Dagens Juridik har tidigare berättat om fallet med den 30-åriga kvinnan som åtalades vid Malmö tingsrätt för falsk angivelse, falsk tillvitelse och bevisförvanskning.
Enligt åklagaren hade kvinnan ljugit när hon anklagade en man för att ha våldtagit, frihetsberövat och misshandlat henne vid olika tillfällen. Hon anmälde honom också för olaga hot och övergrepp i rättssak.
Tingsrätten konstaterade att det krävdes att det var bevisat att mannen verkligen var oskyldig till kvinnans anklagelser för att kvinnan skulle kunna dömas.
Inget alibi
Tingsrätten konstaterade också att mannen inte hade något alibi för något av tillfällena och kom till slut fram till att det inte kunde anses ställt utom rimligt tvivel att han inte hade begått de brott som kvinnan hade anklagat honom för. Kvinnan friades därför.
Åklagaren överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge som rev upp den friande domen och fällde kvinnan på alla åtalspunkter.
Hovrätten ansåg att det överhuvudtaget inte fanns någon bevisning som skulle kunna styrka de brott som hon själv sade att mannen skulle ha utsatt henne för.
Hämndbegär mot mannen
Hovrätten konstaterade däremot att utredningen visade att kvinnan hade haft ett hämndbegär mot mannen eftersom han hade avslutat deras förhållande och att detta bland annat bevisade av e-post som kvinnan hade skickat till mannen.
Kvinnan hävdade själv att hennes e-postadress hade ”kapats” och att någon annan hade använt hennes telefon.
Hovrätten slog dock fast att det inte fanns någonting som tydde på att så skulle vara fallet. Tvärt om framgick det att kvinnan själv hade använt e-postadressen i samband med kontakter som hon hade haft med bland annat sin arbetsgivare under perioden.
Motbevisas av DNA
Hovrätten anssåg att kvinnan hade låg trovärdighet och att hon på flera punkter hade kunnat beslås med lögn i sin berättelse – bland annat genom ett DNA-test av blod som enligt kvinnan skulle komma från hennes underliv efter en av våldtäkterna. Blodet fanns på en T-shirt som kvinnan lämnade in till polisen i samband med anmälan.
Kvinnan hade också anklagat mannen för att han skulle ha hållit henne fången under nästan ett dygn. Vittnen har dock berättat att det i själva verket var kvinnan som sökte upp mannen i hans lägenhet på eftermiddagen och att hon lämnade den senare under kvällen. En taxi har dessutom beställts med kvinnans telefonnummer.
Uppdiktade brott
Hovrätten kom fram till att kvinnan skulle dömas för bevisförvanskning, falsk angivelse och därmed också för falsk tillvitelse av flera personer som hon påstod skulle ha varit delaktiga i mannens brottslighet.
Hovrätten skrev:
”Brottsligheten mot främst MÄ (mannen) måste betraktas som ytterst allvarlig. Han har, uppenbarligen på grund av X (den tilltalades) hämndlystnad, felaktigt utpekats som ansvarig för mycket allvarliga men uppdiktade brott, något som lett till att han varit frihetsberövad i två omgångar och i övrigt upplevt begränsningar i sin tillvaro.”
”Stora samhälleliga resurser har lagts på att utreda den av X angivna brottsligheten. Utredningen har komplicerats av att X också har förvanskat bevisning.”
HD tar inte upp fallet
Hovrätten dömde därför kvinnan till ett och ett halvt års fängelse och drygt 80 000 kronor i skadestånd till mannen.
Kvinnan överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen som nu kommer fram till att ”det inte finns något skäl” att meddela prövningstillstånd. Domen på ett och ett halvt års fängelse står därmed fast.
