Mediekoncernen Stampens tryckeri befann sig inte i en force majeure-liknande situation när bolaget missade att varsla Arbetsförmedlingen i tid om uppsägningar.
Tingsrätten anser det klarlagt att bolaget befann sig i ”en ekonomiskt mycket besvärlig situation” men bolaget måste ändå betala varselavgifter på över en kvarts miljon kronor.
Arbetsförmedlingen har stämt Västsvensk Tidningsdistribution KB, VTD, i två mål för att ha varslat om driftsinskränkningar för sent. I det ena fallet handlar det om en driftsinskränkning avseende 91 arbetstagare i Västra Götalands län och i det andra fallet om 25 arbetstagare. 80 respektive 15 arbetstagare kom att bli av med sina jobb.
Enligt Arbetsförmedlingen har VTD, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, underlåtit att varsla inom föreskriven tid och ska därför betala varselavgift till staten.
Göteborgs tingsrätt handlade målen i en och samma rättegång.
Arbetsrätten vid företagsrekonstruktion – några anteckningar
Finns det, som på motsvarande vis som vid konkurs, en särskild ”företagsrekonstruktionsarbetsrätt”, har den nya lagen om företagsrekonstruktion någon påverkan på arbetsrätten i vid mening – och vad innebär detta i så fall i praktiken? Erik Danhard diskuterar vilka lönefordringar som omfattas av skulduppgörelsen i en rekonstruktionsplan, vilka lönefordringar som omfattas av skyddande principer och vilken arbetsrättslig förändring som kan beslutas i en rekonstruktionsplan.
Hävdade att force majure förelåg
VTD har vitsordat att varslet inte har getts in i rätt tid. Mot bakgrund av det ekonomiska läget har det emellertid, menar bolaget, förelegat en force majeure-liknande situation. Varslet som gjordes den 18 april 2019 har därför inte lämnats in för sent. Under alla förhållanden ska VTD inte åläggas någon varselavgift eftersom bolaget inte har förfarit grovt oaktsamt.
Bolaget anser att orsaken till att varslet gavs in för sent har inte varit ett grovt oaktsamt handlande i främjandelagens mening utan varslet ”har skett så snart företaget genomlyst de ekonomiska och verksamhetsmässiga förutsättningarna och kunnat överblicka den kommande arbetsbristens omfattning. I ett så stort besparingspaket på så många olika driftsställen och orter hade det varit omöjligt att redan i december 2018 eller januari 2019 varsla om ett visst antal uppsägningar”.
Tingsrätten kommer först fram till att anmälan om varsel avseende de 91 arbetstagarna skulle getts in senast den 7 december 2018, det vill säga 17 veckor före det att varslet faktiskt gjordes. I fallet rörande de 25 arbetstagarna kom varslet fyra veckor för sent.
Befunnit sig i ekonomiskt mycket svår situation
Tingsrätten konstaterar att det av utredningen står klart att VTD har befunnit sig i en ekonomiskt mycket besvärlig situation. För att det ska vara fråga om en force majeure-liknande situation på det sätt som avses i främjandelagen ska det emellertid handla om omständigheter som VTD inte har kunnat förutse och som legat utanför VTD:s kontroll.
Som exempel på sådana situationer har i lagförarbetena angetts att säsongen börjat senare eller slutat tidigare än som kunnat beräknats, att en underleverantör helt plötsligt eller oväntat blivit utan beställningar, att råvarutillförsel uteblivit av olika anledningar eller att en kundorder hastigt annullerats.
Ytterligare exempel är plötsliga importrestriktioner i ett land, varigenom möjligheterna för ett svenskt företag att exportera till detta land minskat eller hindrats.
Av utredningen framgår att VTD:s ekonomiska situation var svår under flera år och att den försämrades ytterligare under hösten 2018/vintern 2019, dock utan att det tillkommit något oförutsebart som fått avgörande betydelse för det ekonomiska trångmålet. Mot bakgrund härav och på grund av de höga krav som ställs för att en situation ska anses force majeure-liknande anser tingsrätten att det inte kan anses ha förelegat en force majeureliknande situation som medger VTD en kortare varselfrist än de lagstadgade två respektive fyra månaderna.
Nästa fråga som tingsrätten har att ta ställning till är om VTD, såvitt gäller båda eller något av målen, ska gå fri från varselavgift på den grunden att bolaget inte ska anses ha agerat grovt oaktsamt. VTD:s huvudsakliga skäl för att det inte ska anses ha agerat grovt oaktsamt har varit att VTD har gjort så gott det kunnat och inte förrän sent har kunnat fastställa omfattningen av arbetsbristen samt att den ekonomiska situationen har varit svåröverblickbar.
Ska betala varselavgifter
Tingsrätten anser emellertid inte att dessa skäl i sig är sådana som gör att VTD inte har agerat grovt oaktsamt. Det har dessutom varit fråga om varsel som skett fyra respektive 17 veckor för sent och inte enbart några enstaka dagar. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att det inte framkommit tillräckliga skäl för att VTD, i något av målen, ska kunna anses inte ha agerat grovt oaktsamt. VTD ska därför inte heller gå fri från varselavgifter på denna grund.
Någon jämkning blir det inte. Med hänsyn härtill och eftersom yrkat belopp om 200 kronor är förhållandevis lågt anser tingsrätten att varselavgiften i båda målen ska bestämmas till yrkade 200 kronor per vecka och arbetstagare. Det har inte framkommit skäl att ytterligare sätta ned eller jämka det begärda beloppet eller att efterge betalningsskyldighet.
VTD ska därmed betala 272 000 respektive 12 000 kronor i varselavgifter till staten genom Arbetsförmedlingen. (Blendow Lexnova)
