Advokaten Khatereh Razazi skrev i höstas om målet i Dagens Juridik (2017-10-04) – alltså innan det hade prövats av Högsta domstolen.
Mediekoncenrnen Stampen – med 18 bolag och 3 500 anställda – beviljades våren 2016 företagsrekonstruktion och en advokat förordnades som rekonstruktör.
Rekonstruktören fattade lönegarantibeslut för drygt 3 000 anställda som baserade sig på information från bolagen och fackliga representanter samt lönespecifikationer.
Sades upp före rekonstruktionen
De anställda hade varken lämnat några uppgifter till rekonstruktören eller gjort anspråk på lönegaranti.
Efter stickprovskontroller ifrågasatte staten genom Kronofogdenmyndigheten om lönegarantibesluten var korrekta när det gällde drygt hundra anställda. Dessa hade nämligen sagts upp före rekonstruktionen och träffat frivilliga överenskommelser om att avsluta sina anställningar mot att de fick avgångsvederlag eller avtal om förlängda uppsägningstider.
Enligt staten utgjorde den del av dessa ersättningar som avsåg ersättning för uppsägningslön utöver vad som följde av kollektivavtal i själva verket ett ideellt skadestånd – någonting som rekonstruktören hävdade var fel.
Tidigare avgörande från HD
Enlligt ett tidigare fall som avgjorts i Högsta domstolen (NJA 1999 s. 590) ger inte ideellt skadestånd någon rätt till lönegaranti.
Staten stämde därför nio av arbetstagarna vid tingsrätten och hävdade att rekonstruktörens beslut var materiallt felaktiga.
Frågan gällde alltså om statens talan är en så kallad indirekt normprövning – vilket inte är tillåtet enligt rättegångsbalken (13 kap. 2 § 1 st.) – och därför ska avvisas eller om lönegarantilagen (30 §) ska anses vara en sådan bestämmelse som avses i samma paragraf i rättegångsblaken (13 kap. 2 § 3 st) där det stadgas att fastställelsetalan ”må” föras även i andra fall om det framgår av lag.
HD går på hovrättens linje
Hovrätten för Västra Sverige beslutade – till skillnad från tingsrätterna – att tillåta talan i samtliga mål.
Högsta domstolen beslutar nu att fastställa hovrättens beslut.
Enligt HD får 30 § lönegarantilagen anses vara en sådan särskild bestämmelse som avses i 13 kap. 2 § 3 st. rättegångsbalken. En sådan talan tillåts alltså även om rättegångsbalkens regler om talerätt då inte ”fullt ut behöver iakttas”, enligt HD.
Djupt oenig HD
Bestämmelsen i lönegarantilagen har som syfte att öppna för möjligheten att få lönegarantibeslut överprövade i domstol så att myndighetens förutsättningar för tillsyn gynnas.
HD skriver:
”Lagstiftaren har alltså funnit att en prövning av detta slag fyller en konkret funktion. Det finns mot denna bakgrund inte skäl att avvisa talan på den grund att tillsynsmyndigheten skulle sakna ett prövningsintresse.”
Två justitieråd – Stefan Lindskog och Mari Heidenborg – är dock skiljaktiga och anser att talan ska avvisas eftersom staten enligt dem inte kan anses ha något befogat prövointresse.
