Kronofogden beslutade att kvinnan skulle betala 3 000 euro till en kreditgivare och att hon skulle ersätta bolagets kostnader i ärendet.
Enligt Kronofogden hade kvinnan inte bestridit betalningsskyldighet inom tio dagar från det att hon skulle ha delgivits utslaget.
Goda avsikter
Kvinnan vände sig till Hovrätten för Övre Norrland där hon lämnade i en så kallad klagan över domvilla och ansökte om återställande av försutten tid – alltså att hon skulle få överklaga beslutet trots att tiden hade gått ut.
Kvinnan hävdade att det inte var hon som hade skrivit under delgivningskvittot utan hennes bror som hade tagit hand om posten när hon inte var hemma. Detta hade i och för sig gjorts i ”goda avsikter” för att kvinnan inte skulle få besök av en delgivningsman på sin arbetsplats men kvinnan hade trots detta inte fått information om betalningsföreläggandet.
Tydliga skillnader
Hovrätten konstaterade att namnteckningen på delgivningskvittot ”uppvisar tydliga skillnader” jämfört med den anteckning som hon använt på körkort, pass och anställningshandlingar. Kvinnan hade dock inte presenterat någon konkret bevisning som visade att någon annan skulle ha undertecknat delgivningskvittot och hovrätten avslog därför hennes ansökan.
Kvinnan överklagade till Högsta domstolen som nu går på kvinnans linje och undanröjer Kronofogdens beslut.
Plausibel förklaring
Ett delgivningskvitto som har undertecknats med den söktes namn ska i och för sig i regel accepteras som tillräckligt bevis för att den sökte verkligen har delgivits den handling som har kvitterats, enligt HD.
Om den sökte hävdar att det inte är hans eller hennes underskrift måste han eller hon också presentera en ”plausibel förklaring” till att någon olovligen skulle skrivit under kvittot och lägga fram åtminstone någon bevisning som stöder detta.
HD pekar på att hovrätten har konstaterat att det finns tydliga skillnader mellan kvinnans namnteckning och namnteckningen på kvittot.
Vinner i HD
Kvinnan har dessutom i HD lämnat in ett skriftligt intyg från sin bror om att det i själva verket var han som skrev under.
Detta är enligt HD tillräckligt som bevis och HD går alltså därför på kvinnans linje.
