Malmö stad begärde ersättning från Migrationsverket för vård och boende för 63 ensamkommande barn enligt de bestämmelser som reglerar statlig ersättning till kommuner för asylsökande.
Migrationsverket avslog dock kommunens begäran med hänvisning till att de ensamkommande barnen inte omfattades av den grupp personer som räknas upp i lagen. Orsaken var att barnen i en formell mening varken hade sökt eller beviljats asyl – någonting som i sin tur berodde på att samtliga barn till slut hade avvikit från kommunens boenden.
Asylansökningar fullföljdes inte
Kommunen överklagade Migrationsverkets beslut till Förvaltningsrätten i Växjö där man pekade på att barnen i och för sig hade hunnit avvika innan deras asylansökan hade fullföljts – men att detta berodde på Migrationsverkets väntetider.
Enligt kommunen hann helt enkelt inte Migrationsverket registrera barnens asylansökningar i samma takt som barnen anlände till Sverige. Barnen blev därför kvar på ankomstboende i Malmö innan de fick träffa en tjänsteman på Migrationsverket.
Mindre antal barn per dag
För att barnen skulle kunna fullfölja sin asylansökan transporterade Malmö stad barnen till Migrationsverket enligt ett schema som byggde på att bara ett mindre antal barn fick komma dit varje dag.
Kommunens uppfattning redovisas i förvaltningsrättens dom:
”På grund av fördröjningen hann ett stort antal barn avvika innan asylansökan fullföljts. Hade Migrationsverket haft möjlighet att ta emot barnet omedelbart då hen ankom till Sverige hade hen kunnat fullfölja sin asylansökan omedelbart.”
”Orimligt för kommunerna”
Ska kommunens initiala mottagande inte anses ersättningsgillt bör Migrationsverket utöka sin verksamhet till dygnet-runt-verksamhet i enlighet med sitt huvudansvar för flyktingmottagande. Det är orimligt att kommunen tar sitt ansvar för asylsökande ensamkommande barn och nekas ersättning på grund av överbelastning av Migrationsverkets ansökningsenheter.”
Kommunen påpekade också att kommunens ansvar för barnen egentligen inträder först när barnen de facto har sökt asyl och blivit anvisade till en kommun.
Avsikt söka asyl
Förvaltningsrätten konstaterade att det var ostridigt att barnen hade registrerats hos Migrationsverket och uttryckt sin avsikt att söka asyl. De hade dock inte fullföljt sina asylansökningar innan de avvkek och ingick därför inte i den grupp personer som omfattas av lagen.
Förvaltningsrätten gick därför på Migrationsverkets linje och sade nej till ersättning.
Malmö stad överklagade till Kammarrätten i Jönköping. Enligt kommunen hade Migrationsverket accepterat kommunens preliminära bedömning genom att registrera och tilldela barnen ett så kallat dossiernummer utifrån socialtjänstens uppgifter. Migrationsverket hade därför ”legitimerat” socialtjänstens bedömning om att det handlade om ensamkommande barn som ville ansöka om asyl.
Migrationsverket behörig myndighet
Kammarrätten understryker dock på att det är Migrationsverket – och inte kommunerna – som är behörig myndighet när det gäller handläggning och beslut i frågor som rör asyl och uppehållstillstånd. Migrationsverket har därför inte någon laglig möjlighet att låta någon annan, till exempel kommunerna, göra dessa bedömningar vare sig direkt eller indirekt.
Kammarrätten pekar också på att en annan kammarrättt – den i Göteborg – nyligen slog fast att en ansökan om asyl kan göras muntligen men att den därefter behöver både registreras och kompletteras.
Endast viljeyttringar
I de fall som nu var aktuella för prövning handlade det om personer som har avvikit och inte bekräftat sina tidigare angivna ”viljeyttringar” genom formella ansökningar hos Migrationsverket.
Kammarrätten går därför på Migrationsverkets linje och säger alltså nej till ersättning till kommunen.
Nadja Hägglén
