I ett principiellt avgörande slog Svea hovrätt fast att statlig ersättning som en livstidsdömd mördare fått efter att ha blivit slagen i fängelset inte kan utmätas.
Enligt hovrätten finns det inte något skäl att behandla ersättningar för personskada som betalas ut av staten på något annat sätt än motsvarande ersättningar från ett försäkringsbolag.
Den 27-årige mannen från Stockholmstrakten blev slagen under en vistelse på en kriminalvårdsanstalt och fick 54 000 kronor i ersättning för lyte och men enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada med mera.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Utmättes av fogden
Kronofogdemyndigheten utmätte beloppet på Kriminalvårdens konto för omhändertagna medel. 27-åringen begärde att tingsrätten skulle upphäva Kronofogdemyndighetens beslut. Medlen på kontot utgör, enligt mannen, ett sådant skadestånd som avses i utsökningsbalken eller försäkringsersättning enligt försäkringsavtalslagen. Medlen är därför utmätningsfria.
Skatteverket motsatte sig ändring av beslutet och menade att den utbetalade ersättningen inte kan anses utgöra vare sig skadestånd eller försäkringsersättning.
”Utmätningsfri”
Nacka tingsrätt konstaterade att Kammarkollegiets försäkringsavdelning hade utbetalat ersättning om 54 000 kronor till 27-åringen efter att han har råkat ut för en olycka. Den utgör därmed sådan försäkringsersättning som avses i försäkringsavtalslagen. Därmed skulle den anses utmätningsfri.
Beslutet överklagades till Svea hovrätt. Hovrätten höll inte med tingsrätten i tolkningen av försäkringsavtalslagen. Av förarbetena till denna lag framgår, menade hovrätten, att lagen gäller för personförsäkringar som tecknas hos ett försäkringsbolag och att försäkringar som meddelas av staten därmed faller utanför lagens tillämpningsområde (se prop. 2003/04:150 s. 364). Försäkringsavtalslagen är därmed inte tillämplig i detta fall 27-åringens pengar kan därmed inte vara fria från utmätning med stöd av 15 kap. 10 § försäkringsavtalslagen.
”Under vissa förutsättningar”
Av utsökningsbalken följer dock att skadestånd som tillkommer en gäldenär med anledning av bland annat personskada inte får utmätas under vissa förutsättningar. Den ersättning som 27-åringen hade erhållit var emellertid inte ett skadestånd och medlen var därmed inte utmätningsfria med stöd av denna bestämmelse.
Nästa fråga var då om man kan tillämpa 5 kap. 6 § utsökningsbalken analogt. Av bestämmelsen följer att medel som för särskilt angivet ändamål har anvisats gäldenären av bland annat staten eller en kommun inte får utmätas om det strider mot det angivna ändamålet. Sedan medlen har betalats ut gäller förbudet mot utmätning så länge de hålls avskilda. Utbetalningar enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada m.m. omnämns inte i kommentaren till det aktuella lagrummet. De exempel som i stället tas upp är stipendier och diverse bidrag som har betalats ut utan krav på motprestation eller ersättning för någon utförd.
HD ska pröva
Av förarbetsuttalanden framgår dock att medel som har anvisats gäldenären för visst ändamål kan jämföras med sådant skadestånd som inte får utmätas (se prop. 1980/81:8 s. 503). Ändamålet med ersättning för lyte och men får anses vara att kompensera den skadelidande för till exempel medicinsk invaliditet som han eller hon har drabbats av. Om 27-åringen hade fått motsvarande ersättning från ett försäkringsbolag eller som skadestånd, hade ersättningen varit utmätningsfri. Enligt hovrätten finns det inte något skäl att behandla ersättningar för personskada som betalas ut av staten på något annat sätt än motsvarande ersättningar från ett försäkringsbolag. Mot denna bakgrund, och då paragrafens ordalydelse inte utesluter en sådan tolkning, fann hovrätten att den ersättning som har betalats ut till 27-åringen omfattas av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utsökningsbalken.
Högsta domstolen har nu beslutat att ta upp målet till prövning.
