I tingsrätten dömdes den 25-åriga kvinnan till fyra års fängelse för mordbrand.
Nu ändrar hovrätten straffet – till skyddstillsyn.
Hovrättens majoritet pekar på att bränderna i flerfamiljshuset anlades efter att polisen hade kommit till adressen och tillkallat räddningstjänsten.
I mitten av mars 2018 hade 25-åringen besök i lägenheten i Västerås av en man som hon brukade nyttja narkotika tillsammans med. På eftermiddagen på måndagen den 18 mars larmade hennes vän SOS varefter flera polispatruller ryckte ut.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Låste in sig
När polismännen anlände befann sig 25-åringens vän i trapphuset medan hon själv var kvar i lägenheten. Hon låste lägenhetsdörren och på insidan av dörren spärrade hon dörrens handtag med hjälp av ett dammsugarrör. Polismännen var tvungna att bryta sig in i lägenheten. I lägenheten brann det då på två olika ställen, dels i sovrummet, dels i hallen. Även personal från räddningstjänsten och ambulanspersonal kom till platsen. Räddningstjänsten behövde inte vidta några släckningsåtgärder då bränderna redan hade släckts av polismännen.
Beträffande rubriceringsfrågan noterade Västmanlands tingsrätt att att det aktuella huset är ett hus där det finns många lägenheter, att huset är beläget på ett tätbebyggt område och att utredningen gett vid handen att i vart fall uppemot 30 personer befann sig hemma vid brandtidpunkten.
Fara för liv och hälsa
Rätten skriver: ”Även med beaktande av att ingen av bränderna hann ta sig riktigt måste det tvärtom sägas att bränderna innebar en konkret fara för andra människors liv och hälsa samt för omfattande förstörelse av annans egendom. Detta gäller i synnerhet branden i sovrummet. I sovrummet fanns nämligen mängder av saker som elden lätt kunde få fäste L Om det hade tagit lite längre tid för polisen att forcera lägenhetsdörren och ta sig in i lägenheten hade branden i sovrummet mycket väl ha kunnat bli fullt utvecklad”
Rätten tryckte också på att brandingenjör vittnat om att han bedömt att risk för spridning av såväl brand som rök till en angränsande byggnad hade funnits om branden blivit fullt utvecklad.
Fyra år i tingsrätten
Därför fälldes kvinnan för grovt mordbrand och dömdes till fyra års fängelse. Enligt det rättspsykiatriska utlåtandet ansågs hon i samband med branden ha lidit av en allvarlig psykisk störning på grund av narkotikaintag. Störningen kvarstod inte i samband med domen men tingsrätten tog hänsyn till störningen genom att påföljden hamnar två år under maxstraffet.
”Begränsad fara”
Svea hovrätt dömer kvinnan för mordbrand av normalgraden. Här pekar domstolen på att båda bränderna anlades efter att polisen hade kommit till adressen och tillkallat räddningstjänsten. Det är heller inte visat att 25-åringen använde någon brännbar vätska eller liknande för att påskynda brandspridningen. Gärningen ägde rum på eftermiddagen när de flesta andra boende i fastigheten torde ha varit vakna. Varken av förhöret med brandingenjören eller av hans sakkunnigutlåtande har det framgått hur stor risken var för att branden skulle sprida sig utanför lägenheten och hur lång tid en sådan spridning skulle ta. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter anser hovrätten då att annat inte är bevisat än att den fara som bränderna innebar var förhållandevis begränsad och långt ifrån att förverkligas.
När det gäller påföljden menar hovrätten att det i och för sig finns synnerliga skäl att bestämma påföljden till fängelse.
Samband med missbruk
Kriminalvården har emellertid föreslagit att påföljden ska bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Den planerade behandlingen består av institutionsvistelse under ett års tid i kombination med omfattande KBT-behandling och framstår som förhållandevis ingripande. Det står vidare klart att 25-åringens brott har ett starkt samband med hennes missbruk och att den föreslagna vården skulle vara den lämpligaste påföljden för henne. Mot denna bakgrund anser hovrätten att påföljden bör bestämmas till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Oenig rätt
Ett hovrättsråd är skiljaktigt och vill döma till tre års fängelse. Han menar att 25-åringen själv förorsakat den allvarliga psykiska störning som hon led av vid brottstillfället. ”Det gjorde hon trots att hon hade tidigare erfarenheter av att hamna i ett liknande tillstånd efter droganvändning”. (Blendow Lexnova)
