En kommunal nämnd kritiseras av Justitieombudsmannen, JO, för sin hantering av två ensamkommande barn. JO slår ned på att nämnden ”tillfälligt” placerat barnen hos en släkting till barnen – en placering som varade i mer än ett år, samtidigt som någon familjehemsutredning inte genomfördes.
En man har i anmälan till Justitieombudsmannen, JO, riktat klagomål mot Barn- och utbildningsnämnden i Sölvesborgs kommun. Mannen har varit familjehem för sina två kusiner, som kommit som ensamkommande barn till Sverige under hösten 2015. I december 2015 placerades barnen hos mannen – en placering som enligt det beslut som togs då skulle vara tillfällig.
Hyrde större lägenhet
Så blev dock inte fallet, utan barnen bodde kvar hos mannen fram till i januari 2017. I anmälan har mannen uppgivit att han blivit kontaktad av någon på kommunen som frågat om han kunde ta hand om sina kusiner. Innan de placerades hos honom hade han vid kontakt med kommunen blivit upplyst om att den bostad han hade inte dög, och han hyrde därför en större lägenhet. Trots att hyran var högre än han hade råd med, och att han behövde hjälp att betala för mat och kläder till barnen hade han inte fått någon ersättning från kommunen.
Ingen familjehemsplacering
Mannen uppgav att han hade upplysts om att ekonomisk ersättning endast utbetalades vid familjehemsplacering, och att det inte var fråga om någon sådan. Mannen hade då förklarat att han ville bli familjehem för barnen. Efter en familjehemsutredning godkändes han i september 2016 som familjehem – men trots detta betalade kommunen inte ut någon ersättning till honom.
JO menar att det av nämndens svar på ansökan finns flera frågetecken kring hur hanteringen av ärendet gått till. JO:s granskning har därför riktats in på frågan om nämndens skyldighet att göra en familjehemsutredning och fatta beslut om barnens stadigvarande placering, samt frågan om ersättning till mannen med anledning av deras placering hos honom.
”Bekymmersamt”
JO konstaterar inledningsvis att nämnden i sina kontakter med mannen har kallat barnens placering för flera olika saker, bland annat anhörigplacering, familjehem, släktinghem, nätverkshem och anhörighem. JO menar att det är bekymmersamt att nämnden inte använt begreppen på ett konsekvent och riktigt sätt.
Det framgår av nämndens beslut att barnen beviljats en tillfällig placering hos mannen i december 2015, och att beslutet fattats i avvaktan på att familjehemsutredningen skulle färdigställas. I denna del har JO inga synpunkter på nämndens handläggning – men däremot, menar JO, borde det för nämnden ganska snart ha stått klart att barnen inte skulle komma att vistas hos mannen en kortare tid.
Ser allvarligt på
JO anser att nämnden, när det visade sig att placeringen inte endast skulle bli tillfällig, skyndsamt borde ha genomfört en fullständig familjehemsutredning och därefter ha fattat beslut om var barnen skulle placeras stadigvarande. Att barnen varit ”tillfälligt” placerade hos mannen i nio månader ser JO allvarligt på. Vidare kan det faktumet att familjehemsutredningen inletts först i april 2016 inte godtas, menar JO. Skyldigheten att utreda ett familjehems lämplighet är till för att skydda barnet och är grundläggande.
JO riktar nu kritik mot nämnden för att ha tillåtit en ”tillfällig” placering på nio månader, och för att ha varit i dröjsmål med och för att dessutom ha utfört familjehemsutredningen – som tog nästan fyra månader att genomföra – alltför långsamt.
Borde träffat avtal
Avseende ekonomisk ersättning till mannen för placeringen anför JO att kommunen har ett ansvar att lösa frågan om ersättning även när det gäller tillfälliga placeringar. Nämnden borde alltså ha träffat avtal med mannen om ekonomisk ersättning, för att tillförsäkra barnen god vård, även under perioden december 2015-september 2016, då barnen var tillfälligt placerade hos honom. Att så inte har skett, vilket drabbat mannen och barnen i form av knappa ekonomiska förhållanden, innebär att nämnden förtjänar kritik.
Om ersättningen i den del den avser perioden där mannen var utsedd som familjehem åt barnen anför JO att ett avtal borde ha träffats om ersättningen i fråga. JO konstaterar att det är oklart hur nämnden resonerat avseende ersättning till mannen efter det att han godkänts som familjehem – vilket i sig är oroväckande. Enligt uppgift har mannen och nämnden nu, i en civilrättslig tvist, träffat en överenskommelse om ersättningen. JO anför att om nämnden hade träffat ett avtal med mannen om ersättning hade några frågetecken om denna aldrig uppkommit. Att så inte skett förtjänar därför kritik.
