En 29-årig man från Örnsköldsvik som slogs med butikspersonalen när han ertappats med att stjäla byxor genom att klä på sig dem under sina egna byxor döms för rån och inte stöld. Hovrätten för Övre Norrland anser att våldet användes för att fullfölja stölden samt att våldet inte var av mindre allvarlig art.
29-åringen åtalades för flera brott, bland annat för rån, sedan han den 23 maj 2019 stulit ett par byxor värda 599 kronor från en sportbutik i Boden och anträffats på bar gärning. Han hade gått in i en provhytt och klätt på sig byxorna under sina egna byxor. Två butiksanställda skulle ta tillbaka stöldgodset sedan larmet tjutit men då satte sig 29-åringen till motvärn genom att slå den ene mannen i ansiktet och ta ett grepp om hans hals och genom att skalla den andre mannen i ansiktet.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
Nekade till rån
29-åringen erkände bara ringa stöld, inte rån. Han erkänner att han varit inblandad i ett tumult med två män i personalen men detta var inte för att hindra butiken att återta de stulna byxorna, utan berodde på att han blev irriterad av deras beteende och ville försvara sig själv.
Enligt Luleå tingsrätt hade 29-åringen genom att använda våld och hot om våld mot målsägandena försökt lämna platsen med de stulna byxorna sig. Personalen ville hindra honom och återta byxorna. Den tilltalade kunde därför inte undgå ansvar för rån.
Våld för att fullfölja
Hovrätten för Övre Norrland konstaterar att för att göra sig skyldig till rån måste den som stulit någonting och anträffats på bar gärning, sätta sig med råntvång till motvärn mot den som vill återta det tillgripna enligt 8 kap. 5 § första stycket andra ledet brottsbalken. Rån föreligger endast då råntvång används med uppsåt att genomföra eller fullfölja stöld, alltså för att ta eller behålla det tillgripna, men däremot inte då den som stulit tillgriper tvång endast för att skydda sig själv.
Hovrätten anser det visat att 29-åringen använt våldet med uppsåt att fullfölja stölden, inte endast för att skydda sig själv. Åtalet avseende rån är därmed styrkt.
Inte mindre allvarligt
Om ett förfarande, som i och för sig uppfyller rekvisiten för rån, med hänsyn till våldet, hotet eller omständigheterna i övrigt är av mindre allvarlig art, ska det dock inte dömas för rån utan för annat brott som förfarandet innefattar enligt 8 kap. 5 § andra stycket brottsbalken. Men med hänsyn till våldets omfattning kan, menar hovrätten, den tilltalades handlande inte anses vara av mindre allvarlig art. Han ska därmed dömas för rån.
Trots att 29-åringen frias från ett av de åtta åtalspunkterna, åtalet för misshandel, döms han också i hovrätten till fängelse i ett år och två månader. (Blendow Lexnova)
