En 93-årig sjuk kvinna utsattes för felaktiga upplysningar och otillbörlig påverkan av anhöriga när hon skrev på ett testamente.
I motsats till tingsrätten ogiltigförklarar hovrätten testamentet vilket gör att ett tidigare testamente till förmån för ett brorsbarnbarn är giltigt.
Bouppteckningen efter kvinnan som hann bli nära 95 år när hon avled den 3 november 2016 förrättades den 30 maj 2017. Under rubriken Dödsbodelägare i bouppteckningen anges en avliden broders två barn, den avlidnes arvingar enligt testamenten daterade den 22 december 2015 och den 30 september 2013 samt efterarvingar enligt inbördes testamente daterat den 16 juli 2006.
Testamentstagare enligt testamentet av den 22 december 2015 är sex släktingar. Testamentet av den 30 september 2013 upprättades hos Ignis Juridik i Stockholm. I testamentet finns ett förordnande där ett av kvinnans brorsbarnbarn, mot ersättning till dödsboet om 1,3 miljoner kronor, skulle få en fastighet på Lidingö. Det förordnandet finns inte med i testamentet av den 22 december 2015.
Upprättandet av testamentet av den 30 september 2013 föregicks av överväganden under en längre tid, samt flera besök hos och löpande skriftväxling med Ignis Juridik.
Före den 30 september 2013 var det framförallt brorsbarnbarnet som, bortsett från hemtjänsten, hjälpte kvinnan i vardagen. Kvinnan led före sin död av kognitiv svikt.
Yrkade fastställande
Brorsbarnbarnet yrkade i första hand yrkat att tingsrätten skulle fastställa att testamentet från den 22 december 2015 är ogiltigt. Grunden var att kvinnan upprättade testamentet under påverkan av psykisk störning (13 kap. 2 § ärvdabalken). Demens är att beteckna som psykisk störning i ärvdabalkens mening. Brorsbarnbarnet har även gjort gällande att testamentet är ogiltigt då kvinnan förmåddes upprätta testamentet av hennes avlidne makes släktingar vilka missbrukade hennes oförstånd och viljesvaghet (13 kap. 3 § ärvdabalken). Bristande omdömesförmåga är att beteckna som oförstånd i ärvdabalkens mening.
Svaranden hävdade att kvinnan led av kognitiv svikt, vilket innebar att hon tappade i uppmärksamhet och led av fördröjd återgivning. Det bestreds att hon diagnosticerades med demens år 2014, att hon hade en bristande omdömesförmåga eller var viljesvag i december 2015 samt att hon vid upprättandet av testamentet av den 22 december 2015 inte förstod vad hon undertecknade.
”Viss påverkan”
Stockholms tingsrätt konstaterade att i praxis har framhållits att även skör fysisk hälsa påverkar testatorns mottaglighet för påverkan (se NJA 1948 s. 277 och NJA 1944 s. 548). Av ingivna sjukjournaler framgår att kvinnan förvisso upplevdes som aktiv och pigg, och det har konsekvent beskrivits att hon hade ett gott allmäntillstånd. Hon har dock sedan november 2015 lidit av känd hjärtsvikt och det framgår vidare att hon besvärats av astmatisk bronkit, hypertoni och fingerartros sedan i vart fall sommaren år 2014. Hon har dessutom ramlat och slagit sig i höften under sommaren 2014, vilket resulterade i uppkomna frakturer och medföljande operationer.
Tingsrätten anser att det är utrett att viss påverkan har utövats mot kvinnan 2015 av en av släktingarna. Denne ställde, efter att ha hört om att brorsbarnbarnet skulle ärva fastigheten ställde direkta och – enligt tingsrättens uppfattning – negativt laddade frågor till kvinnan om varför hon ändrat ett tidigare testamente. Det är, menade rätten, en form av påverkan. Av förhör med en annan av släktingarna framgår att denne därefter själv tog fram testamentet utan att ha haft någon direkt kontakt med kvinnan. Även det talar for att hon hade utsatts för någon form av påverkan.
I målet är vidare utrett att släktingarna åkte hem till kvinnan med ett utkast till testamentet och där, efter ett kortare samtal om cirka 15-20 minuter, lade fram testamentet för påskrift. Mot bakgrund av vad testamentsvittnena uppgett menade tingsrätten att det inte kunde anses visat att det förekommit någon påverkan i samband med sj älva undertecknandet av testamentet.
Fråga om tillbörlighet
Nästa fråga att ta ställning till var då om den påverkan som har förekommit har varit otillbörlig. Även om kvinnan har varit någorlunda mottaglig för yttre påverkan och haft skör fysisk hälsa var det inte visat att hon var så pass mottaglig eller viljesvag att en påverkan av det här slaget kan anses otillbörlig. Därför föll käromålet.
En rådman var dock skiljaktig och ansåg det visat att kvinnan förmåtts att skriva under testamentet genom att någon utnyttjat hennes bristande omdömesförmåga och viljesvaghet.
Rådmannen får nu medhåll av Svea hovrätt. Till att börja med håller hovrätten dock med tingsrätten om att testamentet inte upprättats under påverkan av psykisk störning.
Hovrätten finner det emellertid styrkt att kvinnan påverkades att upprätta testamentet.
Nästa fråga för rätten att besvara är då om kvinnan hade en bristande omdömesförmåga och viljesvaghet och om detta har utnyttjats när testamentet undertecknades.
Enligt hovrätten är frågan om kvinnan i den situation som rådde när testamentet undertecknades till fullo uppfattade vad som stod i testamentet och om hon då även förmådde att bedöma innebörden och att ta ställning till om det som stod däri var det som hon ansåg skulle gälla vid hennes bortgång.
Hon var vid undertecknandet av testamentet 93 år och led av bland annat kognitiv svikt, yrsel och förvirring samt en skör fysisk hälsa enligt vad som framgår av åberopade journalhandlingar. För hovrätten framstår det som uppenbart att hennes förmåga att tillgodogöra sig innehållet i testamentet och att bedöma innebörden av detta måste ha varit nedsatt eller i vart fall krävt längre tid än för en inte funktionsnedsatt person.
Hade inte diskuterats
Enligt hovrätten hade testamentets innehåll inte diskuterats med kvinnan innan det lades fram för hennes undertecknande, vilket skedde efter det att man hade suttit och småpratat i 15 – 20 minuter. Det har inte heller framgått att kvinnan vid undertecknandet till fullo tagit del av testamentets innehåll. Ett vittne har visserligen sagt att testamentet lästes upp men enligt ett annat vittne var det enbart vissa delar av testamentet som lästes upp och ett tredje vittne har inte berättat om någon uppläsning alls. Mot den bakgrunden finns det skäl att ifrågasätta vad kvinnan förstått av testamentets innehåll vid dess undertecknande.
Enligt vittnesmålet från en av släktingarna uppgav kvinnan för honom att hon hoppades att brorsbarnbarnet skulle ta hand om huset och att han skulle ärva allt. Släktingen skulle därefter ha upplyst kvinnan om att huset var värt tio miljoner kronor och att övriga släktingar barn inte skulle få ärva någonting i så fall. Tingsrätten noterar att detta var en felaktig upplysning.
Det förefaller vidare, menar tingsrätten, märkligt att en uppgift från släktingarna i samband med 2015 års testamente att fastigheten var värd tio miljoner i stället för 1,5 miljoner kronor som kvinnan trodde skulle föranleda henne att vilja helt utesluta brorsbarnbarnet från arv. Mot denna bakgrund anser hovrätten att den påverkan som kvinnan utsatts för har varit otillbörlig.
Inte kvinnans vilja
Sammantaget finner hovrätten att det genom utredningen i målet är styrkt att det klandrade testamentet inte återspeglar kvinnans yttersta vilja och att hon har förmåtts att skriva under detta genom att någon utnyttjat hennes av ålder och sjukdom orsakade bristande omdömesförmåga och viljesvaghet. Det klandrade testamentet är därmed ogiltig enligt 13 kap 3 § första stycket ärvdabalken. (Blendow Lexnova)
