Två äldre pojkar dömdes i tingsrätten för bland annat rån efter att ha uppmanat en yngre pojke att ta av sig sina skor. Hovrätten konstaterar dock att det påstådda handlandet över huvud taget inte omfattas av straffbestämmelsen och ogillar åtalet på samtliga punkter.
Tre personer – 16, 17 och 18 år respektive – åtalades vid Kalmar tingsrätt för rån och övergrepp i rättssak efter att ha tvingat till sig en yngre pojkes skor och därefter hotat honom att inte gå till polisen.
Målsäganden uppgav att han och en jämnårig kamrat stod och väntade på bussen i Kalmar den 24 oktober 2020 när det kom fram tre okända äldre killar. En av killarna sa åt honom att han skulle sätta sig ned och frågade sedan vilken skostorlek han hade. Därefter ombads pojken att ta av sig skorna, vilket han gjorde. Han lämnade sedan över skorna till killen som frågat. Samma kille tog kort på målsägandens bankkort och uttalade att någon skulle komma hem till honom om han kontaktade polisen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Redogjort på trovärdigt sätt
Den åtalade 16-åringen vidgick att han befunnit sig på platsen och bekräftade i stort det händelseförlopp som målsäganden beskrivit. Han menade dock att det var 17-åringen som tvingat till sig pojkens skor medan han själv och 18-åringen inte hade något med brottet att göra. Den 17-åriga killen förnekade för sin del att han över huvud taget befunnit sig på platsen medan 18-åringen uppgav att han upplevt stämningen som hotfull och därför lämnat platsen innan något hände.
Kalmar tingsrätt ansåg att pojken redogjort för händelseförloppet på ett trovärdigt sätt. Målsägandens vän, samt en vakt och en polis som involverades i anslutning till händelsen, bekräftade pojkens utsaga. Domstolen fann det därför styrkt att 16- och 17-åringen i samförstånd med varandra agerat på det sätt åklagaren gjort gällande. Det bedömdes att 16-åring var den som fotat målsägandens bankkort och han dömdes därför även för övergrepp i rättssak.
Angående rubriceringen av brottet konstaterade tingsrätten att något våld eller hot inte förekommit. Med hänsyn till att pojken på ett bryskt sätt uppmanats att ta av sig skorna måste det dock för honom ha framstått som att det var under hot om våld. Gärningen bedömdes därför som rån.
Påföljden bestämdes till ungdomsvård för såväl 16- som 17-åringen. Den 18-åriga mannen frikändes eftersom det var utrett att han lämnat platsen innan gärningen.
Påstådda handlandet inte straffbart
Domen överklagades till Göta hovrätt, som gör en helomvändning.
Hovrätten noterar inledningsvis att åklagaren inte ens påstått att något våld eller hot förekommit. De tilltalades påstådda handlande – att omringa pojken samt uppmana honom att ta av sig skorna – har enligt domstolen inte utgjort ett sådant hot som omfattas av straffbestämmelsen.
Åklagaren gjorde i hovrätten i andra hand gällande att handlandet ska rubriceras som utpressning, men också här konstaterar domstolen att agerandet inte omfattas av straffbestämmelsen.
Båda frias på samtliga åtalspunkter
Med avseende på åtalet om övergrepp i rättssak anmärker domstolen att målsäganden pekat ut 16-åringen medan målsägandens vän pekat ut 17-åringen. Mot bakgrund av detta är det inte ställt bortom rimligt tvivel att 16-åringen begått gärningen.
Både 16- och 17-åringen frikänns därför på samtliga åtalspunkter. (Blendow Lexnova)
