Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Nämndemän kör över juristdomare – LVU-beslut hävs

Aktuella rättsfall
Publicerad: 2020-03-13 09:33
Foto: Suvad Mrkonjic / TT

Förvaltningsrätten ansåg att den 16-åriga flickan behövde vårdas enligt LVU, eftersom hennes samtycke var opålitligt med tanke på att hon tidigare hade motsatt sig delar av behandlingen och bland annat brukat narkotika.
En oenig kammarrätt menar dock att hon de senaste månaderna börjat följa vårdplanen och därför kan få vård på frivillig väg.

Socialnämnden i Ystads kommun ansökte hos Förvaltningsrätten i Malmö om att en 16-årig flicka skulle tvångsvårdas med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Hon var sedan flera år tillbaka placerad i ett familjehem, men hade sedan en tid tillbaka utvecklat destruktiva beteenden. Bland annat missade hon allt mer av skolan och brukade både alkohol och droger. Under sommaren 2019 hade hon försvunnit från familjehemmet och hittades hemma hos sin mormor där flickans destruktiva beteenden eskalerade ytterligare. Bland annat var hon inblandad i ett bråk och greps av polis.

Flickans vårdnadshavare har inte gått att kontakta och har därför inte lämnat samtycke till den planerade vården och flickans eget samtycke går inte att lite på eftersom hon frångått planeringen på HVB-hemmet. 16-åringen själv ansåg däremot att hon inte behövde vård enligt LVU, utan att hon kunde vårdas på frivillig väg.

Vårdnadshavare gick inte att kontakta

Förvaltningsrätten inledde med att ta upp den omständigheten att flickans vårdnadshavare inte hade gått att få tag på. Kallelsen till förhandlingen hade inte nått honom och det verkade som att han höll sig undan all myndighetsinblandning. Domstolen ansåg dock att vårdnadshavarens inställning till frågan om vård enligt LVU inte kunde hindra rätten från att ta ställning till socialnämndens ansökan, särskilt med tanke på att det rör sig om en skyddslagstiftning.

Förvaltningsrätten konstaterade sedan att det fanns sådana brister i omsorgen som utgör grund för vård enligt 2 § LVU, eftersom flickans vårdnadshavare inte varit delaktig i hennes vård eller liv i övrigt. 16-åringens beteende under sin tid i HVB-hemmet talade också för att hon inte medverkat till vården, bland annat genom avvikandet och att hon flera gånger vägrat lämna drogtest. Genom sitt agerande utsatte flickan sin egen hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas på det sätt som avses i 3 § LVU och vårdbehov fanns därmed även på den grunden. Även om 16-åringen nu frivilligt samtyckte till vård på HVB-hemmet ansåg domstolen att hennes beteende under den senaste tiden innebar att hennes samtycke inte var tillräckligt för att garantera att hon fick tillräcklig vård, och biföll därför socialnämndens ansökan.

Överklagades

Avgörandet överklagades till Kammarrätten i Göteborg som liksom underinstansen konstaterar att det inte är ett hinder mot att pröva vårdbehovet att flickans vårdnadshavare inte gått att kontakta. Man framhåller därefter att ett sådant behov finns och fokuserar på frågan huruvida vården kan ges på frivillig väg. Majoriteten anser i fråga om vårdnadshavarens samtycke att eftersom han inte tidigare motsatt sig den vård som flickan fått lär han inte heller ingripa den här gången. På grund av det presumerar man att han lämnade samtycke.

Rörande 16-åringens samtycke framhåller majoriteten att flickan under senare tid skött sin planering väl, något som framgår i ett yttrande från en behandlingspedagog daterat i februari 2020. I yttrandet beskrivs att skolan har fungerat bra och att flickan alltid följer planerade permissioner och har kommit ur sina negativa rutiner.

Juristdomare skiljaktiga

Majoriteten anser också att flickan har gett ett moget och klokt intryck under den muntliga förhandlingen. Även om den positiva utvecklingen skett under en ganska kort period anser kammarrätten att vården numera kan ges med stöd av flickans samtycke. Eftersom det därmed saknas förutsättningar för vård med stöd av LVU bifaller kammarrätten överklagandet och avslår socialnämndens ansökan. 

Två juristdomare i kammarrätten är däremot skiljaktiga. De medger att även om flickan med sina 16 år är så pass gammal att hon har ett visst ansvar för sig själv, är hon fortfarande ett barn. Det är därför hennes vårdnadshavare som ska ge henne omvårdnad och trygghet. De skiljaktiga domarna håller inte med om att vårdnadshavarens frånvaro bör tolkas som ett samtycke, och i avsaknad av uttryckligt sådant riskerar flickan att inte få den vård hon behöver och har rätt till. Minoriteten framhåller att hon är för ung för att ta hela ansvaret för sina personliga förhållanden och socialnämnden måste därför ta ansvaret för flickan i vårdnadshavarens ställe. Detta kan endast ske med stöd av LVU, och eftersom förutsättningarna för detta finns borde socialnämndens ansökan godkännas, enligt de skiljaktiga domarna. (Blendow Lexnova)


Dela sidan:
Skriv ut:

Blendow Lexnova
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.