Arbetsdomstolen anser inte att en omplacering av en senior åklagare till kansliåklagare till följd av en rattfylleridom och vållande till kroppsskada kan jämställas med en uppsägning.
De nya arbetsuppgifterna skiljer sig väsentligt från de operativa åklagaruppgifterna men kräver samma utbildning och erfarenhet som hans tidigare arbetsuppgifter.
Den aktuelle åklagaren är medlem i fackförbundet Akavia och anställd hos Ekobrottsmyndigheten som senior kammaråklagare. Den 4 september 2019 inträffade en händelse som ledde till att åklagaren kom att åtalas och den 1 oktober 2020 att dömas för grovt rattfylleri och vållande till kroppsskada, grovt brott. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn med särskild föreskrift.
Den 17 november 2020 fattade Ekobrottsmyndigheten beslut om att mannen inte ska utföra operativa åklagaruppgifter till och med den 1 oktober 2023. Vad som gäller för tiden därefter ska omprövas i ett särskilt beslut.
Fråga om han skiljts från anställningen
Tvist har uppkommit mellan parterna om Ekobrottsmyndigheten genom beslutet och genom att tilldela åklagaren arbetsuppgifter på avdelningschefernas kansli som kansliåklagare skiljt honom från hans anställning som senior kammaråklagare och om agerandet är att jämställa med ett avskedande eller en uppsägning i strid med anställningsskyddslagen.
Parterna har tvisteförhandlat utan att kunna enas.
AD konstaterar att av Arbetsdomstolens praxis framgår att en åtgärd från arbetsgivarens sida som betecknas som en omplacering eller motsvarande kan innebära sådana förändringar av ett anställningsförhållande att arbetstagaren i realiteten skiljs från en anställning även om hon eller han samtidigt får en annan anställning hos arbetsgivaren.
Arbetsvillkoren i princip desamma
Vid tillämpning av anställningsskyddslagen kvalificeras i sådana fall arbetsgivarens åtgärd rättsligt som en uppsägning eller, om uppsägningstid inte iakttas, ett avskedande. Arbetsdomstolen har i AD 1995 nr 133 och AD 1994 nr 77 funnit att två anställda inom kommunal sektor blivit omplacerade på ett sätt som rättsligt skulle kvalificeras som ett avskedande och ogiltigförklarade avskedandena.
Parterna är överens om att mannens anställningsvillkor i princip varit desamma före och efter beslutet den 17 november 2020. Hans lönevillkor har alltså inte ändrats, inte heller hans arbetstider eller placeringsort.
Arbetet på avdelningschefernas kansli innebär otvivelaktigt, enligt AD, en stor förändring för åklagaren jämfört med de operativa åklagaruppgifterna. De nya arbetsuppgifterna, kansliåklagaruppgifter, är i huvudsak av administrativ och utredande karaktär. Som operativ åklagare har mannen arbetat självständigt med stor beslutsbefogenhet.
Fattar inga beslut
Gemensamt för samtliga arbetsuppgifter vid avdelningschefernas kansli är att han inte fattar några beslut, utan endast lägger fram synpunkter och förslag på hantering ur ett åklagarperspektiv. Arbetsuppgifterna på avdelningschefernas kansli utförs dock i en annan myndighetsstruktur med en annan beslutsordning, varför frågan om vem som formellt fattar besluten inte kan vara avgörande för bedömningen.
Arbetet som kansliåklagare anses som meriterande. För åklagare kan arbete som kansliåklagare vara ett steg i karriären, eftersom kansliåklagaren får erfarenhet att arbeta på en myndighetsövergripande nivå med strategiska frågor. För att få arbetsuppgifter som kansliåklagare krävs som huvudregel flera års erfarenhet av arbete i den operativa verksamheten, eftersom sådan erfarenhet krävs för att arbeta med att utveckla den verksamheten. Arbetsuppgifterna är kvalificerade och ställer höga krav på den anställde.
Kräver samma utbildning
Sammantaget gör Arbetsdomstolen följande bedömning: De nya arbetsuppgifterna i sig skiljer sig väsentligt från de operativa åklagaruppgifterna. De nya arbetsuppgifterna kräver dock samma utbildning och erfarenhet som åklagarens tidigare arbetsuppgifter och kan inte sägas väsentligen skilja sig åt såvitt avser exempelvis komplexitet, svårighetsgrad och ansvar. Anställningsvillkoren är oförändrade. Arbetsuppgifterna får anses ligga inom ramen för åklagarens arbetsskyldighet.
Att beslutet är obegränsat i tid påverkar inte bedömningen. Mot denna bakgrund gör Arbetsdomstolen bedömningen att mannens anställning inte kan anses ha förändrats i grunden på ett sådant sätt att han skiljts från sin anställning som senior kammaråklagare. (Blendow Lexnova)