Två bröder och en tredje man ansågs tillsammans och i samråd ha grovt misshandlat en man i sitt hem.
Tingsrätten dömde männen till fängelse och utvisning.
Nu ändrar en oenig hovrätt utvisningsbeslutet för bröderna men fastställer tingsrättens beslut gällande den tredje.
Åtal väcktes vid Halmstads tingsrätt mot tre män i åldrarna 22, 20 och 19, för försök till mord på en fjärde man.
Samtliga nekade till brott.
I skuldfrågan konstaterade tingsrätten att det visats att mannen kvällen den 5 augusti 2019 blivit knivhuggen vid ytterdörren till sin bostad och att han av huggen bland annat orsakats en djup sårskada i vänster tinning och en sårskada på vänster arm.
Den tekniska utredningen visade att de tre tilltalade männen varit på platsen även om målsäganden inte ville berätta närmare hur han tillfogats knivskadorna mer än att de uppkom vid samma tillfälle.
Vad gällde motivet till gärningen fick de uppgifter mannen lämnat stöd av vad 19-åringen berättade i rätten. Denne hade nämligen fått veta att hans syster börjat träffa mannen igen och ringde sin bror, 22-åringen och bad honom åka till bostaden för att diskutera saken. De hade begett sig dit tillsammans med 20-åringen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Utom rimligt tvivel”
Utredningen visade också att både mannen och 19-åringen ringt till en farbror, kallad ”Sultanen” där det framkommit uppgifter som gav ytterligare stöd för att anledning bakom händelsen var att systern parallellt med att hon tagit upp kontakten med mannen igen även var trolovad med männens kusin.
Genom bland annat de uppgifter som mannen lämnat fann tingsrätten det ställt utom rimligt tvivel att de tilltalade sökt upp honom och angripit honom på det av åklagaren beskrivna sättet och alltså agerat tillsammans och i samförstånd.
Det saknades däremot tillräckligt stöd för påståendet att det kunde anses styrkt att de tilltalade avsett att döda mannen.
Åtalet för försök till mord kunde därför inte godtas.
Med hänsyn till mannens kroppsskador bedömdes misshandeln däremot som grov.
Försvårande omständighet
En försvårande omständighet var bland annat att mannen befunnit sig i sitt hem, iförd endast kalsonger och en t-shirt, att han haft små möjligheter att försvara sig och att mannens femårige son bevittnat misshandel.
Våldet användes även som ett medel för ett visst ändamål, nämligen att mannen och modern till dennes barn inte skulle träffas mer. Det hade enligt domstolen alltså inte varit fråga om något impulsstyrt våld eller liknande.
I tingsrätten dömdes 22-åringen till tre års fängelse, 20-åringen till två år och sex månaders fängelse och 19-åringen till två års fängelse.
Då alla tre var syriska medborgare uppstod frågan om brottet utgjorde skäl för att utvisa männen.
Efter en samlad bedömning, bland annat med hänsyn till motivet bakom brottet, kunde det enligt tingsrätten ”inte uteslutas att de begår nya brott riktade mot målsäganden eller mot andra” och dömde därför samtliga till utvisning.
Enligt ett yttrande från Migrationsverket förelåg verkställighetshinder. Tingsrätten konstaterade däremot att läget i landet kunde se annorlunda ut efter att de tilltalade villkorligt friats från sina fängelsestraff och ansåg därför inte att det fanns hinder mot beslut om utvisning.
Dömen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige.
Inte synnerliga skäl
Efter en bedömning av utredningen som framkom i tingsrätten samt kompletterande förhör finner hovrätten ingen anledning att göra någon annan bedömning än tingsrätten varken i skuldfrågan eller i fråga om rubricering.
Avseende utvisningsfrågan anser hovrätten att det i linje med tingsrättens bedömning finns förutsättningar enligt utlänningslagen kap 8 a § 1 att utvisa samtliga tre.
I fråga om utvisningen av bröderna, det vill säga 22-åringen och 19-åringen, gör hovrätten dock följande bedömning:
De har uppgett att deras pappa tjänstgjorde i Syren och flydde till Sverige där han fick permanent uppehållstillstånd. I Syrien riskerar fadern att fängslas eller tvingas delta i inbördeskriget.
Mot bakgrund av detta samt att bröderna vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd de senaste fyra åren krävs det enligt hovrätten synnerliga skäl för att besluta om utvisning.
Hovrätten finner att det varken för 22-åringen eller 19-åringen finns synnerliga skäl, trots brottets karaktär, att utvisa dem.
Djupt oenig rätt
Avseende 20-åringen fastställer hovrätten utvisningsbeslutet.
Hälften av hovrättens domare – hovrättslagmannen, hovrättsrådet och en nämndeman – var skiljaktiga, även i förhållande till varandra.
Lagmannen anser att de båda bröderna skulle frias, hovrättsrådet bedömde att 22-åringen skulle utvisas och nämndemannen ansåg att utvisningsbeslutet rörande 20-åringen skulle upphävas. (Blendow Lexnova)
