En man som blivit bestulen på sin mobil i samband med att han blev kramad på gatan har inte rätt till skadestånd. Att ficktjuven hade andra avsikter med kramen än mannen då förstod har givetvis upplevts som kränkande för honom, konstaterar Hovrätten för Västra Sverige – men kränkningen är inte så allvarlig att den berättigar till ersättning.
En i dag 23-årig man dömdes i Göteborgs tingsrätt till sex månaders fängelse för grov stöld sedan han i oktober 2018 tagit en plånbok ur en annan mans ficka på ett torg i Göteborg. 23-åringen ålades också att betala 5 000 kronor i skadestånd till mannen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Överklagades av tilltalad
I separat dom dömdes 23-åringen också för bland annat rån till ett och ett halvt års fängelse, för att vid ett annat tillfälle ha tagit en mobil ur en mans byxficka och sedan misshandlat mannen vid efterföljande konfrontation. Han ålades också – solidariskt med en medtilltalad man – att betala 18 250 kronor i skadestånd till den misshandlade mannen.
23-åringen överklagade båda tingsrättsdomarna till Hovrätten för Västra Sverige – som nu fastställer domarna i fråga om ansvar för brott. Däremot ändrar hovrätten den första domen, genom att ogilla skadeståndsyrkandet från den man som blivit bestulen på sin plånbok.
Inte allvarlig kränkning
Vid grov stöld i form av fickstöld kan ersättning för kränkning enligt praxis utgå om målsäganden samtidigt utsatts för ett ofredande i from av ett fysiskt angrepp som inte varit av ringa karaktär. Hänsyn ska också tas till om brottet har riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet.
I detta fall hade 23-åringen och mannen samtalat och även kramat om varandra i samband med att de möttes. Att 23-åringen ”uppenbarligen hade andra avsikter” än mannen då förstod har ”givetvis upplevts som kränkande” för honom. Vid en samlad bedömning anser hovrätten ändå att kränkningen inte har haft en så allvarlig karaktär att den berättigar mannen till kränkningsersättning – och hans yrkande ogillas alltså därför. (Blendow Lexnova)
