Det är inte utrett att den 31-årige gärningsmannen hade ”särskilda kunskaper om människokroppens uppbyggnad och konsekvenserna av ett knivhugg på lårets insida”.
Det är ett av skälen till att Svea hovrätt mer än halverar fängelsestraffet till 5,5 år och ändrar rubriceringen från försök till mord till grov misshandel.
Den 31-årige gärningsmannen åtalades för att den 30 januari 2019 i sin bostad i Uppsala med kniv ha huggit en man i låret, i axeln/överarmen och ansiktet samt sparkat/stampat honom i huvudet. I lägenheten var också hans tidigare flickvän. Han hade samlat dem för att konfrontera dem med frågor kring om de hade ett förhållande.
Han högg också exflickvännen i bröstet, i ett ben och i rumpan, samt sparkade henne och tog ett grepp om hennes strupe.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”Galen och psykotisk”
Enligt den knivhuggne mannen ringde gärningsmannens exflickvän till honom när han befann sig i sin bostad och frågade om han kunde komma ner och möta henne. Han tog på sig jackan och sprang ner. Plötsligt kom 31-åringen fram och var upprörd och började förhöra honom om relationen till exflickvännen. Sedan tvingades han med till 31-åringens bostad.
De satte sig i en soffa i lägenheten. Enligt målsägande var 31-åringen ”uppjagad, galen och psykotisk” och troligen påverkad av droger. 31–åringen kom fram till honom slog mannen med kniven rakt i benet. Den angripne beskrev hur blodet rann och hur han domnade bort. 31-åringen band då något runt hans ben för att hindra förblödning.
Stampade i huvudet
31-åringen satte sedan på musik och krävde att exflickvännen och den knivhuggne mannen skulle dansa. Då mannen låg utslagen på golvet och inte kunde dansa gick 31-åringen fram och stampade honom i huvudet två gånger.
Efter att ha gett sig på exflickvännen återvände han till den blödande mannen, tog tag i hans halsband och högg honom två gånger med kniven i axeln. Sedan drog han kniven över ansiktet på honom.
31-åringen valde sedan att dra ner målsägande i trapphuset och till sin bil. Han körde mannen till Akademiska sjukhuset där han släppte av honom och lämnade platsen.
Enligt en läkare som vittnade i målet skulle skadan varit livshotande om mannen inte kommit till behandling i tid.
Inte direkt uppsåt
Uppsala tingsrätt ansåg att åklagaren lyckats styrka de aktuella knivhuggen och knivskärningarna. Det ansågs dock inte ha framkommit att 31-åringen haft direkt uppsåt att döda mannen även om han berättade att han efteråt insåg att kniven sannolikt hade träffat en pulsåder. Frågan är då om likgiltighetsuppsåt förelåg. Här noterade rätten att 31-åringen själv uppgett att han har en god kännedom om biomedicin och att han vet hur farligt det är att hugga någon i låret. Tingsrätten skriver: ”När han då utdelar knivhugget/sticket så måste han ha varit medveten om att detta kan leda till döden och han har, som åklagaren hävdat, varit likgiltig för effekten. Åtalet för försök till mord är därför styrkt”.
31-åringen dömdes till fängelse i 12,5 år. I domen ingick också fällningen för grov misshandel av exflickvännen samt ringa narkotikabrott och bidragsbrott.
Svea hovrätt konstaterar angående rekvisiten för likgiltighetsuppsåt att gärningsmannen normalt har varit likgiltig inte bara i de fall där han uppfattade att det fanns en mycket hög sannolikhet utan också när han annars trodde – i betydelsen utgick ifrån eller antog – att effekten skulle inträda. Om gärningsmannen inte trodde detta, har han i allmänhet inte varit likgiltig. (Se NJA 2016 s 763.)
Inga särskilda kunskaper
I motsats till tingsrätten menar hovrätten att det inte är utrett att 31-åringen har haft särskilda kunskaper om människokroppens uppbyggnad och konsekvenserna av ett knivhugg på lårets insida. Det finns inte heller något stöd i utredningen för att han medvetet skulle ha riktat hugget mot någon-särskild del av benet. Vad han i tingsrätten har uppgett att han noterade efter knivhugget, inklusive hans slutsats att kniven sannolikt hade träffat en pulsåder, ger enligt hovrättens uppfattning inte tillräckligt stöd för att han – när han utdelade hugget – trodde att hugget skulle få den effekten.
Inte likgiltig
Det har inte heller på annat sätt visats att 31-åringen var likgiltig inför förverkligandet av risken att målsägande skulle avlida till följd av hugget. Åklagaren har därför inte styrkt att 31-åringen i gärningsögonblicket har haft uppsåt att döda. Han ska således inte dömas för försök till mord utan i stället för grov misshandel.
Fängelsestraffet sänks till 5,5 år.
