Digitaliseringsrättsutredningen har lämnat sitt slutbetänkande där man tagit ställning till hur regeringen ska kunna anpassa lagstiftningen för att hänga med i den digitala utvecklingen av myndigheter och övriga delar av den offentliga förvaltningen.
Bakgrunden till utredningens uppdrag är att digitaliseringen ställer krav på en lagstiftning som inte hindrar tekniska lösningar när det gäller till exempel handläggning av ärenden.
Därför har utredningen genom flera myndighetsbesök kartlagt och analyserat i vilken utsträckning det förekommer lagstiftning som ”i onödan” försvårar digital utveckling och samarbete mellan myndigheter. Man har också tittat hur digitaliseringen ska kunna genomföras utan att äventyra rättssäkerheten.
För att ”möjliggöra digitaliseringen och samtidigt skapa tillit till den digitala förvaltningen” föreslår utredningen därför bland annat:
- en ny bestämmelse som ska säkerställa insyn i myndigheters verksamhet när algoritmer eller datorprogram används vid så kallade automatiserade förfaranden
- nya regler om digital tillgänglighet till myndigheterna och om digital kommunikation från myndigheterna till enskilda, som samtidigt väger in enskildas självbestämmande och vikten av en säker hantering
- ny lagstiftning om en straffsanktionerad tystnadsplikt vid så kallad utkontraktering av IT-drift eller andra IT-baserade funktioner till privata leverantörer och en reglering av ”sekretessöverväganden” inför sådan utkontraktering.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik – klicka här
