligt lag”.
Tvångsskifte verkställdes
Parets gemensamma son avled 1993 och hans far avled året därpå. År 2009 gav änkan bort ett antal fastigheter belägna på Tjörn, ”Tjörnfastigheterna”, vilka tidigare varit hennes och makens gemensamma egendom, till sin kusin. Samma år testamenterade hon att all hennes kvarlåtenskap oinskränkt skulle tillfalla kusinen eller vid hans bortgång hans legala arvingar. Kusinen avled 2012.
Kvinnan vars man avled 1994 dog den 29 januari 2017. Göteborgs tingsrätt förordnade den 5 november 2018 att hennes dödsbo skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Eftersom dödsbodelägarna inte var ense om skifteshandlingen verkställdes ett tvångsskifte den 17 september 2019. Behållningen att skifta uppgick till cirka 3,4 miljoner kronor.
I skifteshandlingen har bland annat antecknats att boutredningen tolkat det inbördes testamentet från den 12 december 1974 såsom att den först avlidna mannens arvingar ska ha efterarvsrätt. Vidare har antecknats att hans arvingar också ska ha rätt till ersättning för änkans gåva av Tjörnfastigheterna.
Följden av boutredningens ställningstagande i dessa delar blev att barnen till änkans kusin upptogs som änkans arvingar enligt lag med andelar i dödsboet om en fjärdedel vardera. Deras respektive arvslott minskades dock med vederlag för gåvan av Tjörnfastigheterna.
Sonen till änkans kusin klandrade
Sonen till änkans kusin har klandrat arvsskiftet och väckt talan mot övriga dödsbodelägare. Han yrkade att tingsrätten skulle fastställa att hela kvarlåtenskapen ska tillskiftas honom.
Göteborgs tingsrätt konstaterar inledningsvis att enligt 3 kap. 1 § ärvdabalken tillfaller, om arvlåtaren var gift, kvarlåtenskapen den efterlevande maken. När den efterlevande maken avlider har, enligt 2 § i samma kapitel, bröstarvingarna rätt till sitt arv efter den först avlidne, så kallat efterarv. Den efterlevande maken kan som ägare fritt förfoga över den ärvda egendomen, men inte genom testamente bestämma över egendom som ska tillfalla den avlidnes arvingar.
Enligt tingsrättens mening kan testamentet enligt sin ordalydelse inte tolkas på annat sätt än att änkan erhållit sin makes egendom med fri förfoganderätt och vårdplikt. Visserligen anges i testamentet att hon med äganderätt skulle få all makens egendom. Emellertid framgår också att det i testamentet förordnats specifikt om efterarv och det följer inte av testamentet att bestämmelserna i 3 kap. ärvdabalken inte skulle gälla. Testamentets ordalydelse ger således inte stöd för att maken ville att makan efter hans död genom testamente skulle få bestämma över egendom som ska tillfalla hans arvingar eller genom gåva orsaka väsentlig minskning av egendomen utan tillbörlig hänsyn till hans arvingar.
Använde sig av professor i modern svenska
Frågan är då om utredningen i övrigt ger stöd för att makarnas vilja varit en annan. Professorn emeritus i modern svenska, Lars-Gunnar Andersson, har i målet uppgett att testamentets ordalydelse är tvetydigt i det att uttrycket ”mellan deras arvingar enligt lag” kan avse såväl alla arvingar enligt lag som specifikt den arvingar som vid testamentets tillkomst skulle få arvet.
Tingsrätten noterar att paret hade en gemensam son som var 15 år när testamentet upprättades år 1974 och avled före makarna. Rätten skriver:
”Även om testamentet upprättats av en framstående jurist, [advokaten XX], kan inte förutsättas att de vid dess tillkomst tänkt sig in i den situationen att [sonen] skulle avlida innan dem. Det kan ligga nära till hands att tänka sig att makarna vid testamentets upprättande hade för ögonen att efterarvet skulle tillfalla [sonen] och att de inte närmare funderat över efterarv för det fall [sonen] skulle avlida före dem”. Vad [ett av käranden åberopat vittne] berättat talar i viss mån för detta. Någon klar och tydlig utredning som ger tillräckligt stöd för detta har dock inte presenterats i målet. Testamentet kan därför inte tolkas på annat sätt än att makarna ärvde varandra med fri förfoganderätt och vårdplikt. Käromålet ska därför lämnas utan bifall”. (Blendow Lexnova)
