Migrationsverket hade inte rätt att säga upp en säkerhetssamordnare på Migrationsverket på grund av att han var opålitlig från säkerhetssynpunkt.
Ord står mot ord i fråga om han hade uttryckt kritik eller missnöje inför sin chef. Uppsägningen ogiltigförklaras av Arbetsdomstolen och skadestånd döms ut med 75 000 kronor.
Mannen har sedan den 22 augusti 2018 varit anställd som säkerhetssamordnare vid Migrationsverkets funktion för säkerhet. Hans befattning som säkerhetssamordnare är placerad i säkerhetsklass 2 enligt säkerhetsskyddslagen. Efter att en förnyad säkerhetsprövning genomförts beslutade Migrationsverket genom sin säkerhetsskyddschef den 18 mars 2020 att mannens inplacering i säkerhetsklass skulle upphöra. Han var därmed, enligt författning, inte längre behörig att delta i säkerhetskänslig verksamhet i sin befattning som säkerhetssamordnare.
Migrationsverket erbjöd därför honom i slutet av mars 2020 en befattning som migrationshandläggare vid förvaret i Märsta som mannen avböjde den 8 maj 2020. Migrationsverket sade därefter upp honom av personliga skäl med verkan från den 22 juni 2020.
Fackförbundet ST yrkade att Arbetsdomstolen ska förklara att uppsägningen är ogiltig och förplikta staten att betala allmänt skadestånd med 130 000 kronor.
Arbetsrätten vid företagsrekonstruktion – några anteckningar
Finns det, som på motsvarande vis som vid konkurs, en särskild ”företagsrekonstruktionsarbetsrätt”, har den nya lagen om företagsrekonstruktion någon påverkan på arbetsrätten i vid mening – och vad innebär detta i så fall i praktiken? Erik Danhard diskuterar vilka lönefordringar som omfattas av skulduppgörelsen i en rekonstruktionsplan, vilka lönefordringar som omfattas av skyddande principer och vilken arbetsrättslig förändring som kan beslutas i en rekonstruktionsplan.
Uttryckt missnöje
Staten uppgav att det vid Migrationsverkets säkerhetsprövning hade framkommit att säkerhetssamordnaren uttryckt missnöje med bland annat arbetssituationen. Detta är en sårbarhet som kan medföra risker för säkerhetskänslig information. Den samlade bedömningen av underlaget och lämplighetsprövningen var att mannen brast i fråga om pålitlighet från säkerhetssynpunkt och var sårbar i säkerhetshänseende.
I uppföljningen har det, enligt Migrationsverket, kunnat konstateras att han uttryckt ett starkt missnöje med arbetssituationen. I beslutet anges att han, på ett sätt som gör att såväl lämplighet som pålitlighet kan ifrågasättas, uttryckt sitt missnöje med myndigheten och uttalat sig nedvärderande om personer i myndighetsledning, chefer och arbetskamrater.
Enligt förbundet fanns det inte fog för beslutet om att säkerhetssamordnaren inplacering i säkerhetsklass skulle upphöra eller saklig grund för uppsägningen. Han hade inte brutit mot sitt anställningsavtal eller annars agerat så att det funnits grund för att säga upp honom. Därför har det ingen betydelse att han avböjde ett omplaceringserbjudande.
Mannen anses inte ha agerat eller uttryckt sig på ett sätt som gett Migrationsverket fog för beslutet den 18 mars 2020 eller saklig grund för uppsägning. Han har inte brutit mot sitt anställningsavtal.
Upplevt missnöje kan vara sådant skäl
Arbetsdomstolen konstaterar att i 3 kap 2 § säkerhetsskyddslagen anges att säkerhetsprövningen syftar till att klarlägga om en person kan antas vara lojal mot de intressen som skyddas i lagen och i övrigt pålitlig från säkerhetssynpunkt och att vid säkerhetsprövningen ska sådana omständigheter beaktas som kan antas innebära sårbarheter i säkerhetshänseende. Om arbetstagaren inte längre kan antas uppfylla lagens krav på lojalitet och pålitlighet samt den angivna såbarhetsbedömningen, blir följden att han eller hon inte blir godkänd vid säkerhetsprövningen och därmed inte får användas för arbete som är säkerhetsklassat.
Av Europadomstolens praxis följer att artikel 6 i Europakonventionen kräver att en domstol har att, om det begärs av arbetstagaren, granska de omständigheter som gjort att anställningen avslutats. Detta gäller om själva säkerhetsprövningsbeslutet inte kan överprövas på ett sätt som uppfyller kraven på en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europakonventionen.
Av förarbetena till säkerhetsskyddslagen framgår att upplevt missnöje med sin arbetssituation kan vara ett sådant förhållande som kan påverka risk och mottaglighet för utpressning och därmed sårbarheten i säkerhetshänseende. Detta lär i än högre grad gälla om missnöje uttrycks vid flera tillfällen inför flera andra personer. I SOU 2015:25 s. 391 sägs vidare att erfarenheter visar att missnöje inte sällan kan vara ett motiv för att lämna information till främmande makt.
Missnöje beträffande arbetsgivaren
Enligt Arbetsdomstolen får det dokumenterade materialet i underlaget inför den förnyade säkerhetsprövningen anses ge vid handen att säkerhetssamordnaren vid flera olika tillfällen inför andra hade uttryckt missnöje med Migrationsverkets säkerhetsverksamhet och, på ett delvis anmärkningsvärt sätt, även med de som ansvarade för den. De dokumenterade uppgifterna från den tidigare arbetsgivaren tyder på att han på motsvarande sätt hade uttryckt missnöje beträffande den arbetsgivaren.
Att uppgiftslämnarna, som inte hörts i målet, sagt det som dokumenterats kan emellertid, mot säkerhetssamordnarens bestämda förnekande under sanningsförsäkran av alla de uppgivna omständigheterna som kan ha betydelse för pålitligheten från säkerhetssynpunkt, inte anses ha en sådan bevisverkan att det är visat att mannen sagt det som dokumenterats.
Ord står mot ord
I frågan om säkerhetssamordnaren uttryckt kritik eller missnöje inför sin tidigare säkerhetschef står ord mot ord och det finns, när ingendera partssidan presenterat den stödbevisning som rimligen borde vara möjlig att få fram, inte anledning att tro mer på den ena än den andra. Säkerhetschefens uppgifter avser dessutom kritik som ska ha lämnats till den inom Migrationsverket som ansvarade för dokumentet vid ett enda tillfälle nästan halvtannat år före uppsägningen.
Det är Arbetsdomstolens sammanfattande bedömning att utredningen i målet inte gör att det kan antas att säkerhetsamordnaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt.
Det innebär att det, trots att mannen avböjde ett omplaceringserbjudande, inte fanns saklig grund för uppsägningen. Den ska därför ogiltigförklaras. Säkerhetssamordnaren bör för den lagstridiga uppsägningen få ett skäligt allmänt skadestånd om 75 000 kronor. (Blendow Lexnova)
