En nu 17-årig pojke slipper sluten ungdomsvård efter att ha fällts för fyra fall av våldtäkt av en flicka i elvaårsåldern.
Orsak: Skillnaden var mindre i mognad än i ålder och flickan och pojken uppgav att de hade ett kärleksförhållande.
Den tilltalade var 16 år när första gärningen ägde rum. Han ska ha haft vaginalt samlag och oralsex med den då elvaåriga målsäganden någon gång mellan den 26 juni 2018 och den 8 augusti 2018 på en toalett på en hamburgerrestaurang i Stockholm. De övriga gångerna som ägde rum i augusti och september samma år på ytterligare en toalett respektive på en tågstation i Södertälje och på ett köpcentrum utfördes samma typ av sexuella handlingar. Flickan hade då hunnit fylla tolv år.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
”Frivillighet saknar betydelse”
Solna tingsrätts utgångspunkt var att de åtalade gärningarna präglats av frivillighet och ömsesidighet trots att detta motsades av förhör med flickan. Detta har normalt sett betydelse i bedömningen av brottets svårighetsgrad. I detta fall var dock flickan elva respektive tolv år vid händelserna och då får frivilligheten ingen betydelse.
Här hänvisar tingsrätten till Högsta domstolens uttalanden i NJA 2012 s. 564 om att det saknas egentligt utrymme för att betrakta en gärning som mindre allvarlig, och därmed som sexuellt utnyttjande av barn, om barnet inte är mer än tolv år vid gärningen.
Dömdes för våldtäkt mot barn
Det hade inte framkommit något rörande målsägandens eller den 17-åringens mognadsgrad som på något avgörande sätt påverkade bedömningen i målet.
Mot denna bakgrund skulle 17-åringen dömas för fyra fall av våldtäkt mot barn.
I fråga om gärningarnas rubricering gör Svea hovrätt ingen annan bedömning än tingsrätten. Gärningarna ska alltså rubriceras som våldtäkt mot barn. Med hänsyn till den tilltalades ålder bedömer hovrätten, liksom tingsrätten, att gärningarnas samlade straffmätningsvärde uppgår till nio månaders fängelse.
”Kärleksförhållande”
Det krävs med en så ung gärningsman synnerliga skäl för att påföljden ska bestämmas till fängelse enligt 30 kap. 5 § 1 st. brottsbalken.
För ett fängelsestraff talar i detta fall att det är fråga om brott av sådan art att påföljden normalt bestäms till fängelse och att det aktuella straffmätningsvärdet är relativt högt. Mot detta ska, anser hovrätten, ställas att det genomgående varit fråga om helt frivilliga och ömsesidiga handlingar och att båda parterna har berättat att det har varit fråga om ett kärleksförhållande. Det finns inga inslag av tvång eller utnyttjande. Det har vidare kommit fram uppgifter som talar för att skillnaden i mognadsnivå har varit mindre än vad deras ålder ger uttryck för.
Stannar vid skyddstillsyn
Sammantaget kommer hovrätten till slutsatsen att det inte finns synnerliga skäl för att bestämma påföljden till fängelse. Av utredningen framgår att 17-åringen tidigare har haft vissa svårigheter, bland annat i skolan, men att han nu har en fungerande skolgång och tillvaro. Det kan dock, betonar hovrätten, inte uteslutas att han har behov av ett visst stöd för att avhålla sig från fortsatt brottslighet. Enligt hovrättens bedömning bör påföljden därför bestämmas till skyddstillsyn. (Blendow Lexnova)
