Om man är nöjd med världen, vad har man då i utrikespolitiken att göra? frågar sig
Efraim Gomez, ansvarig handläggare vid svenska FN-representationen i New York. Han menar att han har ett drömjobb, men att det är allt annat än glamouröst att jobba för FN.
Efraim Gomez, ansvarig handläggare för mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor vid svenska FN-representationen i New York, ser sitt jobb som det absoluta drömjobbet.
– Varje dag är löjligt intressant! Arbetet drar till sig engagerade och kunniga människor och det finns en hård konkurrens.
”Långt ifrån ett nio-till-fem-jobb”
Efraim började på diplomatprogrammet i Sverige och spenderade efter ett år där två år i Nigeria. Varför just han fått jobbet i New York tror han beror på lite olika saker.
– De allra flesta vid Utrikesdepartementet är skickliga och kunniga. Den person som har ett engagemang som lyser igenom, den får jobbet.
Att gå upp i frågor totalt och vara hängiven är en förutsättning.
– Det är långt ifrån ett nio-till-fem-jobb utan jag sitter oftast från halv åtta på morgonen till nio på kvällen. Det är som att jobba på byrå.
Han upplever att det är svårt att få tid över till annat än arbete under vardagarna.
– Mitt arbete för FN är allt annat än glamouröst. Man måste ha förändringsvilja i det här jobbet. Om man är nöjd med världen, vad har man då i utrikespolitiken att göra?
Tog aldrig juristexamen
Efraim läste till jurist på Juristprogrammet i Stockholm men skrev aldrig klart uppsatsen. Han säger att det gått bra för honom ändå.
– Jag började läsa statsvetenskap istället men trots att jag aldrig tog min juristexamen har jag under många år arbetat med juridik.
För närvarande har han arbetat i New York i tre månader. Innan dess arbetade han med vapenfrågor i Sydamerika och Afrika, med att förebygga spridning av vapen och med utarbetande av vapenlagstiftningar.
– Idag jobbar jag mest med mänskliga rättigheter och med jämställdhetsfrågor. Jag har hand om det tredje utskottet som arbetar med mänskliga rättigheter, humanitära och sociala frågor, däribland barns rättigheter och jämställdhetsfrågor.
Förvånande att USA skrev under ”Wikileaksparagrafen”
FN:s främsta huvudorgan, Generalförsamlingen, har sex utskott under sig som förbereder beslut och frågor till Generalförsamlingen. Tredje utskottet är det enda utskott där alla FN:s 193 medlemsstater sitter med. Arbetsdagarna för Efraim innehåller långa förhandlingar och studerande av texter.
– Vi förhandlar fram resolutioner och försöker flytta fram den politiska policyutvecklingen inom mänskliga rättigheter. Ibland finns konventioner för vissa frågor men ibland saknas det. Ibland kan det också vara så att en gällande konvention inte går tillräckligt långt.
Han berättar att en resolution om barns rättigheter precis färdigställts.
– I det arbetet hade Sverige en framträdande roll. En annan om tortyr är också färdigställd och dessutom har vi förhandlat fram en paragraf som vi kallar för ”Wikileaksparagrafen”.
Wikileaksparagrafen är en slags meddelarfrihetsregel som uttrycker att människor fritt ska kunna lämna uppgifter om tortyrfall utan att riskera repressalier.
– Till vår förvåning skrev USA under den resolutionen. Förvisso är det enbart politiskt och inte juridiskt bindande. Men när en resolution antas med konsensus kan man på sikt kanske argumentera för att den utvecklats till Soft Law.
Norden FN:s största fanatiker
Enligt Efraim är Sveriges bidrag till FN väldigt stort sett i förhållande till andra länders. Sverige ger dessutom mycket kärnbidrag utan att binda pengarna, något som är nödvändigt för en organisation som FN.
– Det råder inget tvivel om att Sverige och övriga nordiska länder är FN:s största fanatiker. Det politiska stöd som Sverige ger FN är enormt och Sverige värnar om och respekterar FN.
Det märks också att Sverige har ett stort förtroendekapital inom organisationen.
– Det är enkelt att verka som svensk diplomat inom FN. Inom vissa frågor är vi alltid respekterade. Vi rankas högt inom humanitärt arbete och inom bistånd är vi väldigt framstående. Inom mänskliga rättigheter har vi också profilerat oss under det senaste decenniet.
Sverige är ett av få länder som öppet vågar prata om tillkortakommanden inom mänskliga rättigheter.
-Vi pratar till exempel om Kinas brister. Det finns ett stöd för att göra det i Sverige. Jag tror att det är en effekt av att människor upplever att friheter som vi tagit som självklara inte alltid är det längre.
Bakslag kan ses i många länder och då är det viktigt att våga stå upp.
– Det har vi lyckats med. Sverige ryggar inte för stora länder och det är bra. Det har givetvis ett politiskt pris, men i längden vinner man på det.
Svårt att få jobba med policyutveckling
Efraim håller med om att det råder ett slags skimmer över att jobba med mänskliga rättigheter, att det är något som framstår som svårt och ouppnåeligt.
– Det stämmer till viss del på det sättet att det är svårt att arbeta i ett policyavseende, med att utveckla policys. Den svenska utrikesförvaltningen är inte störst internationellt sett och det finns inte så många platser inom den svenska utrikespolitiska förvaltningen.
Men det finns otroligt stora möjligheter att få arbeta med mänskliga rättigheter i praktiska avseenden.
– Nationellt går det hur bra som helst! Migrationsverket eller socialtjänsten kan nämnas som exempel, eller att jobba som barnombudsman eller DO. Det är också bra att skimret kring yrket finns, det är sunt och fint att folk vill arbeta med mänskliga rättigheter.
”Med många språk kommer större kontaktytor”
Utöver svenska och engelska, behärskar Efraim även spanska, franska och portugisiska.
– Mina språkkunskaper är en förutsättning för att kunna göra det jag gör. Med många språk kommer större kontaktytor. Om man enbart har engelskan blir man mer avgränsad och med flera språk ökar förutsättningarna väsentligt till en bra och personlig relation med människor från andra länder.
Efraim menar att universiteten i Sverige behöver ta sig en allvarlig funderare över den
omständigheten att juriststudenter har mycket begränsade möjligheter att läsa språk inom ramen för Juristprogrammet.
– Det är stor skillnad mellan att kunna köksfranska och kunna juridisk franska.
”Horisonten har tagit ett bamsekliv närmre”
– Att leva sitt liv i New York är superhärligt. Det är en fantastisk stad och jag har hela min familj på pappas sida här. Jag bor med min fru och New York är en underbar plats för ett ungt, eller förhållandevis ungt, par att bo i.
För att orka med arbetet menar Efraim att tid för privatlivet är viktigt, man måste hitta luckor för det.
– Min fru hjälper mig mycket. Man måste få tid till familj och vänner men det går sällan under arbetstid. För mig är det viktigt att hålla mig i fysisk form också. Jag är besatt av att simma. Jag går upp kvart över fem varje morgon och simmar innan jobbet.
Ett annat viktigt sätt att klara av jobbet på är att komma ihåg att man arbetar som ett team.
– Jag har tre till fyra stycken som hjälper mig och det gäller verkligen att delegera. Om jag sitter med pincetten och pillar för mycket går det inte bra.
Efraim säger att tankarna kring framtiden blivit lite kluriga i och med hans nya jobb och att horisonten tagit ett bamsekliv närmre.
– Det jag absolut kommer att fortsätta med är internationell politik. Var i världen det blir, det vet jag inte ännu.
