– USA är ett storebrorland, säger Kimiya Shams, ny krönikör på Dagens Juridik och praktikant på advokatbyrån Salehi & Associates i Los Angeles.
Kimiya Shams flyttade till USA för att läsa specialkurser och skriva uppsats. Efter en kurs i immaterialrätt vid Harvard praktiserar hon nu på Salehi & Associates i Los Angeles. Som krönikör kommer hon i första hand att skriva om vad som händer i USA.
– Just nu är patentdebatten inom biomedicinen väldigt het här, om huruvida det är rätt att företag kan behålla patent på livsviktiga läkemedel för sig själva. Den debatten är viktig även i Sverige. Dessutom vill jag skriva om immaterialrättsliga frågor och dra komparativa paralleller mellan Sverige och USA.
”Man tvingas verkligen jobba för sitt leverne”
Salehi & Associates har sitt kontor i Santa Monica. Kimiya berättar att byrån främst fokuserar på processrätt, skadestånd, grupptalan och immateriella tvister.
– Jag får kött på benen. Jag vet redan hur det är att arbeta på en svensk byrå och jag vill skapa en internationell profil. Jag vill kunna röra mig över hela världen. Det är ännu en anledning till att jag intresserar mig för immaterialrätt, det är inte enbart sakfrågorna som lockar utan även det internationella perspektivet.
Hon tycker sig redan kunna se skillnader i hur det är att arbeta i Sverige och i USA, men förbehåller att hon vid tiden för intervjun enbart arbetat i fem veckor.
– I USA måste byråerna vara mer på hugget. Allt går otroligt snabbt och man arbetar under en högre press. Lönen är en stor skillnad. Många här jobbar enligt en procentuell lösning och det finns inte regelbundna löner, man tvingas verkligen jobba för sitt leverne.
Måste vara mer kreativ
Det juridiska arbetet i USA handlar mycket mer om att hitta kryphål i lagen och sökandet efter stöd i praxis för sina yrkanden går mycket längre än i Sverige.
– Till exempel letade jag vid ett tillfälle stöd för en av våra klienters yrkanden i en tvist om en häst. Jag fick läsa galet många prejudikat, bland annat läste jag ett om en kvinna som blivit våldtagen i ett köpcentrum och som sedan stämt fastighetsägaren. Man måste definitivt vara mer kreativ.
Kimiya tror att arbetet är mer inrutat på svenska byråer.
-Här jagar man mycket mer hela tiden och det är jag inte riktigt van vid. Det är så otroligt mycket hela tiden.
” Jag ville inte uggla i biblioteket på Stockholms Universitet”
Kimiya Shams har drömt om att åka till USA under många år, men ville ta en svensk examen innan hon gjorde slag i saken.
– USA är ett storebrorland, här är allt större och mer utvecklat och i januari förra året kände jag att jag var tvungen att åka. Jag ville inte uggla i biblioteket på Stockholms universitet längre.
Hon sökte sig till universitetet Harvard där hon läste immaterialrätt.
– Jag läste bara en kurs och då är det inte jättesvårt att kvalificera sig. Men ska man läsa en Master in Law, en LL.M., är processen större och det är svårare att komma in.
För Kimiya har det alltid varit en dröm att plugga på Harvard. Hon såg sina syskon åka till USA och ville göra samma sak.
– Anledningen till att jag sökte mig till Harvard var att jag ville utforska om det var en myt att kvalitén var så hög som ryktet sade. Jag kan bara konstatera nu att det inte är någon myt, de är duktiga på det de gör.
En sak som hon noterade tidigt, utöver att de flesta i hennes klass använde datorer och iPads för att anteckna, var att föreläsarna ofta diskuterade med studenterna under lektionerna.
– Vid Harvard används den sokratiska metoden. Föreläsarna ställer frågor till studenterna och sedan får man resonera och lägga fram sina tolkningar och argument – en metod som skiljer sig från min tid vid Stockholms universitet.
”Rutiner vill jag inte vara med om”
En vanlig uppfattning är enligt Kimiya att det är svårt att ta sig över Atlanten.
– Men det är inte omöjligt! Jag vill visa på att det finns genvägar inom juridiken till att göra det man vill. Man måste inte sitta på universitetet och man är inte tvungen att jobba som sommarnotarie. Man ska göra sig själv unik, det gynnar en.
Hon menar att det handlar om att våga ta chansen och våga slita sig från bekvämligheten och
tryggheten i att bara ta bussen till universitetet.
– Allt funkar bra i bekvämligheten. Men till slut blir allt rutiner och det vill jag inte vara med om. I det långa loppet behöver man omväxling.
