Kvinnan, som är i 20-årsåldern, åtalades vid Göteborgs tingsrätt för skyddande av brottsling efter den uppmärksammade dödsskjutningen på Vår Krog och Bar i Biskopsgården i mars 2015 då två personer dog och åtta skottskadades.
Enligt åklagaren har kvinnan i polisförhör lämnat ett falskt alibi för en av de män som dömdes till livstids fängelse för skjutningen någonting som motverkat att han fälldes för skjutningarna.
Kompletterande förhör
Det handlar om ett kompletterande polisförhör som hölls i januari 2017 – alltså månaden efter det att livstidsdomen hade fallit i hovrätten sedan försvaret i sitt överklagande till Högsta domstolen hävdade att kvinnan i efterhand hade uppgett att hon hade varit tillsammans med mannen när morden ägde rum.
Enligt kvinnan hade hon och mannen, som då hade en relation, promenerat i närheten av Göteborgsoperan i två-tre timmar.
När mannen själv förhördes om saken uppgav han dock att han inte hade något minne av detta.
Kvinnan delgavs därför misstanke om brottet skyddande av brottsling.
Mobiltelefonuppgifter
Mobiltelefonuppgifter visar att det på kvinnans telefon har ringts ett cirka 30 minuter långt telefonsamtal vid den aktuella tidpunkten och att telefonen då kopplade upp mot en mobilmast som täcker kvinnans bostad i Biskopsgården.
Kvinnan har förklarat detta med att hon vid tillfället lämnat telefonen hemma och att hennes syster och mamma använder samma telefon.
Tingsrätten avfärdar nu denna invändning och anser att den enda rimliga förklaringen är att kvinnan inte alls har befunnit sig vid Göteborgsoperan utan i sin bostad. Alibit kan alltså inte stämma, enligt tingsrätten.
Förhöret hölls efter gripandet
Att lämna ett falskt alibi är enligt tingsrätten någonting som i och för sig kan falla in under brottsrubriceringen ”skyddande av brottsling”. I kvinnans fall hölls dock förhöret under den pågående domstolsprocessen – efter det att mannen frihetsberövats och dömts.
Tingsrätten skriver:
”Medvetet felaktiga muntliga uppgifter till polisen är straffbara enligt 17 kap. 11 § brottsbalken i de fall där de innebär att en brottsling rent faktiskt döljs eller får hjälp att undkomma polisen men inte om de endast påverkar bevisläget mot en redan misstänkt eller lagförd person.”
”X (den tilltalades) uppgifter till polisen kan därmed enligt tingsrättens mening inte anses utgöra en sådan åtgärd som avses i 17 kap. 11 § brottsbalken. Hennes uppgifter har inte inneburit att Y (pojkvännen) har dolts, fått hjälp att undkomma eller att bevis har undanröjts.”
Kvinnan frias därför.
Tingsrätten påpekar dock att uppgifterna hade kunnat vara straffbara som mened om de hade lämnats under ed i domstol.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik – klicka här
