Regeringen har föreslagit att svenska medborgare som lever i Storbritannien ska få behålla vissa sociala trygghetsförmåner i upp till sex månader vid en eventuell hård Brexit.
– I och med turerna fram och tillbaka med brexit känner många människor som bott och arbetat i Storbritannien en osäkerhet inför framtiden, säger socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) i ett pressmeddelande.
Tidigare i år har riksdagen antagit en lag med innebörden att en omställningsperiod ska införas vid en eventuellt avtalslös Brexit.
Syftet med lagen är att mildra de allvarligaste konsekvenserna för individer som är eller tidigare har varit i Storbritannien och därmed riskeras att drabbas av en så kallad ”hård” Brexit. Den övergångsperiod som gäller i dag sträcker sig till utgången av 2019.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Ska kunna få utbetalningar i upp till sju månader
Det huvudsakliga förslaget i regeringens nya proposition är att svenska sociala trygghetsförmåner vid ett avtalslöst utträde ska kunna betalas ut under en övergångsperiod som uppgår till sex månader räknat från månaden efter det att Storbritannien lämnar EU, det vill säga även efter utgången av 2019.
Skulle ett avtalslöst utträde ske i början av en månad skulle fortsatta utbetalningar i praktiken kunna göras i närmare sju månader.
Regeringen föreslår samma tidsmässiga omställningsperiod även när det gäller möjligheten att få ersättning för vissa vårdkostnader som uppkommit i Storbritannien.
Dessutom ingår i propositionen förslag om att den nationella lagstiftningen inte ska innehålla någon form av dubbelregleringar i förhållande till den beredskapsförordning som i våras antogs på EU-nivå.
