Martin Mörk är chef för processenheten på Diskrimineringsombudsmannen, DO.
För Dagens Juridik berättar han om tre saker arbetsgivare bör tänka på för att minska risken för diskrimineringstvister.
– Om man försöker arbeta inkluderande så minskar risken för överträdelser, säger han till Dagens Juridik.
1. ”Det allra viktigaste är att inte ha ett skyldighetsperspektiv i diskrimineringsfrågorna. Om man försöker arbeta inkluderande så minskar risken för överträdelser. Försök identifiera möjliga problem innan de dyker upp. Om man tänkt igenom på förhand och skaffat en flexibel klädkod, byggt ramper eller gjort annan anpassning, så uppstår inte diskrimineringsproblemen”, säger Martin Mörk.
2. ”Skaffa er en bild av diskrimineringslagstiftningen. Många tror att diskriminering bara handlar om uttryck för sexism eller rasism men så är det inte. Man kan diskriminera utan att ha minsta avsikt att göra det.”
Visselblåsning – reglerna i verkligheten
Den nya visselblåsarlagen har inneburit betydande utmaningar för organisationer och företag. I samband med att lagen skulle träda i kraft fanns det en stark fokusering gällande kraven på rapporteringskanaler och genomförande av oberoende utredningar – men lagen kan också innebära en förändring av grundbegreppen inom arbetsrätten. Erik Danhard diskuterar, utifrån en nyligen meddelad dom, om lagen skjuter över målet, om skyddet för visselblåsare är skenbart och om arbetsrätten verkligen har förändrats.
3. ”Som arbetsgivare får man inte vara rädd att ta i de här frågorna. Vi ser att det ofta blir fel just för att man varit ängslig och undvikit frågor. Om någon i personalen till exempel har en könsöverskridande identitet så är det helt okej för arbetsgivaren att ställa frågor om personen känner sig bekväm med att klä om i könsbestämda omklädningsrum. Det är inte en kränkning att adressera sådana frågor. Det handlar om hänsyn och mycket kan lösas genom dialog. Om man som arbetsgivare till exempel är rädd för att använda fel uttryck eller avslöja sin okunskap finns det en risk att dialogen uteblir. I vår tillsyn har vi förståelse för att man närmar sig en fråga som man inte kan något om. Ett sådant utrymme måste finnas för att det ska bli rätt.”
