Polisen krävde goda språkkunskaper och att kommunikationen kan ske friktionsfritt för operatörer som tar emot polisanmälningar vilket ledde till att en dyslektikers provanställning upphörde.
AD anser att kravet är lämpligt och nödvändigt och att Polismyndigheten inte gjort sig skyldig till indirekt diskriminering.
Däremot har det förekommit diskriminering i form av bristande tillgänglighet.
Polisoperatören är medlem i Fackförbundet ST och har sedan barndomen dyslexi. Hon har haft en provanställning hos Polismyndigheten, som myndigheten avslutade i förtid.
Staten har erkänt att Polismyndigheten utsatte henne för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. Parterna tvistade dels om Polismyndigheten i samband med att provanställningen avslutandes även gjort sig skyldig till diskriminering i form av indirekt diskriminering genom att tillämpa ett språkkrav, dels om hur mycket i diskrimineringsersättning staten ska betala henne för den bristande tillgängligheten.
Arbetsrätten vid företagsrekonstruktion – några anteckningar
Finns det, som på motsvarande vis som vid konkurs, en särskild ”företagsrekonstruktionsarbetsrätt”, har den nya lagen om företagsrekonstruktion någon påverkan på arbetsrätten i vid mening – och vad innebär detta i så fall i praktiken? Erik Danhard diskuterar vilka lönefordringar som omfattas av skulduppgörelsen i en rekonstruktionsplan, vilka lönefordringar som omfattas av skyddande principer och vilken arbetsrättslig förändring som kan beslutas i en rekonstruktionsplan.
”Goda språkkunskaper krävs”
Den 12 februari 2018 tillträdde kvinnan en provanställning på heltid hos Polismyndigheten med sex månaders prövotid. Hon anställdes som administratör med uppgift att vara operatör. Arbetet som operatör går ut på att ta emot samtal från personer som ringer 114 14, anteckna de uppgifter som inringaren lämnar och sedan upprätta en anmälan som överlämnas till en förundersökningsledare. Operatören ska även efter beslut av förundersökningsledare hålla förhör på telefon och vidta andra inledande utredningsåtgärder.
Vid anställningsintervjun sa kvinnan att hon hade dyslexi och att hon därför kunde komma att behöva arbetsanpassningsåtgärder. Polismyndigheten visste alltså att hon hade dyslexi. Den 8 maj 2018 underrättades hon av sektionschefen om att hennes provanställning skulle upphöra den 31 juli 2018 utan att övergå till en tillsvidareanställning. Hon arbetsbefriades från den 22 maj 2018 till anställningens upphörande den 31 juli 2018.
Följande språkkrav tillämpades på tjänsten:
”För arbetet som operatör krävs så pass goda språkkunskaper att kommunikationen kan ske friktionsfritt så att arbetsuppgifterna kan genomföras på ett tillfredsställande sätt. Operatörerna måste kunna uttrycka sig på ett juridiskt hållbart sätt”.
Inte utsatts för indirekt diskriminering
Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet att diskriminera en arbetstagare som har en funktionsnedsättning genom indirekt diskriminering. Med indirekt diskriminering avses att någon missgynnas genom tillämpning av en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som kan komma att särskilt missgynna personer med viss funktionsnedsättning, såvida inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet (1 kap. 4 § 2 diskrimineringslagen).
AD skriver: ”Enligt Arbetsdomstolens mening säger det sig självt att det är nödvändigt för att uppnå det yttersta syftet – brottsbekämpning – att den som har sådana arbetsuppgifter har sådan språklig förmåga att beslutsfattaren med ledning av det nedtecknade kan bedöma vilka åtgärder som bör vidtas. Arbetsdomstolen finner att Polismyndigheten inte har krävt mer än så av [operatören] och att språkkravet har ett berättigat syfte”.
Såsom operatörens arbetsuppgifter utformats är det vidare, enligt Arbetsdomstolen, nödvändigt att tillämpa språkkravet för att uppnå syftet. Arbetsdomstolen har inte kunnat finna att det, för att kunna uppnå syftet, finns något realistiskt alternativ till språkkravet. Att kräva att den som har som arbetsuppgift att dokumentera något för vidare beslutsfattande kan göra det på ett för andra begripligt sätt framstår som lämpligt.
AD:s slutsats är därför att Polismyndigheten inte har utsatt kvinnan för indirekt diskriminering.
Kvinnan får 75 000 för bristande tillgänglighet
Vilket belopp i diskrimineringsersättning ska då kvinnan få på grund av diskrimineringen i form av bristande tillgänglighet?
Förbundet har yrkat 175 000 kronor i diskrimineringsersättning, medan staten medgett 20 000 kronor.
Vid bestämmandet av diskrimineringsersättningens storlek finner AD det anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte undersökte möjligheterna till åtgärder för tillgänglighet när kvinnans svårigheter i arbetet som operatör upptäcktes. Genom diskrimineringen har kvinnan, då ogiltigförklaring av den diskriminerande handlingen inte begärts (prop. 2007/08:95 s. 557), förlorat en provanställning och möjligheten till en tillsvidareanställning.
Vid en samlad bedömning anser Arbetsdomstolen att diskrimineringsersättningen ska bestämmas till 75 000 kronor.
Arbetsdomstolen anser att staten med hänsyn till utgången bör få fyra femtedelar av sina rättegångskostnader ersatta av förbundet. (Blendow Lexnova)
